Det finns många sätt att angöra Stockholm på. Ett sätt är att under turistsäsongen hoppa på de knallröda, taklösa ”Hop-on Hop-off”-bussarna och bekvämt låta sig påverkas av stadens skönhet. Ett annat sätt är att bli turist i sin egen stad och åka med Strömmabåtarna under Stockholms alla broar, bara det ett vågspel. Ett tredje sätt är att välja Vattenlinjen, det vill säga, planera en vandring som följer stadens alla vattenvägar inom en rimlig vandringslängd. Just den varianten valde dagens arrangör Ola, med avfärd från Kristinebergs T-banestation, intill Fredhällsparken. (För ordningens skull och innan VaO (’Vän av Ordning’) påpekar det bör sägas att de två verben ’angöra’ och ’anlöpa’ betyder två olika saker. ’Anlöpa’ betyder ’närma sig’, angöra = förtöja).
Som bekant råder det brist på halvledare, särskilt dem från Taiwan. Därför hade arrangören Ola skaffat sig Jörn från svenska Blekholmsterrassen som fick rycka in som saklig och korrekt informatör i anslutning till olika besökspunkter under vandringen. Första anhalt var den fredliga stadsdelen Fredhäll, funkisbyggd under 1930-talets slut och med en naturlig koppling till dåvarande, nybyggda Tranebergsbron. Fredhäll blev vida berömt, särskilt i kulturkretsar, eftersom gatunamnen dominerades av framstående litteratörer som till exempel Stagnelius, Atterbom, Snoilsky, Fröding och Rydberg (men ännu ingen Lundell). Utsikten och alla fina söderlägen är fantastiska (med undantag för en bortslängd hyrelecykel som Christopher faktiskt lyckades få bolagsägaren att hitta och forsla bort). Likt slanka sländor följde vi Snoilskyvägen och Atterbomsvägen, kom ner till Klastorpsskolan, gled nerför alla trätrappor till vattenlinjen under Lilla Essingebron, följde den upptrampade jordstigen (såå chickt!!) fram till Triewalds Malmgård och Sjöscouternas näste. Lagom till Smedsuddsbadet, även kallad Mariebergs Riviera, som så den efterlängtade kafferasten där Knös-Olle generöst bjöd på medsläpade kanelbullar från Vår Gårds bageri i Saltsjöbaden. Där satt vi i skydd av Tage Erlanders Fyrverkarbacken, ett 16-våningars höghus i bästa miljonprogramsanda, ritat av arkitekten Henning Orlando. Därefter fortsatte vi vandringen genom Rålambshovsparken, sladdade in på den ljuvliga vattenlinjen längs med Norr Mälarstrand och alla fantastiska taklägenheter med söderläge, kom fram till Preemmacken vid Kungsholmstorg, fortsatte oförtrutet österut mot 100-årsjubilerande Stadshuset där några avvek norrut för att nå målet genom att fuskåka med buss 69, medan andra marscherande kamrater tog den långa vägen, gissningsvis via Tegelbacken, Sagerska palatset, Kungsträdgården, Arsenalsgatan till Nybroplan, längsmed den överklassmittade Strandvägen, för att till slut nå målet Norra Varvsporten (det visste ni inte, att platsen heter så!) på andra sidan Djurgårdsbron och krogen därstädes, där vissa av oss fick njuta av dagens rätt, tuppgryta på franska, medan andra föredrog strömming eller pizza. Denna helt geopolitiskt korrekta (jmf Vladimir Putins ordval) gatubeskrivning har möjliggjorts genom vännen Rolands fantastiska karta ”Gångstråk Stockholm” som vi alla, fattiga syndare, fick av honom – även om han just i dag var bara andemässigt närvarande.
Det blev ett rekorddeltagande på denna säsongs premiärtur med hela 21 deltagare inklusive gästerna Lisbeth, Randi och Stumpan. Vandrande vålnader denna gång voro Ola, Jörn, Christian, Christopher, Per, Tompa, Olle, Ålis, Christer, Tommy, Sven-Olof, Stefan, Jan-Erik, Mats, Ove, Janne S, Olle samt yours truly skribent Guran. Vi loggade cirka 7,6 km vandring, till fromma för alla husläkare, anhöriga och oss själva.
Strava-karta från Sven-Olov
Wednesday Walk | Walk | Strava