WW - Kyrkovandring Norrmalm Östermalm Vasastan

Klara Kyrka

Kyrkobyggnaden började uppföras under 1500-talets andra hälft av den holländske byggmästaren Hendrik van Huwen Med sitt 116 meter höga torn är Klara kyrka Sveriges och Skandinaviens näst högsta kyrka.
På platsen grundlades under 1280-talet S:ta Clara nunnekloster och klosterkyrka. Gustav Vasa lät riva klostret och kyrkan 1527. Den nuvarande kyrkan lät Johan III uppföra.
Tornet är uppmurat av rött tegel med band av svart, glänsande klinker och avslutas med en hög kopparklädd tonhuv, som omges av fyra mindre torn. I november 1932 blev det då största plåttäckningsarbetet i Sverige klart, då kyrkans 1 400 m² stora torntak hade täckts med 1 600 kopparplåtar, med en totalvikt av 10 000 kg.^[3] Tornspetsen utgörs av en spira i smide med en förgylld tupp.
Den största klockan väger 1 700 kg, och den minsta 20 kg. Klockspelets totalvikt är 8 600 kg. Klockspelet har donerats av Gösta Åhlén och hans hustru, son till Johan Petter Åhlén.

På Klara kyrkogård, som omger Klara kyrka, återfinns gravarna för C. M. Bellman, Anna Maria Lenngren, Carl Gustaf af Leopold, Gustaf Åkerhielm och Anna Christina Warg (Cajsa Varg).

Jakobs kyrka

Kyrkan började byggas på 1580-talet men på grund av diverse förseningar blev den inte färdigbygd förrän cirka 60 år senare och invigdes först 1643 på första advent. Jacobs kyrka har anor från tidigare kyrkor, med det första namnet Sankt Jacobs kyrka, ända från 1300-talets början.
Sankt Jacobs kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm kan räkna sin historia till 1300-talets början, då föregångaren Sankt Jacobs kapell anlades i det som var utkanten av Solna socken.
1580 påbörjades uppförandet av nuvarande Sankt Jacobs kyrka på order av Johan III. Bygget leddes av Johan III:s arkitekt Willem Boy och byggmästaren Hendrik van Huwen
Tornet, taken och renässansgavlarna av Henrik Blom förstördes vid en brand 1723 och ersattes med de nuvarande överbyggnaderna.
På kyrkans norra utsida, mot kyrkogården, finns en minnessten över skalden Johan Henric Kellgren (död 1795) som också ligger begravd nedanför epitafiet.
Epitafium, plural epitafier, latin epitaphium, av grekiska epitaphios ’hörande till grav’, bildat av epi ’till’ och taphos ’grav’, är en med inskrift försedd minnestavla över en död person.

Hedvig Eleonora

Kyrkan invigdes 21 augusti 1737 och har sitt namn efter Karl X Gustavs gemål drottning Hedvig Eleonora.
Storklockan, gjuten i Helsingör 1639 för Kronborgs slott, togs 1658 som krigsbyte av Carl Gustaf Wrangel. Med en vikt av 4,73 ton är den en av Sveriges tyngsta kyrkklockor.
Liksom många andra Stockholms kyrkor sägs även Hedvig Eleonora kyrka ha flera spöken, såväl inne i kyrkan som på kyrkogården. Genom kyrkan vandrar Ladugårdslandets vita fru som vid sin hand leder ett huvudlöst barn. Carl von Cardell har spökat sedan sin begravning 1821. Begravningen var omgärdad av underliga himlafenomen och andra mystiska händelser. På doktor Hallmans gravhäll inne i kyrkan samlas församlingens döda läkare och deras patienter till gästabud.^[2]

Gustaf Adolfskyrkan,
Kyrkan, som ritats av Carl Möller invigdes 1892 som garnisonskyrka för Svea livgarde men tillhör numera Svenska kyrkan.
Stora delar av murnings- och träarbetena utfördes av regementets eget manskap. Den fick sitt namn efter krigarkonungen Gustav II Adolf och invigdes på årsdagen av hans död 1892 i närvaro av Oscar II.
Kyrkan fungerade som garnisonskyrka fram till 1928 då den andliga själavården vid de militära förbanden genom ett riksdagsbeslut 1925 praktiskt taget upphörde. Gustaf Adolfskyrkans existens var därefter hotad. Både rivning och ombyggnad för annat ändamål, bl a biograf, var aktuellt under 1920-talet. Under några år var kyrkan uthyrd till Protestantiska Episkopalförsamlingen.^[1]
I och med tillkomsten av Gärdets bostadsbebyggelse norr om Valhallavägen under 1930-talet, blev kyrkan intressant för Oscars församling och har fungerat som en av dess kyrkor sedan 1938.

Engelbrektskyrkan
invigdes 1914. Den är belägen uppe på det gamla kvarnberget i Lärkstaden på Östermalm. Jugend och nationalromantisk stil
Valvet, som är det högsta i Skandinavien, är 32 meter högt
Tornets höjd är från översta platån 65 meter och från slusströskeln räknat 99 meter.

Sankt Georgios kyrka

är en grekisk-ortodox kyrka på Östermalm i Stockholm, belägen i korsningen Birger Jarlsgatan - Odengatan. Kyrkan är ritad av arkitekten Anders Gustaf Forsberg^[1] för Katolsk-apostoliska församlingen och stod färdig 1890.
Kyrkan stod i det närmaste oanvänd i flera årtionden innan det grekisk-ortodoxa metropolitdömet under 1970-talet övertog den.

Stefanskyrkan

Kyrkan från 1904 ligger i Vanadislundens södra ände i Vasastaden i Stockholms innerstad.
Dagens kyrkobyggnad föregicks av ett litet träkapell i hörnet av Frej- och Tulegatan som restes 1899 av Sällskapet för främjande av kyrklig själavård. Sällskapet uppförde ett flertal kapell i den vid tiden snabbt expanderande stadens nybyggda delar. Byggnaden fick namnet S:t Stefanskapellet och sörjde för initialt för själavården för de fattiga invånarna i det område som kom att kallas Sibirien.
År 1901 signerade arkitekten Carl Möller ritningarna för en permanent kyrka som uppfördes inte långt ifrån kapellet. Kyrkan stod färdig 1904, varvid kapellet monterades ned och flyttades till Aspudden. Där fick det namnet Sankt Sigfrids kyrka.
Fasaderna är klädda med tuktad ljus Närkesandsten.

S:t Matteus kyrka
Kyrkan uppfördes efter arkitekten Erik Lallerstedts ritningar i korsningen Vanadisvägen och Dalagatan åren 1901–03.
Kyrkan uppfördes i dåtidens fattigkvarter, och efter tysk förebild inreddes bottenvåningen med en större kyrksal för bland annat fattigbjudningar, föräldra- och ungdomsmöten samt bibliotek för arbetare.

Gustaf Vasa kyrka
invigd den 10 juni 1906 och är den största i Stockholm, rymmer inte mindre än 1500 sittplatser/personer.
Sedan år 1924 finns ett kolumbarium som efter flera utvidgningar idag är Sveriges största med plats för 35 000 urnor.
 

Adolf Fredriks kyrka
Kung Adolf Fredrik lade grundstenen till kyrkan år 1768. Det är från honom som kyrkan fått sitt namn. Den nya kyrkan invigdes söndagen den 27 november 1774 av Adolf Fredriks äldsta söner, kung Gustav III och hertig Karl, sedermera Karl XIII.

Citykyrkan   eller Fenixpalatset
Fenixpalatset (även skrivet Fenix-Palatset) var en restaurang och ett nöjesetablissemang i Stockholm, beläget på Adolf Fredriks kyrkogata 10, vilket under första halvan av 1900-talet hade en ledande ställning i stadens musik-, dans- och nöjesliv. Det har senare även burit namnen Kaos och Fenix-Kronprinsen. 1940 övertogs lokalen av Pingstkyrkan som gjorde om den till en kyrka under namnet Citykyrkan.

Fenixpalatset invigdes den 17 januari 1912,^[1] men hämtade sitt namn från det äldre Hotel Phoenix, vilket från 1840-talet och fram till 1911 legat på en närbelägen tomt och haft en känd festvåning. Byggherrar var affärsmannen Carl Smitt och fabrikören Rolf Wessman; arkitekt var Hjalmar Westerlund. Den senare skapade en påkostad anläggning där det i bottenvåningen fanns dels en imponerande entréhall med marmorkolonner, dels en konsertsal med plats för 600 personer samt tillhörande bar och ölstuga på läktaren. En våning upp låg ett café och den "franska matsalen", och ytterligare en trappa upp en festvåning. Bland övriga mindre lokaler i byggnaden märktes en "bakficka" och en ostronbar, allt mycket exklusivt inrett.
Fenixpalatset bevarar fortfarande många detaljer invändigt från byggtiden. Bland annat trapphus, entrehallen på bottenvåningen och de rikt utsmyckade rummen på tredje våningen som idag används som konditori.

Läs mer om Fenixpalatset på Wikipedia
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fenixpalatset