Universitetet Frescati - Gärdet

En månghövdad församling samlades fylld av förväntan vid Universitets t-banestation inför årets sista vandring, traditionsenligt planerad och ledd av vår primus inter pares Hasse. 

In bland akademins byggnader och första nedslaget gjordes vid sporthallen där såväl Hasse som Olle bidragit i olika roller vid dess tillkomst. Ralph Erskine, en i likhet med vår egen Ferdinand Boberg stor och nydanande arkitekt, ritade hallen som stod klar i början av 80-talet. 

Raska steg förbi den numera välbekanta 4H-gården som - berättade dagens välunderrättade ciceron - har en restaurang som granne där våra fyrfota vänner är välkomna. Gamla skjutbanan passerades och på vindlande och stundtals hala vägar kom vi fram till den nya och tillika öppningsbara bron vid Husarviken som med andakt premiäröverstegs.  

 En runda runt (får man skriva så?) några nybygga kvarter som slutade i en av Ferdinands byggnader - passande nog belägen på Bobergsgatan -  där hållbarhetskonsulten m m Bo Ekstedt berättade om den nya Norra Djurgårdsstadens tillkomst och framtid.

Hela projektet kommer vara avslutat runt 2030 och kommer då ha 12 000 nya bostäder och 645 000 kvm kommersiella lokaler. 55% av bostäderna är hyresrätter. Efter informationen, som utvecklades till ett regelrätt seminarium, gick vandringen vidare söderut och Wingårds med glaserat rött tegel klädda hus beundrades. 

En tangering av området där delar av 1956 års olympiska ryttare kämpade gjordes och Roland berättade om det hus intill Östermalms IP som numera står på den plats där en byggnad med omklädningsrum och som flyttats från Vasasparken på vår rådige broder Rolands initiativ.

Så småningom landade vi i den välkända festlokalen i Hasses och Lisbeths hus som var vackert uppdukat och julpyntat! Där avnjöts under trivsam samvaro, vittra samtal och ett och annat uppskattande tal en fantastisk måltid med glögg, älggryta, ris, rotfrukter och grönkål. Allt sköljdes ned med en sällsamt god lager från Polen och allt avslutades med kaffe och en gudomlig saffranskaka! 

Under middagen delade Carl Magnus ut pris till den flitigaste ledaren under året, nämligen Ola! 

Avslutningsvis tackade Carl Magnus Hasse för gott ledarskap under året med en flaska rökig whisky och Olle hyllade Lisbeth & Co med en blomsterkvast. 

Under ömsesidiga och vänliga god-jul-hälsningar upplöstes gänget för att med glädje återsamlas den 9 januari nästa år. 

På plats denna gång var Hasse, Sven-Olov, Jan-Erik, Jörn, Göran, Carl Magnus, Per, Ålis, Jan S/Kisel, Mats, Tompa, Stefan,  Kai, Ola, Roland, Olle samt vid pennan Christopher inalles 17 deltagare. Terminsrekord och en god andraplats för året efter vårterminens avslutningsvandring som samlade 18 deltagare.

Hur lång dagens vandring blev fanns det flera bud om men slutligen enades vi om sträckan 8,9 som ett mellanting mellan den planerade sträckningen och den verkliga.

Strava-karta
www.strava.com/activities/2024822145

Och till sist en bild på det som är kvar av en av de gamla gasklockorna

Den här veckan låter vi bilderna berätta om promenaden på kungliga Djurgården.

               Vilande Diana nedanför Nobelgatan

                Djurgårdsbrunnsviken         

                     
                 Sjöhistoriska museet

          Här byggs Folke Bernadottes bro   

                            Rosendals stall

              Nedanför Manillaskolan   
                                            

               Manillaskolan

            Genius (skulptur) nedanför Manilla                  

              Vi passerar Oaxen krog och Skroten

 Här bor Ola o Lena            

Formidabel lunch, ärtsoppa med punsch och pannkakor

Ola Holmsäter dagens ledare och värd

Vandrare denna dag: 
Ola, Hasse, Jörn, Janne S, Christopher, Göran, Christer, Jan-Erik, Ålis, Olle, Carl Magnus, Sven-Olov, Jarl, Tompa, Mats

www.strava.com/activities/2013293768

www.mimerbokforlag.se/statyerna-pa-djurgardsbron/

en.wikipedia.org/wiki/Djurg%C3%A5rden

 Så stod vi där alla 13, en del lite tidiga, andra lite senare, men alla i tid.

Utom en : Enstaviga Jan, dagens ledare, som anlände på slaget 10 till Kottla hållplats.

Därifrån ledde han sina släntrare - själv satt han upp en fart som fick oss töja på stegen för att hänga med - runt Kottlasjön i vänstervarv.

Vi började med en boning tillhörande en prominent kirurg för att snabbt övergå till det på motsatta stranden dominerade bäversamhället. En av de mer konstnärligt lagda innevånarna är kandidat till årets Kasper Sahlin-pris. Se bild nedan.

Den torra och lättsläntrande stigen tog oss till kommunens f d vattenverk i postbobergskt utförande. Rött tegel och inget annat.

Denna nya helgöppna krog har renoverats både inne och ute. Notera den fina men avstängda badstegen vars anslag kanske saknar ett ”d” med tanke på närheten till sjön?

Oförtrutet ångade Jan på vid passagen av Breviksbadet. Måhända kände han vittring av den glögg som hustrun Kristina börjat värma inför vår ankomst till halvtidsvilan vid Stockbysjön. Pepparkakor, glögg och solsken, den perfekta mixen.

På en ännu-inte-bäverbiten gångbro över Stockbyfloden kom vi fram till öns enda fyrverkerifabrik. Numera avsomnad, men förärad en skylt över fyrverkare Törners gärning för det explosiva i livet.

Väl på gång igen pekade Janne med hela staven mot sydkusten. På Lidingö, alltså. Väl ditkomna girade vi dikt styrbord ock fick rak motvind. Som bet rejält kinderna. Vid Boghammars varv hade en tidigare öde tomt börjat bebyggas med det som ska bli högprisade bostadsrätter. Och plötsligt stod vi på kajen vid Dalenum och kände doften från lunchvillan buren fram av den kyliga nordvästvinden.

Det var skönt att komma in i den soldränkta, nästan helt fyllda lunchlokalen. Det hela förstärktes av S-O som erkände att han idag blev 68 år gammal och därför bjöd alla på varsin öl.

God lunch och god öl i goda vänners lag. Det blir knappt bättre.

Jan K gick först, Jan S, Tompa, Chrille, Göran, Ålis, Ola, Jörn, Carl-Magnus, S-O, Jan -Erik, Jarl följde efter och Hasse skrev.

Stravakarta: www.strava.com/activities/2001329985

Kottla: sv.wikipedia.org/wiki/Kottlasj%C3%B6n

Här följer en sammanställning av Rolands förträffliga guidning denna soliga och något kyliga dag.  

Stuvsta station/Stuvstatorget:  Namnet Stuvsta (Studzta) finns 1353 första gången skriftligt dokumenterat. Namnet lär ha med stutar (oxar) att göra.. Fram till 1908 ägdes Stuvsta gård av släkten Lagerbielke på Älvsjö gård. Gårdens ägor, som var belägna på båda sidor om den Västra stambanan mellan Stockholm och Södertälje, såldes då till privata markexploatörer. År 1910 bildades Stuvsta Fastighetsaktiebolag som övertog egendomen i syfte att stycka tomter för egnahemsbebyggelse. Tomtförsäljningen tog fart efter 1918 när Stuvsta Fastighetsbolag lyckades övertala Statens Järnvägar (SJ) att inrätta en järnvägsstation i Stuvsta. Åren 1917-1918 byggdes ett stationshus ritat av arkitekten Folke Zetterwall. Höghuset byggdes för just SJ-anställda

Stuvsta IP: Stuvsta idrottsplats kom till stånd 1932 efter flera års, till stor del, ideellt arbete. Marken som Stuvsta Idrottsförening tilldelats av municipalsamhället dög inte till villatomter. Det var sankt och unket. Dränerings- och diktningsarbeten krävdes. Därför tog arbetet med att färdigställa platsen många år och mycket slit. På naturisbanan som fanns här har Hasse och jag spelat Hockey-bockey.
Tallgården (vi skriver väl in några gubbar…): 1912 invigdes hemmet av landshövdingen Sahlin och lär då ha varit det första ålderdomshemmet med enskilda rum i Sverige. På ritningen härintill förefaller dock de flesta rum vara för två personer men sovsalar lyser onekligen med sin frånvaro. Överhuvudtaget var Tallgården, som det senare kom att kallas, en modern mönsteranstalt med praktiska anordningar för vatten och avlopp, värmeledning och vädringskanaler. 

Björkängshallen: Huddinge Hockey grundades den 8 januari 1950 av Wilhelm Wallenkampf som senare utsågs till riksinstruktör i Svenska Ishockeyförbundet. Han var även en skicklig sångare med Chopin-tolkningar som specialitet. Klubbens riktigt starke man efter ”Wille” var sporthandlaren Bengt ”Nicke” Nilsson som ledde Huddinge till mycket stora framgångar både inom ungdomshockeyn och elitdelen. Huddinge var ytterst nära att nå dåvarande elitserien 1978 men föll på Johanneshovs isstadion med 5-6 mot Örebro eftar att ha haft ledningen med hela 4-0. Nästa riktigt stora framgång var säsongen 1985/86 där Huddinge föll mot Skellefteå. Sedan dröjde det till 1992/93 och det som gått till Historien som Kvällen vi aldrig glömmer. Den 24/2 1993 slog Huddinge AIK i Elitseriekvalet i ett fullsatt Globen med 5-3 och klarade 3-3 i returmötet. Men sedan blev det platt fall mot Frölunda. Numera hör Huddinge till toppen i Division 1 Östra, men tycks ha svårt att ta sig vidare uppåt. Björkängshallen invigdes vintern 1978 och publikrekordet är drygt 2 500 mot Malmö 1990. . HIK har fostrat mängder av toppspelare: Lill-Kenta Johansson, lillebrorMikael, Nichlas Falck, Nylander-killarna för att nu nämna några. I det som nu är den mindre hallen och som var uterink tidigare har Hasse och jag spelat Hockey-bockey.      
Vad använder man pingvinerna till? /Sven-Olov

     

Huddinge kommunalhus: Redan på 1930-talet, alltså långt innan Huddinge kommun bildades i dess nuvarande form, diskuterades behovet av ett modernt förvaltningshus. En arkitekttävling utlystes som resulterade i 43 förslag. Första pris gick till Sture Frölén med sitt förslag "Perhaps". Motiveringen var att Frölén hade tagit vara på områdets karaktär och att byggnaden hade "måttfulla fasader". Andra världskriget fördröjde bygglov och byggarbetena och först 1945 startades bygget av Huddinge kommunalhus, som stod klart 1948. Den första etappen var beräknad för en folkmängd på 25 000 invånare. Först klar blev sessionssalen med väggmålningar av Sven X:et Erixson.


Huddinge är en av de få kommuner i landet som sedan införandet av 1862 års kommunalförordningar inte nämnvärt påverkats av 1900-talets omfattande kommunreformer i Sverige. Kommunens nuvarande areal motsvarar därmed den gamla Huddinge socken. Kommunen har varken delats eller lagts samman med några andra kommuner, men vissa gränsändringar till grannkommuner har genomförts. Inom Huddinge kommun fanns tidigare ett antal municipalsamhällen: Huddinge municipalsamhälle till ett "stormunicip". Detta upphörde 31 december 1952. Huddinge var en administrativ tätort tills det moderna tätortsbegreppet infördes 1950 och centralorten räknas sedan dess som sammanvuxen med tätorten Stockholm. Huddinge landskommun ombildades 1971 till nuvarande Huddinge. Nu har Huddinge drygt 110 000 invånare

Nyboda hembygds- och skolmuseum är ett hembygdsmuseum i Huddinge kommun, beläget vid Kommunalvägen mittemot Huddinge kyrka. Museet inryms i stugan ”Nyboda” som uppfördes på denna plats på 1850-talet av kyrkans klockare. I byggnaden fanns Huddinges småskola mellan 1878 och 1886 samt Huddinges telefonstation mellan 1917 och 1942. Sedan 1966 fungerar huset som Huddinge Hembygds- och skolmuseum.

Huddinge kyrka från 1200-talet. Under 1910-talet renoverades och ombyggdes kyrkan med Ivar Tengbom som ansvarig arkitekt. I prästgården gifte Eva och jag oss i oktober 1981 och våra två döttrar är döpta där.    (Bilder hämtade från kyrkans hemsida / Sven-Olov)

Fullersta gård: 1656. Omfattande renovering till ursprungets utseende 2009


Fullersta bio: Fullersta bio uppfördes 1932-1933 som en pendang till Fullersta gård. Huset är en av Huddinges mest stilrena funktionalistisk gestaltade byggnader och hade ursprungligen kommunens första konsumbutikerer i bottenvåningen och en biograf i övervåningen. Arkitekt Dag Ribbing. 
Se länken om Fullersta Bio //Sven-Olov  backspegeln.huddinge.se/fullersta-bio/

Huddinge C: Nuvarande form från 1980-talet. Centrumet är utsmyckat med 22 konstverk av bland annat Acke Oldenburg, Asmund Arle, Johan Petterson, Jörgen Hammar, Majalisa Alexandersson, Mats Åberg, Håkan Bull, Nils G Stenqvist, Peter Dahl, Peter Linde, Petter Hellsing, Thomas Qvarsebo och Veikko Keränen.

Karin Boye: 1900-1941
1915 Familjen flyttade till Villa Björkebo Huddinge.
Karin skrev en textad bok till sin morfar på hans 70-årsdag som innehöll dikter och legender.
I Huddinge skrev hon mycket ungdomslyrik och även noveller.

Tack Roland, och Hasse som spårade, för en trevlig och lärorik promenad som avslutades på Folkes Bistro med en utmärkt Torskwallenbergare.
Dagens vandrare: Roland, Hasse, Per, Tompa, Carl Magnus, Ålis, Jarl, Hans, Janne S med Kisel och undertecknad

//Sven-Olov

Strava-karta
www.strava.com/activities/1989159101

Denna onsdagsvandring, den 21 november i nådens år 2018, markerar en historisk händelse, inte bara i Wednesday Walker´s liv, utan också för Sveriges möbelkonsumenters historia:

Vi har sett IKEAs baksida!

Nu är det inte så dramatiskt som det låter, men det var ju en viss kontrasterande upplevelse att först vandra kilometervis genom ett höstlummigt stockholmslandskap bland gråmurriga blandskogar och vandrande Highland Cattles för att plötsligt stå framför en

gigantisk, “100-meter-lång”, mörkblå byggnadsvägg: baksidan på IKEAS Barkarbyvaruhus. Arrangerande broder Carl-Magnus gav oss dessutom värdefullt vetande under promenaden genom Järvafältet.

Det militära området Järvafältet skapades 1905 genom att staten köpte upp mark och gårdar norr om Ulriksdals station. Detta för att skapa ett nytt, militärt övningsområde som skulle ersätta Gärdet som övningsområde. Genom att gårdarna i området blev kvar, och allmänheten ej hade tillträde till området, bevarades områdes karaktär av jordbruksområde intakt till 1970 då militären lämnade området. Marken såldes sedan till angränsande kommuner, som började exploatera marken. Tage Erlander drev frågan om avveckling av den militära verksamheten på Järvafältet, samt att marken skulle användas för bostadsbyggande. Den mark som Sollentuna kommun köpte blev dock naturreservat tillsammans med delar av marken i övriga kommuner.

På Sollentunas mark passerades först Bögs gård, som numera är en visningsgård. Sedan Väsby gård, där Sollentuna kommun har en Naturskola. Naturskolor finns i många kommuner men är inte en obligatorisk kommunal verksamhet.  Naturskolan är utrustad som ett stort lab utrustat med mikroskop, kikare, akvarier, arbetsbänkar mm. Det var där vi rastade.

Mellan Bögs gård och Väsby gård såg vi ett rekonstruerat hus från vikingatiden. Området är rikt på fornminnen. Strax norr om Ikea gick vi förbi Säby gård, som drivs som konferensanläggning av Järfälla kommun. Vid Säby gård finns en stor ridskola med många hästar. Ej heller att glömma att vi passerade den världsberömda (åtminstone i stockholmsområdet) Igelbäcken, vars unika djurart grönlingen förorsakat många överklaganden och förseningar i den tilltänkta byggnationen av över 15.000 nya bostäder. Avslutande lunch på trevlig sportsbar I Jakobsbergs centrum.

Vandrande Vålnader denna dag var Janne S, Janne K, Ola, Jörn, Sven-Olov, Mats, Stefan, Hasse J, Ålis, Olle, Per, Chrille, Roland, arrangören Carl-Magnus samt yours truly skrivande Guran.

Vi vandrade cirka 9 km och loggade drygt 15.000 steg, till stor glädje för våra husläkare, vårdcentraler och andra närmast sörjande. Att vandra är att leva!

Stravakarta: www.strava.com/activities/1976831422

Galleri:

 Efter lång vandring i underjordiska gångar tillsammans med många knegare på väg till sina jobb samlades många av oss på perrongen för avfärd till Akalla. Där mötte dagens ledare Ola upp med en gäst Göran Dahlström. Efter en minst sagt skranglig tur med äldre tågset kom vi till slutstationen Akalla där alla mötte upp. Färden gick mot Järvafältet, och strax passerade vi Sofia Hogs högkvarter, som under hösten har lite aktivitet då det var väl igenbommat. MC-klubben bildades 1968 på Sofia ungdomsgård på Södermalm. Vi passerade några landningsljus för Barkaby flygfält o snart var vi ute på riktiga bondvischan bland hassel o ek. Här såg vi hästar beta i hagarna. Vandringen gick genom ett landskap där många bott långt tidigare. Ett stort antal fornlämningar från bronsåldern, såsom gravfält och boplatslämningar fanns att beskåda. Vi tog vi en paus vid en fågelskådningsplats iordninggjord av Järvafältets Ornitologiska Klubb. Vi såg dock inte några fåglar... Vid Väsby Gård stod ett gäng nötkreatur av rasen Highland Cattle, en ättling till den europeiska uroxen som kom till Sverige 1968, och som idag finns på många platser. Promenaden gick senare längs med sjön Ravalen, i folkmun kallad Ravan. Där lärde sig Ola simma fick vi veta. När vi närmade oss bebyggelse berättade dagens värd hur husen har använts tidigare, bl.a om en villa som tidigare varit bensinstation. När vi gick över gamla Rikstretton, som var den stora riksvägen mellan Stockholm o Haparanda, upplystes vi om var köttaffären, färgaffären samt den gamla polisstationen varit belägna. Då var vi framme vi Norrviken o den Indiska restaurangen som serverade mat med bra tryck på kryddan. 

Vi som var med: Ola Hans Hasse Janne S Jörn Mats Chrille Ålis Göran och vid pennan ...

Jan-Erik

Stravakarta: www.strava.com/activities/1963978437

DDD   Dis – Dimma – Duggregn. Skillnad mellan Dis och Dimma är 1000 m sikt enligt SMHI.
Dagens promenad gick någonstans i gränslandet mellan Dis och Dimma.
Duggregn slapp vi i alla fall.
Undertecknad som stod för dagens upplägg hade räknat med fin sikt över de öppna landskap vi passerade på vår väg till Kalvsvik.
Jörn fotograferade.
I Västerhaninge kunde vi skåda det nybyggda Bovieran där du kan njuta Riviera-klimat året runt. 

Efter en lång raksträcka, dessvärre parallell med påfart till motorvägen, viker vi in på vägen till Kalvsvik.

Här gick Stockholmsloppet på 30-talet. Vem hade en aning om det?
https://www.haninge.org/2015/08/05/stockholmsloppet-pa-30-talet/

Läs också följande artikel och begrunda hur ett Racerlopp för Motorcyklar kunde gå till.
https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/06/TTloppet2.pdf

Mina vidare föredragningar under promenaden försökte skapa en historia kring namnet Kalvsvik och där numer en omfattande hästverksamhet bedrivs. Vi mötte 3 ekipage och fick ställa oss i diket för att hästarna inte skulle börja trilskas.

Se följande länk där bilder finns på de sevärdheter som vi skulle ha sett men inte fick se.
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96sterhaninge

Här följer en pdf-artikel om Kalvsvik men innan du går vidare ska du veta att den är på 31 sidor.
De 5 första sidorna beskriver den äldsta historien som jag försökte fängsla dagens vandrare med.
https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/07/Kalvsvik.pdf

På vår väg vidare passerade vi under motorvägen en gång till, dock med väsentligt lägre i tak än förra passagen. Väl framme i Jordbro, som är avstyckat från Kalvsvik, och efter dryga 7 km, äntligen en paus med glögg och pepparkaka.


Sedan slutsträckan genom Jordbro till lunch som intogs på restaurangen i Jordbro Golfhall. Deras fiskgryta var mycket god och riklig.
Vi hade då klarat av 9,4km. Det tillkom sedan c:a 500m till Jordbro station.

Vandrare i diset var Hasse, Ola, Jörn, Tompa, Mats, Olle, Jan-Erik, Chrille, Hans, Ålis och
jag Sven-Olov.
 

Strava-karta
www.strava.com/activities/1951016320

”Det är dom första sex åren som är svåra att ta sig igenom”. Så säger en av deltagarna i anslutning till höstpromenaden den sista dagen i oktober 2018, dagen som också markerade inledningen till det sjunde året för våra gemensamma vandringar. Funnes det ett vandringspris (!) för uthålliga prestationer borde vi få det.

Dagens utgångspunkt var Elfviks gård, längst ut på Lidingös östra hörn. 16 glada vandrare och tre vilda hundar samlades framför herrgården, byggd 1775. Värdefullt vetande presenterades av arrangören Jalle:

”Det var Bellmans usla ekonomi och Petter Widmans gästfrihet ute på Elfvik som förde Lidingö in i den svenska litteraturhistorien. Det handlar om dussintalet dikter och ett litet sångspel allt tillkommet under senare delen av 1700-talet. Carl-Mikael Bellman fick med åren trasslig ekonomi och lika trasslig hälsa. Han blev beroende av välgörare. En sådan trevlig välgörare var hovgulddragaren Widman som försåg bl.a. hovet med guldtofsar och guldtrådar till kläder. Widman var förmögen och hade Elfvik som sommarställe. Widman och Bellman var ordensbröder i Par Bricole och flera andra ordnar. Widman blev också ägare till Rävvik och Fågelöuddeskogen som vi senare kommer att vandra igenom. I dag ägs Elfvik av Lidingö kommun som 1986 tog beslutet att gården skulle renoveras till sekelskiftesstatus och utarrenderas som värdshus och festvåning. Sagt blev gjort!”.

Efter denna kulturchock tvingades vi tillbaka till en vandrande verklighet, upp till just Rävviken, till vänster förbi Bjälbo, fram till Fågelöuddebadet där första gruppfotot togs. 

Efter visst terränggående anslöt vi stigen till Lidingöloppets andra mil, där löparna äntligen får vända västerut, mot det hägrande målet. Som en slags ’idrottens svans’ tassade vi vidare i en mycket kuperad terräng förbi Södergarnsviken inkl kaffepaus i nedförsbacke,..... 

....Bosön (ingen ubåt observerad, dock) och kom så småningom fram till bebyggt område och Grönsta gärde, mål för Lidingöloppet, där nästa gruppfoto togs intill idrottsbetonat konstverk. 

Jämför elegansen hos WWalkers för 2 år sedan från promenaden 161012. (Webmasters kommentar).

Skönt sedan med normal slät mark, förbi vattentornet och Karins mosse, över Norra Kungsvägen, in mot Lidingö centrum och äntligen – lunch på Jernet, the local Lidingo pub.

Loggad sträcka 10, 9 km och 15.214 steg. Den samlade troppen av Vandrande Vålnader var Ola, Christopher/Urax, Jan S/Kisel, Stefan/Nisse, Olle, Hasse, Tompa, SO, Jan-Erik, Hans Enq, Chrille, Carl Magnus,  Ålis, Janne K, arrangören Jalle samt er skrivande Göran.

Stilstudie av WWalkers från bakre ledet.

Strava-karta 
www.strava.com/activities/1937517186

Här följer en kart-bild som kan vara intressant om du inte har Strava-appen.

Vilken utmaning........

Att ta på mig skrivaruppdraget efter 3 st ordekviibrister som försett oss med exellenta beskrivningar på våra 3 senaste vandringar.

Nå väl, here we go....

Värdparet Chrille och Jan-Erik tog emot oss på Gullmarsplans T-banestation. Jag tror det slogs ett rekord just där? Alla 14 deltagare var där i tid, även Janne S.
Mot busshållplatsen och incheckning på buss 875 mot Tyresö Kyrka.

Det var ju onsdag så solen strålade från klarblå himmel, dock med en isande vind. Detta innebar att ett antal lustiga huvudbonader kom på.

Vi hade nu framför oss Tyresö Kyrka och slottet, vackert belägna i kanten av Kalvfjärden.

Tyresö kyrka är en av de populäraste ställen i Sverige för vigselakter. Kyrkan byggdes 1640 av Gabriel Oxenstierna.
Vi beundrade även slottet som har anor från 1300-talet. Det nuvarande slottet är ritat av Isak Gustav Clason ( och inte av Ferdinand Broberg ) och öppnades 1633. Inom slottet finns ett museum som drivs av Nordiska Museet.

Alldeles i närheten av ovan nämnda byggnader ligger Notholmen ( tidigare Fiskarholmen ), det är ett rekreationsområde med marina, uthyrning av kanoter och ett vandrarhem.

Vi fortsatte vår vandring genom den magnifika slottsträdgården där vi kunde beskåda alla tänkbara lövträd med säkert många år i stammen.

Genom ett antal villaområden längs vattnet fortfarande med den isande vinden rakt i nian. Skönt med rast/vila och något värmande. Chrille och Jan-Erik dukade upp kaffe/te och nybakade kanelbullar. Hade dom själva bakat eller? Gott och stärkande var det i alla fall.

Vidare mot vårt slutmål, Chrille varnade vid starten att vi skulle möta 2 stycken "mördarbackar "under vandringen. Här kommer då den första, jo det flåsades från en del vandrare.

Nu var vi nere på Tyresös svar på Djursholm, Strandvägen. Vi kunde inte låta bli att beundra en del villor, men undrar hur stora lån som ligger? Fint område hur som helst.

En del av oss återupplivade "gamla ungdomssynder "ett stort och inbjudande äppelträd besöktes.
Chrille och Jan-Erik hade nogsamt valt promenadvägar för att undvika trafikerade gator, vi ringlade oss fram till Tyresö Centrum som var slutmålet efter 9 km vandring.
Matstället hade en diger meny så jag tror/hoppas att alla var nöjda med lunchen.

Pekfingervalsen utfördes av Tompa
Dagens deltagare var: Ålis, Kai, Per, Hasse, Janne S, Chrille, Jan-Erik, SvenOlov, Ola, Jalle, Hans, Carl-Magnus,Olle och Tompa

Till sist Strava-kartan som genom fatal glömska inte kopplades på förrän på Notholmen, vi hade då gått c:a 1,5 km från busshållplatsen
vilka alltså ska läggas till Strava-kartans 7,94 km.  //Sven-Olov

www.strava.com/activities/1924299715

Alviks torg kl 09.55:
Carl-Magnus anländer till ett grådisigt, trafikbullrigt och i stort sett charmlöst torg för att ansluta till de övriga tio väntande vandrarna (vv).
Ledningsstyrkans ledare, Christofer, introducerar dagens ”S-märkta och Ö-kända” promenad och vips är vi nere på Alviks strand, fjärran trafikljuden men nära mälarböljornas kluckande.

Redan under den första kilometern hade ledarduon, Göran & Christofer, lagt in en ”avskiljare”, den branta backe som skiljer oss elva i två grupper : stön & stånk samt äntligen lite motstånd. - Det skulle komma mer av detta.

Väl uppe på tvärbanebron på väg mot St Essingen lät Göran berätta, när vi väl samlats igen, att den fem år gamla Tvärbanan är 19 km och att bron byggdes för att fullborda den halvcirkel som tvärbanans sträckning bildar.

Några hundra meter in på ön på väg mot en av dess strandpromenader passerar vi en stor byggnad med IOGT-NTO skyltat över ingången. Här kunde en något allmänbildad öltörstande blivande lunchätare ana nån Uggla i en mosse - fullt befogat ska det visa sig.
Strandpromenadens abrupta slut förvånade ledarna (!) liksom stigningens längd gjorde för en del av oss. Den, stigningen, räckte ända upp till öns topp och det där belägna kyrktornet med tillhörande kyrka med tidstypisk - 1959 - design av Cyrillus Johansson, som dessutom snitsat ihop såväl Årstabron som Nikkaluokta kapell.

Andligt styrkta lämnade vi den stora till förmån för den lilla Essingen.
Halt blev det på Primusgatan utanför ett hus från primustiden, cirka 120 år sedan. Ledarna beskrev målande hur fabriken och dess medarbetare hade det på den tiden.

I hörnet på huset vi stod vid satt ett ca 40 cm stort järnbeslag under takfoten vars namn ledningen eftersökte. Men intet skola de finna.....
Det är ett ankarslut, som är den synliga delen av ett ankarjärn och vanligt förekommande på större byggnader från mitten på 1500-talet till 1800-talets mitt.

Från denna lilla ö över till den stora Kungsholmen och mera mälarkluck ända fram till Rålis. Och uppför den okända delen av St Eriksgatan, som nog var lite utmanande för några av oss så här på slutet av vandringen. Välbehövlig paus kom vid den snart 88-åriga laureliusritade brandstationen. Tvärs över Hantverkargatan ligger Kungsholms gymnasium, tidigare HALK, högre allm. läroverk på Kungsholmen.

Lunchen intogs på ett nära nog stamlokus: HSB-husets matsal en trappa ned bakom den fantastiska intarsiaväggen från tidigt 40-tal. Den obefintliga ölserveringen behöver ingen kommentar.

Vi gick 9 km i behagligt promenadväder under ledning av Christofer & Göran följda av S-O, CM, Jan S, Tompa, Mats, Ola, Ålis, Hans och
Hasse, som plitade ned ovanstående.

Strava-kartan 
www.strava.com/activities/1910013311