Trädmassaker, bara bröst och läkande iglar - Kungsholmen runt i försenat Brittsommarväder

Inte mindre än 15 WW-are (se förteckning längre ner) mötte upp vid Povel Ramels svärfars (Ragnars Östbergs) mästerverk Stockholms stadshus invigt 1923. Där låg tidigare den så berömda Eldkvarn som brandhärjades den 31 oktober 1878.

I det milda, lätt fuktiga vädret fortsatte vid längs Norr Mälarstrand under Hans kunniga ledning. Han bor på Kungsholmen (Hantverkargatan, nära Stadshuset) sedan 18 år tillbaka.

Strandpromenaden har snyggats upp ordentligt och det arbetet fortsätter på sträckan närmare Rålambshovsparken. Bebyggelsen längs Norr Mälarstrand kom till i två faser. Den första östliga delen byggdes kort före och efter sekelskiftet 1900, den andra västra delen uppstod på 1930- och 1940-talen. Delar av denna gata kallades ”Stockholms Manhattan” på sin tid när höga hus inte var så vanliga i Stockholm.

Eftersom det finns flera marint intresserade WW-are kunde dessa och övriga njuta av anblicken av alla fina båtar och nästan fartyg som ligger förtöjda vid kajen. Hans fick oss också att vända blickarna inåt land. Vi tittade på Norr Mälarstrand 26-32 och husens höga trappstegsgavlar som pryds med bronsskulpturer skapade av bröderna Aron och Gustaf Sandberg, som tillsammans även smyckade Stockholms stadshus med många skulpturer.

Lite längre fram fick vi också ta del av de tragiska s.k. von Sydowska morden som ägde rum i nr 24 i mars 1932. Men här har också ett betydligt modernare brott begåtts. För ungefär sju år sedan upptäcktes att sex av de fontänpilar som formar en allé från Kungsholms Torg till Stadshuset utsatts för vandalisering. ”Någon” ville ha bättre utsikt över Riddarfjärden…Kostnaden för nya träd belastade skattebetalarna med nästan en miljon kronor.

Wednesday Walkers består ju av oförvägna upptäckare. En annan sådan var Sven Hedin (den siste…att adlas i Sverige).
Han bodde i nummer 66.

Inne i själva Rålambshovsparken konstaterades att det var helt tomt där den tidigare och nedbrunna boulebaren legat.

Nere på nu tomma Smedsuddsbadet kunde Jörn berätta om en trevlig ceremoni där nyanlända av mestadels afrikanskt ursprung firar Sveriges nationaldag den 6 juni med musik och andra aktiviteteter  på badet. Jörn sade sig även ha hört att just Smedsuddsbadet var den plats där flest yngre damer solbadade s.k. toppless när baddräktspriserna var som högst under 1970-talet och många flickor bara hade råd med underdelen.

Stockholms stads ståtliga WC inspekterades och den var glädjande nog helt fri från klotter och annan vandalisering. Därefter blickade vi upp mot det majestätiska ”Erlanderhuset”, även kallat Dragspelshuset från 1962 högst upp på Mariebergsklippan. Vi rundade försiktigt Ryska ambassaden och kom in i Fredhäll, passerade det klassiska Fredhällsbadet, tipsades om serveringen Solstugan och vidare in i Kristineberg där det var en del branta trappor som skulle besegras.

Sveriges ungdom - dess framtid är en klassisk, om än något ålderdomlig paroll. Glädjande nog besannades detta av att det vimlade av joggande ungdom i varierande ålder. De var så många och raska att WW fick lov att gå i en kolonn. I gränslandet mellan Kristinebergs Strand och Hornsbergs Strand mötte vi en konkurrerande grupp som närmast kan beskrivas som mer mogen ungdom, mestadels kvinnor. Det gänget gick också Kungsholmen runt fast i motsatt riktning.

I WW:s bakre led avhandlas ofta en del viktiga frågor. Ett tema denna sköna dag var varför vi säger VALhall om de stupade vikingarnas sista boning men VALLhallavägen om gatan…Detsamma gäller för NORRtull respektive NorrTULLsgatan och givetvis FÖRBI-fart Stockholm istället för språkligt korrekta FörbiFART Stockholm

Med Karlbergs slott på vandrarnas vänstra sida och Hornsbergs gård på den högra var det dags att komma in i mer tät Kungsholmsbebyggelse igen. Hans gav en medicinsk betraktelse och förklarade att namnet Igeldammsgatan har sin grund i att där fanns dammar för blodigelodling som såldes till apoteken för att sedan användas mot diverse sjukdomar.

Vid samma stopp fick vi veta att Kungsholmens Folkskola en gång var Europas största skola.
En av skolans tidigare mönsterelever var Hasse som på det tidiga 1950-talt tillsammans med 3 199 andra skolgossar och flickor avnjöt Kristendomskunskap, Naturlära och Gymnastik med lek och idrott på den läroanstalten.

En allt igenom behaglig vandring på cirka 8,6 kilometer avslutades på Löwenbräu där vinnarvalet nog var kummeln (Kummel (Merluccius merluccius) eller lysing, efter dess norska namn, havslevande rovfisk)

Efter tacket till Hans redogjorde Hasse för WW:s nya regel:

• Om en planerad och påannonserad vandring av någon anledning måste inställas ska vandrarna samlas vid Åhléns-varuhusets gatuentré i korsningen Ringvägen/Götgatan, T-banestation Skanstull. Startiden är som vanligt 10:00. Därefter avverkas klassikern Årstaviken runt.

Deltagare 2018-10-10: Hans (färdledare), Hasse, Sven-Olov, Jan-Erik, Christer, Jan K (som tyvärr tvingades avvika efter halva sträckan p.g.a. ischias), Jan S, Jarl, Jörn, Göran, Mats, Tommy, Carl-Magnus, Ålis och Roland (med block och penna).

Strava-karta
www.strava.com/activities/1895741640

Så kan vi då lägga onsdagsvandringen den 3 oktober till handlingarna. Det finns ett gammal svenskt uttryck som heter ”Du måste lida pin, för att bli fin”. Jag måste justera detta marginellt, eller rättare sagt, versalt, så det blir: ”Du måste Lida pin, för att bli fin”. För så var det ju med onsdagens promenad omkring Lida friluftsområde, utanför Huddinge. En förvirrad inledning, oklara gånginstruktioner och några felsteg. Men så småningom ordnade det sig och vi vandrade fint, hela gänget.

Kandelabersvamp, tallticka och lunglav, arter ni känner till ? Ånej, men det är i alla fall sällsynta arter vi måste ha passerat under vår vandring och som kännetecknar detta område. Det måste ha varit en av de vackraste naturpromenader vi gjort. Dignande äppelträd längs med Alice Tegnérs Väg, stolta tallar och hisnande upp- och nerförsbackar, som gjorda för ovana skidåkare på vintern. Varierande omgivning inklusive allt från idrottsplatser, ishallar och orienteringsskyltar till skidbackar och utedass.

Tyvärr blev dagens promenad inställd men vi får hoppas att ett annat tillfälle kommer för den planerade promenaden på Lida.
Vi blev bara 4 stycken kvar och resan dit var lång och vädret dåligt.
Här är dock en promenad att presentera.
4 WWalkers är på Irland för att bestiga berg, så här skriver Roland och det låter som att vi har haft liknande väder idag.
1 - 0 till WWalkers på Irland.

Ja, det var trist och vi får väl räkna in dagens promenad som den första som blev inställd i sista minuten.
Nån gång ska vara den första som man brukar säga.

Jag tar tillfället i akt att redovisa våra ekonomiska förehavanden vad gäller att betala för vår hemsida. 
Vid promenaden 12/9 ville jag ha 100kr vilket visade sig vara för lite.
Följande medlemmar har betalat 100kr
Hasse J            100kr
Janne S            100kr
Carl Magnus     100kr
Följande medlemmar har betalat 140kr. Om jag har tagit fel någonstans så hör av dig.
Christopher     140kr
Olle                 140kr
Jörn                 140kr
Kai                   140kr
Ove                  140kr
Ola                   140kr    
Jan-Erik            140kr
Tommy              140kr
Mats                   140kr
Se Nyheter för hur du kan swisha eller skicka via bank   Nyheter

Här är bilder från Roland och Irland.

En perfekt dag för vandring; 20 grader, mestadels sol och svalkande vind. Jörn hade angivit två alternativa reseförslag till Karby gård. Fem av oss dök upp vid Östra station, bl.a. Jörn själv. Alla letade vi som galningar efter buss 610 som inte stod att finna någonstans. Efter diverse telefonerande stod det klart att bussen utgick ifrån Danderyds sjukhus, varför vi fem fortsatte med T-banan dit. Unterwegs framgick det att ”felande” två vandrare befann sig på tåget före resp. efter vårt tåg. Ordningen var återställd  och vi kunde andas ut.

Vandringsleden gick genom ett vackert och varierande landskap med närkontakt med Vallentunasjön, Käringsjön, Fjäturen och Rösjön. Vi passerade Såstaholms herrgård, f.d. Höstsol, ett pensionat för berömda skådespelare. Herrgården är numera en hotell- och konferensanläggning. Halvvägs komna till Käringsjön, där det passande nog låg ett vindskydd, beordrade Jörn halt och bjöd på kaffe med små men goda kanelbullar. Stella och Kisel tog tillfället i akt att bada. Inte bara en gång.

Den resterande vandringen kändes lång och något mödosam, framförallt i backen från Rösjöbadet upp mot Kärrdal. Det blev hela 12,6 km. Vi tog Kalles pizzeria i besittning och efter en sen lunch bordade vi buss 607 vid 14:30-tiden.

Vandrare: Jörn (ledare), Hasse (assistent), Ola, Olle, Janne S, Ålis och Jarl. Medgångare var Stella, Kisel och Olles två fyrbeningar.

Vid pennan

Jarl

www.strava.com/activities/1851884186

Bildgalleri:

Gänget samlades på Stockholm City för färd mot Uppland. Vår vän Janne S saknades på perrongen. Många förvånade miner sågs när vi klev av i Bro o Janne dök upp. Då var alla samlade för avfärd mot vårt mål som började i Bro Centrum som byggdes i början av 70-talet.Vandringen gick genom bebyggelse som bestod av flerfamiljshus o villor från olika tidsepoker allt eftersom Bro vuxit.
Lejondals Naturreservat låg framför oss där vi mötte en man som var Nauturbevakare.
Han var nyfiken på oss och vi på honom så det blev en pratstund. Vi passerade en Avrättningsplats där den sista avrättningen i BRO ägde rum 1842. Den olycklige var Johan Mollberg och ännu olyckligare var Johan Hudell som blev rånmördad under deras färd från Stockholm till Enköping.
Vi mötte även ett par damer på svamputflykt och tittade i deras korgar på deras rikliga byte. Även Carl Magnus hade en påse svamp med hem till middag. Ett praktexemplar av Stolt Fjällskivling kantade vår väg.
Backe upp och backe ner mellan sjöar och tallar så var vi i Kungsängen där lunchen inmundigades på Golden Cave där vi njöt av mat och dryck ute i sol och blåst.

Med på turen var Hasse Sven-Olov Ola Jörn Carl Magnus Mats Janne S Göran Stefan Hans Ålis och Jan-Erik vid pennan.
Nisse var med också.

Strava-karta
www.strava.com/activities/1836398591

Så var då premiäromgångens nervositet över och vi kunde återgå till vardagslunken. Sagt och lunkat. Vi träffades utanför Östra Station denna soligt sensommarvarma onsdag, 12 personer, tre ryggsäckar och en sekatör. Hade Christopher kanske fått ett hotbrev från den ideella föreningen Trädgårdarnas Vänner som stört sig på hans nitiska städarbete, varför han tydligen fann det för gott att beväpna sig med en sekatör inför dagens promenad? ”Rent självförsvar”, förklarar han. ”Man vet ju aldrig vilka illa underhållna vägar och omgivningar man möter”.

Vi andra fridfulla varelser satte av i försiktigt nybörjartempo genom KTH, stigarna bakom Stadion, ner mot Norra Djurgårdsstaden och tassade över den första av de nya broarna vid den innersta delen av Husarviken. Därefter högersväng genom vacker allé längs med nyss nämnda vik fram till en sprillans ny, modern fällbro i cement (med blinkande rödljus och allt), enligt uppgift ritad av arkitekten Ferdinand Broberg. Efter en stunds stum beundran blev det en rask promenad genom Nationalstadsparkens norra härligheter som Oxberget, Lilla Skuggan och rast vid Ekhagens badplats. Arrangören Ålis berättade om bakgrunden till badplatsen och hans kompisar Pablos och Orlandos civila motståndsrörelse som ledde till att badplatsen med sin strand blev till.

Sedan äntrade vi stadsdelen Ekhagen bakvägen, stannade en stund vid fotbollsplanen intill vilken Ålis visade den fritisbyggnad där han arbetat under 15 år. 15 års fritid – tjuvstart på pensioneringen? Seg uppförsbacke mot Lappkällsbergets studentghetto där vi passerade både Lappis Gym och Tvättstuga och Professorns Sportbar, delar av det akademiska livets dolda hemligheter. Ålis i sitt esse – blekgul karneval-t-shirt från 1989 och generös berättarkonst! Tillbaka till allvaret, gåsmarsch runt Lappkärret (eller ´Sameträsket´, enligt Hasse, ingen rasism här inte!), passerade 4H-gården vid Stora Skuggan, irrvägar söderut i naturen, genomgång av Söderbrunn, stans äldsta koloniområde med prunkande kolonilotter. Vi ginade bakom KTH:s idrottshall, byggd 1978 (?), trängdes bland nymornade ingenjörsstudenter och batteridrivna taximopeder och kom till slut fram till Ålis favorittrattoria på Valhallavägen, för en välförtjänt lunch.

Vi, fattiga men välmenande trygghetsnarkomaner, hade äntligen återkommit till de säkra onsdagsrutinerna igen. Glatt samspråk, jämförande sommarupplevelser och tillbaka till en upplyftande känsla av gemenskap. Med risk för att bli tjatig: vad vore vi utan varandra?

Till alla anhöriga, vårdcentraler, läkare och andra sörjande kan vi meddela att vi vandrade 11,2 km (utöver de 89 metrarna mellan Östra stations ingång och trattorian) och loggade drygt 15.000 steg.

Vandrande Vålnader denna dag var Rickard V, Tompa, Janne S, Hasse, Roland, Carl-Magnus, Jarl, Christopher, Ove, Jörn, arrangören Ålis och yours truly Göran.

Fotnot = Värdefullt Vetande: Begreppet ”Vandrande Vålnad” är inget påhittat. Den som har läst sin seriehistoria vet att vår stora förebild, Fantomen (Mr. Walker i sitt civila tillstånd, se vår logotyp), kallades alltid för Den Vandrande Vålnaden bland dem som bodde i De Djupa Skogarna.

www.strava.com/activities/1820740420

Premiärturen för höstens vandringar utgick från Masmo tunnelbanestation. Namnet Masmo kommer inte från någon dalmas som råkat förirra sig till Stockholm kunde dagens arrangör berätta. Nej, det betyder faktiskt “vargskog”!

Vi lämnade snart det gettoliknande området. Förvandlingen från trist förort till skön natur med sjöutsikt var slående. Strax bakom ett plank, visade det sig, fanns kommunens alla bortforslade cyklar i tusental. Vi gick längs Albysjön. Mestadels genom skog, ända bort till Flottsbrobacken. Vi hann med att bestiga ett berg med vacker utsikt. Husbilarna fyllde campingen och sommarturister hade övertagit skidåkarnas platser. Mats ledde oss bort mot den bro som leder över den grävda kanal som förbinder Albysjön med Tullingesjön. En gammal bekant.

Fina o gamla träkåkar passerades. Det blev sedan mycket naturpromenad, och riktig urskog med vådliga backar. Ett tjusigt hus uppenbarades i slutet av skogen. Älvesta Säteri från mitten av sjuttonhundratalet (1730).  

Vandringen fortsatte längs västra stranden till Seppan, numera Hamringe. Namnets uppkomst beror på att AB Separators gjuteri var beläget där. År 1894 köpte Separator Hamra gård vid som försöksgård och som plats för kommande fabriksverksamhet. Ett gjuteri uppfördes 1899-1900. Intill gjuteriet byggdes även förmansbostad, kontor och ett tiotal arbetarbostäder, de så kallade Röda villorna. De kallades så eftersom fasaderna var målade i faluröd färg. Här fanns även en Konsumaffär och efter 1903 hade de boende gångavstånd till gamla Tullinge station som låg längst ner vid Tullingesjön. Röda villorna revs i omgångar, de sista i början av 1980-talet.

Lite längre norrut byggdes mellan 1906 och 1910 ytterligare 16 arbetarbostäder, de så kallade Vita villorna. Varje villa rymde lägenheter för fyra familjer. Mellan de Röda och Vita villorna fanns även AB Separators disponentvilla Hamringe med högt läge på en udde i Tullingesjön. Vita villorna var också rivningshotade men kunde bevaras. Även disponentvillan är kvar.

Några av oss dröjde kvar i denna unika miljö med dignande äppelträd.

Slutmålet var Tullinge centrum. Den tilltänkta restaurangen var stängd. Nästa alternativ var en kebabrestaurang med lockande meny för 95 kronor. Ola var först in och blev utkastad efter ett meningsutbyte med ägaren. (man uppskattade inte Olas ifrågasättande om eventuell äkthet av oxfilé), kunde vi så småningom få lunch på en pizzeria. Lång dags färd mot måltid, klockan var närmare två, och det visade sig att vi vandrat 13,6 km!

En av de längsta, backigaste och skogigaste av vandringarna hittills! En rivstart på säsongen således!

Deltagare voro förutom arrangörerna Mats o Tompa även Ola, Jörn, Hasse J, Stefan med hunden Nisse, Sven-Olov och Dick.

Vid musen Jan S.

www.strava.com/activities/1805127666

 Masmo

Ferdinand Boberg igen

WWalkers på G igen.

Älvesta Gård

Tullinge Strand från andra sidan sjön