City 67 Kais manus

CITY – Drömmen om ett nytt hjärta!

START – Humlegårdsgatan/Nybrogatan
Peka ut Humlegårdsgatan och be alla minnas hur denna går (Humlegårdsgatan och Humlegården tas upp i stopp nr. 6)

Östermalms Saluhall uppfördes 1888. Arkitekterna bakom Östermalms Saluhall var Isak Gustaf Clason och Kasper Salin, som även stod för den komplicerade inre gjutjärnskonstruktionen.

STOPP 1 Hedvig Eleonora kyrka (distans 150 meter, tid 2 min (tot. 2)

HötorgsCity invigdes 1959 med nya Saluhallen och en av de nya Cityskraporna var färdigbyggd. Fem till skulle det bli. Staden önskade utvidga centrum på Nedre Norrmalm, från Sergels Torg ner till Regeringsgatans början. Mer skulle rivas men pengarna räckte inte. Det som rivits hade blivit en stor grop, den s.k. Riksgropen

Nytt City skulle ta form. Gamla gator var för smala. Nya folkhushemmet tog form. Och då inkluderades att varje hem skulle ha varsin bil. Trådbussar och spårvagnar försvann från gatubilden därför att man tyckte att de var i vägen för övriga bilismen som ökade. Man drömde om ett city skinande blankt – en dröm lik den som är skrupplig och skrynklig människa att få ett nytt hjärta.

Min inspirationskälla till denna vandring har varit filmen ”Spelet om Stockholm” från 2013 av Anders Wahlgren. Gick i repris vid jultid 2018 och kunde ses i SVT Play fram till januari månads utgång.

STADEN SKULLE PULSERA!

Personer som påverkade händelseutvecklingen under denna tid var;
- Åke Hedtjärn
Väg och vatteningenjör. Var vid Stockholms Stads Fastighetskontor från 1939 till 1972.
Chef för Regleringen av Nedre Norrmalm 1951 – 1972
Genomförandet resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms city, samtidigt som tunnelbanans utbyggnad underlättades.
Norrmalmsregleringen var den mest omfattande stadssaneringen i svensk historia:
Chef för Saneringsavdelningen 1960-72
- kallades för ”Stockholms Rivningsdirektör”

STOPP 2 Strandvägen / Skepparg (distans 0,83 km, tid 10 min beräknad kl. 10:20)

Stor enighet fanns om att en reglering och modernisering av Nedre Norrmalm började bli akut. Behoven var huvudsakligen:

Infrastruktur: Stadsplanerare pekade på att Stockholms innerstad inte var anpassad till den snabbt växande befolkningen och den infrastruktur som denna fordrade. Utbyggnaden av kollektivtrafiken i form av tunnelbana krävde omfattande rivningar i bland annat Klarakvarteren för att kunna genomföras och blev den avgörande faktorn vid regleringsbeslutet. Den kraftigt växande motortrafiken ställde också krav på såväl större genomfartsleder som bättre säkerhet för fotgängare.
Sanering: Klara var kraftigt förslummat vid den tid då rivningarna startade. Bostadsbeståndet var huvudsakligen från före 1900 och oftast omodernt, lägenheterna var små och saknade till stora delar hygienutrymmen. Dessutom hade ett byggnadsförbud för fastigheter med exproprieringstillstånd i väntan på regleringen ökat behovet av sanering. Gator och gårdar var trånga och ansågs ge mörka och ohygieniska bostäder och arbetsplatser. Vidare var det ofta mer lönsamt att bygga nytt än att renovera gammalt.
Citybildning: Näringsliv och institutioner hade sedan järnvägen kom på 1860-talet alltmer flyttat från Gamla Stan till det av Brunkebergsåsen uppdelade Norrmalm. Staden ansågs behöva en modern koncentrerad stadskärna anpassad för arbetslivets behov.

Tiden präglades även av framstegsoptimism. De funktionalistiska idéerna hade sedan Stockholmsutställningen 1930 en stark ställning i Sverige. Ut till nya bostadsområden som Traneberg och Hammarbyhöjden flyttade trångbodda och barnrika familjer från innerstaden.

Personer som påverkade händelseutvecklingen under denna tid var;
Hjalmar Leo Mehr, född 1910 i S:t Matteus församling, Stockholm, avled 1979
- svensk politiker (socialdemokrat), finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 och 1970–1971, Kommunförbundets förste ordförande, samt landshövding i Stockholms län 1971–1977.

Hjalmar Mehr var mycket aktiv i genomförandet av Norrmalmsregleringen och blev föremål för mycket av den kritik som växte fram mot framförallt de omfattande rivningar av Klarakvarteren som blev följden under hans tid som finansborgarråd. Mehr förblev emellertid en stark försvarare av Norrmalmsregleringen.

”- Vad är det för romantik i Nedre Norrmalm? Vasastan? Kungsholmen? Nedre Norrmalms fastighetsbestånd var ju uppruttet, uppsmällt under tider av spekulationshausser av privata byggherrar. De smällde upp hyreskaserner. Jag är ju nästan den ende av alla som diskuterar det här som bott där hela tiden. Min mamma flyttade vart och vartannat år. Stora omoderna lägenheter med torrklosett och råttor på gården och djävligt och dant. Alltså saneringsmogna fastigheter. Romantiken är för dem som bor bra. Sedan ska fattigt folk bo kvar i uppruttnade bostäder hur länge som helst. Det fastighetsbestånd man har haft där har ju inte haft några estetiska arkitektoniska eller kulturhistoriska värden.”

Hjalmars föräldrar Sara och Bernhard Meyerowitch var ryska judar och socialistiska revolutionärer som flytt undan Ochranan, tsarens hemliga polis, efter revolutionen 1905. Hjalmar Mehr var även ordförande i den statliga utredningen om löntagarfonderna 1976, och kvarstod till 1979 då ordförandeskapet lämnades över till Allan Larsson.


STOPP 3 Blasieholmen – Hovslagargatan/Nationalmuseum
( distans 1,61 km, tid 10 min från föregående stopp, beräknad tid 10:35)

 

Bro över Nybroviken över till Blasieholmen
Det fanns 2 förslag, en dubbelbro samt en sammanhållen.

 

Tunnel under Strömmen och rivning av Strömbron
Visa bilder i pärmen på tunneln under Strömmen. Vilken bro skulle alltså rivas?

 

Personer som påverkade händelseutvecklingen under denna tid var;
- Anna-Lena Löfgren

Kan musik påverka politiken? Kan nostalgiska känslor påverka människors vilja att ta upp strid som motarbetar funktionellt tänkande.

Vad hände under senare delen av 60-talet? Faror för atombombkrigets fasor, Konflikter i övriga världen, studentrevolter i Polen, Tyskland, USA och Paris 68 (Majrevolten). U-ländernas prekära situation och västerlandets utsugning av fattiga länder, rasförtryck och demonstrationer i USA av svarta, hippierörelsen växer fram, Pease Love & Rock & Roll, Vietnamkriget mm.. Ett sätt att bearbeta dessa kollektiva erfarenheter var säkert att ge sig hän åt nostalgiska känslor. Våga säga nej!
 

Lyckliga gatan;
Lyckliga gatan du finns inte mer
du har försvunnit med hela kvarter
tystnat har leken, tystnat har sången
högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt förändrat
trampat och skövlat, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång……
lika förunderlig och skön som den
vi hört en gång….

Inspelningen sålde i mer än 100.000 exemplar och vann Expressens guldskiva. Artisten har framfört denna sång = 15.000 ggr!!!!!

 

STOPP 4 Kungsträdgården – striden om almarna
( distans 2,03 km, tid 10 min från föregående stopp, beräknad tid 10:50)

Demonstration av stor betydelse
Almstriden var en sammandrabbning mellan demonstranter och polis som utspelade sig natten till den 12 maj 1971 i Kungsträdgården i Stockholm. Demonstranter hade samlats dagarna innan för att stoppa fällandet av 13 eller 14 stycken almträd, som skulle fällas i samband med byggandet av en uppgång till station Kungsträdgården i Stockholms tunnelbana. Byggandet av uppgången hade beslutats i Stockholms stadsfullmäktige, och fastställts av regeringen (Palme).

Träden hade planterats 1868 i samband med resandet av Karl den XII:s staty, som en berså.

Tunnelbanans konstruktörer hade funnit en sprickzon i området för almarna. Man ansåg att sprickzonen var svår att täta; därför ville man ha den planerade tunnelbaneuppgången just där almgruppen växte kring Erik Glemmes tehus från 1952. Därtill kom att den högste ansvarige tjänstemannen på parksidan, Holger Blom, hade dömt ut träden på grund av deras dåliga livskraft. Stadens politiker och tekniker försökte med artiklar och annonser i dagspressen övertyga allmänheten om att almarna måste tas bort. När beslutet togs i kommunfullmäktige röstade 63 för fällningen av almarna och 34 mot. Socialdemokraterna var enhälligt för och Moderaterna enhälligt emot. Den 23 april 1971 fastställde regeringen Palme planeringen för tunnelbanestationen under Kungsträdgården

Förloppet: Tretton hundraåriga skogsalmar skulle tas bort för att ge plats åt en ny tunnelbaneuppgång. Tusentals stockholmare protesterade, och under en veckas tid ockuperades platsen med hängmattor och tältläger. Demonstranterna upprättade en telefonlista som skulle användas ifall polisen skulle ingripa eller för att skydda träden mot en eventuell fällning nattetid. De klättrade även upp i almarna för att förhindra fällningen.

Situationen eskalerade när arbetare anlände till platsen med uppdrag att fälla almarna med motorsåg. Arbetarna eskorterades och skyddades av polis. Demonstranterna försökte bryta igenom polisens linje, med skadade poliser och demonstranter som följd.

Till bakgrunden hör även att den framstegsoptimism som präglat rekordåren började ge vika för miljörörelsens och 68-vänsterns samhällskritik. Almstriden blev till en symbolstrid mot vad man såg som städernas förfulning i samband med tidens stora stadssaneringsprojekt som Norrmalmsregleringen och Miljonprogrammets nya bostadsområden.

Almstriden har, tillsammans med bland annat kårhusockupationen år 1968, blivit intimt förknippad med 68-rörelsen. 68-rörelsen själva såg almstriden som en principfråga om medborgarnas roll i den kommunala demokratin och almstriden fick stor uppmärksamhet i nationella medier. Alternativ Stad hade också bildats och påverkade opinionen.

Demonstranternas aktion kritiserades från många håll som odemokratisk och i strid med den representativa demokratins fattade beslut. Landshövdingen och tidigare borgarrådet Hjalmar Mehr var den mest framträdande (s)-politikern som stod bakom beslutet att fälla almarna.

Resultatet blev så småningom att det planerade bygget av uppgången försenades och istället förlades österut, till en privatfastighet vid Arsenalsgatan 10, och öppnades först 1983, sex år efter det att resten av Kungsträdgårdens tunnelbanestation öppnats i oktober 1977. Utsmyckningen av tunnelbanestationen har flera referenser till rivningen av stora delar av Stockholms innerstad, bland annat utgörs stora delar av dekoren av delar från hus som revs och det finns också en stubbe som symbol för almstriden. Flera av almarna står ännu kvar.

Almstriden har även kommit att betraktas som en vändpunkt i den vid tiden pågående Norrmalmsregleringen.[9] Fortfarande efter 40 år engagerar Almstriden. Till minnet samlades den 11 maj 2011 ett antal före detta almaktivister.

Protesten fick stor uppmärksamhet i dåtidens medier, och artister som Cornelis Vreeswijk var närvarande och spelade visor för demonstranterna. Musikgruppen Envoys spelade in låten "Almarna åt folket", en svenskspråkig cover på John Lennons "Power to the People" från samma år. Operakören, sjöng från balkongen till Operan och under ledning av Kjerstin Dellert, "Låt Almarna leva".

Efter Almstriden kallades han nedsättande för "Almar Ner" av sina kritiker.[4] Sångaren Mikael Wiehe besjöng honom i sin låt "Trädet" (1992). I texten sägs bland annat: "Det fanns en man, en potentat, jag säger inte mehr, men allt han såg i Stockholms stad, det skulle rivas ner..."

 

STOPP 5 Kungliga Myntet – Serafimergränd
( distans 3,56 km, tid 20 min från föregående stopp, beräknad tid 11:15)

Den nya Klarabergsleden – från Bolinders Plan över Serafimerområdet och vidare på Norr Mälarstrand för att anslutas till nuvarande Rålambshovsleden.

För att möta den ökande bilismen efter andra världskriget var Stockholms trafikplanerare inställda på att med en 31-32 meter bred Klarabergsleden (Klarabergsgatan var då 9 meter bred) skapa en västlig-östlig huvudtrafikpulsåder vars delar skulle utgöras av en breddad Norr Mälarstrand, Klarabergsviadukten, Klarabergsgatan och en breddad Hamngatan. I Norr Mälarstrands västra del skulle leden fortsätta i Rålambshovsleden och i Hamngatans östra del skulle den ansluta till Strandvägen och Blasieholmsleden. Rålambshovsleden genomfördes på 1930-talet och Hamngatan breddades på 1960-talet. Blasieholmsleden byggdes dock inte och Norr Mälarstrand breddades inte heller.

I ramen för Norrmalmsregleringen och “Citys bilförsörjning” enligt principplanen City 67 visas leden i detalj. Planen var att Klarabergsleden skulle gå från Klarabergsgatan med Klarabergsviadukten över bangården och Klara sjö, genom Serafimerlasarettets område och under Hantverkargatan vidare genom Kungliga Myntets område och där ansluta till Norr Mälarstrand. De västra delarna av Serafimerlasarettet skulle rivas och Samuel Owens gata skulle breddas till 31 meter

Tror ni Kungsholmsborna gillade att leden skulle gå på Norr Mälarstrand? 1971 så skrevs protestlistor och man fick ihop 25000 namn. Det var Kungsholmens Byalag genom Sigrid Hultare. Listan mottogs av folkpartisten Eva Remens.

Politisk fördelning i Stockholms kommunfullmäktige åren 1966 - 1973 , antal mandat

valår

V

S

MP

SP

C

L

KD

M

TOT

 

1966

10

38

 

 

3

25

 

24

100

 

1970

7

46

 

 

10

22

 

16

101

 

1973

9

42

 

 

15

12

 

23

101

 

 

STOPP 6 Tekniska Nämndhusets södra gavel mot Klara Sjö
( distans 4,30 km, tid 20 min från föregående stopp, beräknad tid 11:40)


Gruppen ställs så att man ser hotell Clarion på andra sidan Klara Sjö. Ämne nya Tunnelgatans breddning – ända från Humlegården – via David Bagares gata, genom Tunnelgatan och numera Olof Palmes gata fram till andra sidan av Klarastrandsleden.

  • Tunnelgatan ansågs inte längre vara någon betydande affärsgata längre. Numera Olof Palmes gata
  • Gatan ska enligt stadsplanen snarare bereda plats för expansion av ett nytt kontorscity.
  • Man ville starta med Tunnelgatans breddning och därefter stegvis vidga saneringarna.

Principplan för genomförandet av Tunnelgatans utbredning;

  1. Tunnelgatan breddad och enkelriktad för att tillsammans med Kungsgatan bilda ett enkelriktat gatupar.
  2. Tunnelgatan ytterligare breddad och dubbelriktad
  3. Tunnelgatan dubbelriktad och upplyft över Vasagatan, Drottninggatan samt Sveavägen.

Totala sträckningen skulle bli ända fram till Humlegården och Humlegårdsgatan skulle påverkas. Tunnelgatan öster om Luntmakargatn skulle Tunnelgatan föras fram i ett öppet schakt genom Brunkebergsåsen. Detta medför relativt omfattande fastighetsingrepp i angränsande kvarter.

Tunnelgatans norra sida skulle domineras av 5 kontorshöghus på 13 våningar vardera.
Tunnelgatans södra sida skulle domineras av 8 stora parkeringshus.
Totalt i City 67 planen utökades antal parkeringsplatser i P-hus från tidigare 20.000 fordon till 30.000.

Visa bild på nya breddade Tunnelgatan………………………

Antal fastigheter som skulle bli berörda var;

City 62                806 fastigheter                           andel av Citybeståndet = 42 %

City 67                958 fastigheter                           andel av Citybeståndet = 48 %
 

STOPP 7 Kronobergsparken
( distans 6,00 km, tid 20 min från föregående stopp, beräknad tid 12:10)

Den nya Rådmansleden 6-filig motorled ?

Parken är en av Stockholm bergsparker som anlades enligt Albert Lindhagens generalplan från 1866. Högsta höjden på hela Kungsholmen med en höh på 40,3 meter.

Rådmansleden var en planerad trafikled i Stockholm, mellan Fridhemsplan/Drottningholmsvägen och Lidingövägen, främst förlagd i tunnlar men även med ramper vid Barnhusviken. Leden var en del av 1960 års trafikledsplan som bland annat behandlade Stockholms ringled. På SL:s innerstadskarta från 1975–1976 är den framtida trafikplatsen inritad strax väster om Barnhusbron

Från anslutningen till Drottningholmsvägen vid Fridhemsplan skulle leden föras i en tunnel under Kronobergsparken och Sankt Eriksområdet och sedan via en trafikplats över Barnhusviken och nå Torsgatan i höjd med byggnaden för Stockholm Vatten. Vid Torsgatan skulle Rådmansleden försvinna i en lång tunnel under Rådmansgatan, fram till Sveavägen. Sträckningen skulle ha inneburit att Ferdinand Bobergs och Gustaf de Frumeries byggnad för dåvarande gasverket (nu Stockholm Vatten) hade blivit tvungen att rivas.

Barnhusbron, som uppfördes 1968–1969, var en del i den framtida trafikplatsen. I projektet för Rådmansleden kallades bron ”Tegnérbron” och var en av tre broar över Barnhusviken i en stor trafikplats. Den nya Lidingöbron (invigd 1971) konstruerades med tre körfält i vardera riktningen med tanke på den framtida leden. Orsaken till att Rådmansleden inte byggdes var främst en svängande opinion, brist på medel samt att Storstockholm inte växte befolkningsmässigt i den takt som var förutspådd.

Extra STOPP om City 67
Etappindelning

I City 67 angavs även en etappindelning för de olika delområden eller byggfaserna:
Byggfas 1, omfattade Hötorgscity och Sergels torg (var i princip avslutat).
Byggfas 2, omfattade kvarteren söder om Sergels torg med Riksbanken, Kulturhuset (pågående 1967) och Klaratunneln.
Byggfas 3, omfattade Tunnelgatans breddning och ombyggnad till lokal huvudgata (genomförandetid under 1970-talet).
Byggfas 4, omfattade delar av Östermalm fram till Humlegårdsgatan och Sibyllegatan (genomförandetid sena 1970-talet och början på 1980-talet).
Byggfas 5, omfattade Blasieholmen och Blasieholmsleden (genomförandetid i mitten på 1970-talet).

Av dessa etapper genomfördes bara byggfas 1 och 2.

STOPP 8 Restaurant Matdistriktet, Warfvinges väg 31
( distans 8,00 km, tid 25 min från föregående stopp, beräknad tid 12:45)