Först av allt måste jag dela ut 11 tapperhetsmedaljer till:
Ålis, Hasse, Kai, Jan-Erik, Olle, Ola, Tompa, Sven-Olof, Per, Carl-Magnus och vår guide för dagen Ove.

Ove du kan ju inte bära skuld för vädrets makter...... Men det var verkligen tufft att avverka de 8,2 kilometer i snöblandat regn. 
Vi är väldigt tacksamma att du kortade vandringen, eller hur??

Cada dia se aprende algo..... varje dag lär man sig något nytt????
Vem visste att tvärs över gatan från Hammarbyhöjdens T-bana låg Willy Brandst Park??? 
Han bodde här i Hammarbyhöjden 1941-1945 på Finn Malmgrens väg som är genomfartsväg i Hammarbyhöjden och Björkhagen.

Radhus i söderförorter var ju dagens tema. Vem kunde tänka sig på 30-40-talen att ett populärt radhusomrode skulle byggas här. Hammarbyhöjden var ju på den tiden känt för sina ¨smalhus " mestadels 1:or och 2:or. Radhus är bostadshus som är sammanlänkade i ytterväggarna och har en boyta större än 50kvm, om ytan var mindre än 50kvm kallades det för skjul. På Axvallsvägen ligger ett av många populära radhusområden, byggt 1950 av Småstugebyrån ( självbygge ). Prislappen är hissnande 8,4 miljoner för 99kvm plus biyta 49kvm.

 På gångstigar passerades Björkhagen på väg till Kärrtorp. Förorten Kärrtorp bildades 1948. Kärrtorp gränsar också till Nackareservatet. Vi gick över Nytorps Gärde, som inhyser ett fint utegym och inte minst Nytorpsbadet med sin 25 meters bassäng. Många söderortsbor har här möjligheten till bad och sol, dock inte denna dag...... I Kärrtorp ligger Sophie Sagers Gata, där byggdes en radhuslänga 2010-2011 i olika färggranna färger ( ganska snyggt ). När dom byggdes fick vi betala 4,5 miljoner, nu säljs dom för ca. 10 miljoner. Denna länga utsågs 2012 till årets Stockholmsbyggnad. 

(Feminister som vi är? så finns här länk till Sophie Sager. Mitt tillägg Sven-Olov)
sv.wikipedia.org/wiki/Sofie_Sager

Genom Kärrtorp ner mot Gamla Enskede och Bagarmossen, stod nästa radhusområde på dagordningen: Riksrådsvägen, ett stort antal radhus som byggdes 1953-1956, de var vid byggnationen hyresradhus. Numera är husen friköpta och betingar ett värde av 7,5-8 miljoner med en boyta på 105-110 kvm. 
Inom samma område ligger Nämndemansbacken byggt 1962 av Småa, pris då 100.000 , pris idag 5,2-6,2 miljoner. 
Blöta jaaaaaa, vi tackar dig Ove för en paus undan snögloppet, ditt kaffe med kaka satt som ett smäck.....

Den nyaste av alla radhuslängor ligger på Länsrådsvägen, här låg tidigare en Shellmack. Denna länga byggdes 2009 och kostar idag 6-7 miljoner. 

Det var slående och mycket väl bevisat att passerade områden är mycket populära. 

Genom Skogskyrkogården ut mot Nynäsvägen och vidare över Gubbängsfältet ( faan vad jag frös nu ). Är vi inte framme snart??? Jodå Hökarängens T-bana skymtade inte alltför långt bort.

Där väntade en favorit i repris Il Contadino ( bonden ), en av de bättre ställen där lunch intagits. Den observante konstaterade att många föredrog starköl till den välsmakande lunchen. 

Bakom pekfingret 
Tompa

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/2210414687

Deltagare: Per (färdledare), Ove (fotograf) Hasse, Carl-Magnus, Jan-Erik, Jan S, Jörn, Kaj, Tompa, Ålis och Jarl.

Onsdagsmorgonen bjöd som omväxling inte på sol utan på moln och några grader kallt. Trots bud på motsatsen fick alla godkänd ankomst.  Per gav en kort orientering om Stockholms första brandstadga från 1661 som bl.a. innebar att man vid brand skulle ”låta giva skri”. Promenaden betitlad ”Det brinner i knutarna”, startades sedan i gott tempo för att få upp värmen.

Första anhalten var det närliggande bussgaraget, Hornsbergsdepån, som i november förra året eldhärjades. Rökplymen från branden syntes vida och brandkårerna hade ett svårt arbete att få elden under kontroll. Som tur var inga personskador och personalen lyckades få ut innevarande bussar. Garagets södra hall blev totalförstörd.

Vi lämnade Kristineberg via Nordenflychtsvägen vars namnmoder vi dessvärre ej lyckades ge rätt förnamn. Varken Anna, Ebba eller Elsa visade sig hålla vid en närmare granskning. Hedvig Charlotta skulle det ha varit.

Komna till Karlbergsslott upplystes vi om hur stockholmarna varslades om utbrutna bränder nämligen medelst ringning i kyrkklockorna, klämtning i klockan i vårdtornet och salut från brandsalutsbatteriet på Skeppsholmen med olika antal skott beroende på vilken stadsdel som var berörd. Därutöver instiftades 1731 en särskild brandvaktskår som patrullerade på stadens gator nattetid.

Nästa anhalt blev gamla mjölkcentralen vid Torsgatan där en våldsam brand utbröt 1937; en brand som engagerade samtliga stadens brandmän. Branden var synnerligen svårsläckt pga. låg utetemperatur -10 grader och förekomsten av ett lager paraffin på 3,5 ton. Branden kostade en brandman livet.

Komna till platsen för det gamla kvinnofängelset vid Uggelviksgatan numera Arkitekturskolan fick vi fakta om den svårsläckta branden där 2011. Därefter gjordes klart för eftersläckning bestående av Trocadero och mycket uppskattade, av Per hembakade chokladbollar.

Humlegården tog vi oss vidare till fastigheten Vildmannen i hörnet av Biblioteksgatan/Jakobsbergsgatan som totalförstördes 2017 men är under återuppbyggnad. Promenaden fortsatte sedan till Sagerska palatset där vi fick höra om tre bränder:

Katarinabranden 1725 som startade i Maria Magdalenas församling och sedan spred sig österut varvid den ödelade Katarina kyrka och 500 hus, Klarabranden 1751 en eldstorm som spred sig över Riddarfjärden till Södermalm och som förutom Klara kyrka ödelade 221 gårdar samt Mariabranden 1759 som ödelade Maria Magdalenas kyrka och 300 hus.

Efter dessa hemska bränder stadfästes Stockholms brandordning 1763 som i stort gick ut på att i möjligaste mån använda sten vid nybyggnation och skilja eldfarliga byggnader från boningshus.

Vi avslutade promenaden vid platsen för den gamla ångkvarnen som trots den stora ”Eldkvarns- branden” 1878 överlevde funktionsmässigt. Omgivande hus strök dock med vilket röjde tomten för det blivande stadshuset i Stockholm.

Därefter intogs lunch på restaurang Blekholmen varefter Hasse hissade OWD och DA.

Vid pennan Jarl

STRAVA-karta:  www.strava.com/activities/2194709275

Denna onsdag samlades elva vandrare för att under Sven-Olovs ledning gå längs sjön Magelungen, genom Fagersjö, upp på Högdalstoppen och vidare till lunch på Asiatisk restaurang i Högdalen.

Detta var kortversionen, mer detaljerat följer nedan.

Vid samlingsplatsen utanför T-banestation Farsta Strand påpekade Hasse att torget har påtagliga likheter med Rågsveds centrum. Kallsvetten bröt fram vid denna association. Men den försvann snabbt när vi kom ner till Magelungen. Här byggdes i början av 1900-talet ett flertal villor, ofta mycket stora, sjötomterna kostade hela 18 öre per kvadratmeter. Några pampiga villor som finns kvar än idag är Ateljehuset, Elliotska villan och Villa Dagaborg.   
Se länken där villorna finns på bild.
sv.wikipedia.org/wiki/Farsta_strand

Vi följde Farsta Strandstig, en mycket trevlig promenadväg, som delvis går på träbryggor som byggts efter strandlinjen. 

Båtklubben Marieborg passerades, här förkunnar en skylt vilka regler som gäller för fartyg i sjön. Det finns också ett antal bojar i vattnet som markerar en roddbana.

Ågestabron stod färdig 1971, och här går gränsen mellan kommunerna Stockholm och Huddinge. Vid brofästet finns en stor byggnad som en förbipasserande gentleman antydde kallas Fanny Hills minne. Men något som stöder det namnet kan jag inte få fram.

Vi passerade Farsta Gård, byggd ca 1680 i Karolinerstil. Redan på 1300-talet hade Bo Jonsson Grip huserat i trakten.

På en brygga bjöds vi törstiga vandrare på förfriskningar i form av cider och kakor. Några käcka vandringsvisor hörde man inte sjungas av vandrarna, men i närheten spelade en grönfink.

De första husen i Fagersjö uppfördes i början av 1900-talet, t ex Villa Edvardshäll 1903. 
sv.wikipedia.org/wiki/Villa_Edvardsh%C3%A4ll
Pendeltågsstationen lades ner 1963.

Det som skulle kunna kallas Stockholms alper består av: Högdalstoppen nummer 1 (72 m ö h), den ligger i stadsdelen Högdalen. Högdalstoppen nummer 2 (102 m ö h), i stadsdelen Hökarängen och är högsta punkten i Stockholm stad. Högdalstoppen nummer 3 (95 m ö h), i stadsdelen Fagersjö. Från Högdalstoppen har flera av oss åkt utför. Kärrtorps Gymnasium där jag gick, ordnade idrottsdagar här på 70-talet. Även Jean-Claude Killy och Stenmark har åkt här (snabbare än jag). Liften monterades ner 1996.

sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6gdalstoppen

Högdalsreservoaren, vid kanten av Högdalstopparna, ritad 1958, färdigställd 1962, värdefull kulturmässigt (enligt Stockholms stadsmuseum).

Mot slutet av vandringen kom vi så förbi Cyklopen, som är ett färgglatt kulturhus. Därefter Högdalens skatepark. Här kastade sig modiga åkare, några så gamla som 40, dödsföraktande ut i de betonggropar och rännor som utgör parken.

Efter 9 km vandring kändes det i magen att det var lunchdags. För 99 kr fick vi en asiatisk lunchbuffé, där även traditionella svenska rätter gick att få. Kaffe, kaka, glass och fruktsallad ingick.

Till sist några frågor som kom upp under vandringen och som jag fick i uppdrag att besvara:

Vilket år kom T-banan till Farsta?

Stationen invigdes den 4 november 1960. Den ersatte då en provisorisk station som togs i bruk när tunnelbanan dragits ut till Farsta den 19 november 1958 och som låg något längre norrut vid Farstavägen 78/Pepparvägen 81.

Varför namnet Orlången?

Hittar ingen dokumentation om detta.

Men jag presenterar lite fakta om sjön Magelungen istället! Magelungen är en sjö på gränsen mellan Huddinge och Stockholms kommuner. Från 1500-talet är namnformen Målången dokumenterad^[

Bonusmaterial

Tunnelbanestation Farsta Strand invigdes 29 augusti 1971

Tack för en fin vandring där naturupplevelser blandades med fakta.

Vandrare

Sven-Olov, Hasse, Tommy, Jarl, Kai, Jan S, Jörn, Ålis, Carl Magnus, Christopher 
och Per som skrev

Påminnelse WW Skärgårdsutflykt till Sandhamn!

Anmäl dig snarast till utflykten till Sandhamn om du avser att åka med!
Lökholmen 2019 15-16 maj

Till sist Strava-karta
www.strava.com/activities/2178918303
 

Äntligen! Efter alla år startar en ondagspromenad i mitt grannskap och då jag bor närmast Flygarmonumentet på Karlaplan borde jag ju ansluta sist till den väntande skaran. Försöket var dock inte tillräckligt bra: 09.56 lämnade gott utrymme för senare ankomster.

När Christopher fått ordning på alla 15, klättrat halvvägs upp på Milles kända monument för att antyda dagens vandrings syfte och sträckning, friskade den NV vinden i och förstärkte den enda minusgraden, men solen gjorde värmande motstånd. Det var ju onsdag......

Monument var temat. Och ett var avverkat. Vi följde medvinden och hamnade snart utanför Garnisonen, ett monument  över ful arkitektur från tidigt 70-tal. Efter ett par styrbordsgirar blev det motvind och ännu en passage av ett ställe där Ola bott/bor. Över bron och ut på Djurgårn (som f ö slog Malmö i SHL senare samma dag) där vi laddade D-vitamin i lä av Hasselbacken, medan monumenten Skansen, Cirkus, Gröna Lund (!) och Abbamuseet  pekades ut.

Återtåget mot samma bro blev svalt och ledare Christopher satt ett värmande tempo, som höll i sig ända till strax före Dramaten, där återsamling skedde.

Vare sig nationalscenen, John Ericsson eller det sentida wallenbergmonumentet fick någon uppmärksamhet. Vilket däremot en annan Wallenbergare fick då vi gosade ihop oss i lä på Nationalmuseums östra/soliga sida. I form av en donation till bygget vid förra sekelskiftet.

Fler av oss konstaterade att Almarna i Kungsträdgården klarat sig ännu en vecka undan den lede motorsågen.

Och plötsligt stod vi på Krügers lilla borggård och lystrade till vår något långsammare ledare, Göran, som bidrog med ett av många klarlägganden: Det var NK som började med platta paket i form av Trivamöbler. Och inte IKEA!

Som nu flyttat in på ”fina” Regeringsgatan, ”som vi kommer att passera” förklarade den raske av de två ledarna.

Nu råkade han glömma denna passage i hastigheten. Vad värre var att han dessutom glömde större delen av truppen som skulle ledas. Ett, kanske två rödljus och ett knappt dussin vandrare var avhängda. Mirakulöst sågs vi vid monumentet Orfeus. Igen.

Makarna Palmes grav passerades utan åthävor och Strindbergs Blå torn ägnades uppmärksamhet. Så ock kårhusockupationen där Muren - den söder om ingången till f d Kårhuset väl är ett monument?

Sedan Stadsbibblan passerats hade vi bara upploppet kvar till Ritorno, där vi hoppades kunna avsluta med en wallenbergare. Det blev högrev.

Christopher & Göran hade komponerat en fin 9 km-promenad med massor av VV.

Kai, Tompa, Carl-magnus, Chrille, Olle, Jan-Erik, Stefan, Ove, Jarl och Ålis gick med.

Jörn fotade.

Jan K gick halvvägs. Och Hasse skrev.

PS Notera Oves spelning den 26 mars. Se mer på Supertext.

www.strava.com/activities/2162218384

sv.wikipedia.org/wiki/Karlaplan,_Stockholm

sv.wikipedia.org/wiki/Carola_Häggkvist

sv.wikipedia.org/wiki/Garnisonen,_Stockholm

sv.wikipedia.org/wiki/Nationalmuseum_(byggnad)#Allmänt

sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms_universitets_kårhus

sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms_stadsbibliotek

Vi var många, närmare bestämt 14 st, som med förväntan samlades på Östermalmstorg.
Jodå, solen sken och temperaturen var behagliga 6 grader. 

  

Temat för dagen var “City - drömmen om ett nytt hjärta”. Kai hade gjort ett gediget förarbete, vilket framgick av de långa och utförliga
berättelserna om trafikplanerna för Stockholm på 50, 60 och 70-talen. Se f ö bilagorna.

  

Det var med förvåning och förskräckelse de djärva planerna på flerfiliga motorleder kors- och tvärs genom city avhandlades.
Bakom idéerna fanns de styrande sossarna i Stadshuset. Vem minns inte Hjalmar Mehr?
Vi som var med på den tiden minns debatterna. Med facit i hand är det tur att “folkets röst” segrade.
Protesterna var massiva, och visade ännu en gång att det lönar sig att demonstrera mot visionära politiker utan sinne för historiska värden.
Under en sådan här promenad är almstriden i Kungsträdgården oundviklig. 

Hela dramat målades upp av Kai och de närvarande vittnena Per och Ålis som bekräftade. En synlig rest av “City 67” är Barnhusbron, då kallad Tegnérbron, som utgjorde en del av Rådmansleden. I förlängningen skulle motorleden gå rakt över Tegnérlunden och vidare ut mot Lidingö. Man tar sig för pannan!

Här på strandstigen längs Klara sjö, med bron i sikte, bjöds det på alltid lika god som klassisk Trocadero (Norrlands nationaldryck) med kaka. 

Den intresserade rekommenderas att läsa länkarna. Där finns mehr att läsa om Mehr. Dessutom kan du få Kais utförliga texter och bilder mot begäran.
Det blev en lärorik och spännande stadspromenad med flera stopp.
Sträckan blev 7,7 km. Målet var Stadshagen och restaurang Matdistriktet.
Maten var god(känd), inredningen lyckad och stämningen på topp.

Deltagare: Carl-Magnus, Chrille, Christoffer, Hasse, Janne K, Jan-Erik, Olle, Ove, Per, Sven-Olov, Tompa, Ålis, samt Kai och
Jörn vid pennan.

Länkar till Kais manus och kartor

City 67 Kais manus

2 kartor, 1)övergripande plan biltrafik City 67 samt 2) breddningen av Tunnelgatan på länken  
https://sv.wikipedia.org/wiki/City_67

1 karta, nya Blasieholmsleden på länken
https://sv.wikipedia.org/wiki/Blasieholmsleden

1 karta, nya Klarabergsleden på länken
https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarabergsleden

Och till sist karta över vår promenad
www.strava.com/activities/2143115303

Klart att vädret ska vara som det var, blå himmel, en värmande sol men kanske lite i kyligaste laget.

Vi var 11 förväntansfulla WW:are som hade hörsammat Tompas inbjudan.

Samling i Abrahamsberg, även kallad den gula stadsdelen. De flesta hade klokt nog satt på broddar på vandrarkängorna.

Vi utlovades en vandring genom 7 olika stadsdelar i Västerort, en del med tidstypisk bebyggelse och med gatunamn som följer ett tema;

I Abrahamsberg är det hantverkarnamn t ex. Montörvägen, Plåtslagarvägen och Ritarvägen.

Nästa anhalt Åkeslund, Tompas riktiga hemmaplan. Här heter gatorna t ex. Stopvägen,Tunnlandsvägen och Besmansvägen. Således namn på temat måttenheter. Vi fick veta att Tompa levde här sina första 15 år, samt hur butiksutbudet var under hans uppväxt.

Ett kortare stopp gjordes framför Bromma/ Åkeshovs reningsverk, som renar vatten för ca 300.000 hushåll i Västerort, Ekerö och delar av Järfälla.

Vidare passerades Åkeshovs Slott och det nyrenoverade Åkeshovsbadet.

Fortsättning under Bergslagsvägen och in på Beckombergavägen, en lång “gåsmarsch” med små 1930-tals hus på ömse sidor om vägen.

På Bällstavägen upp mot Blackeberg bytte vi till solsidan och genast blev vandrandet mer behagligt.

I 50-talets Blackeberg fick gatorna namn av kända nordiska författare såsom Björnsongatan, Ibsengatan, Holbergsgatan och många fler. Nu var vi på upploppet av dagens vandring genom Råcksta och vi närmade oss Vällingby Centrum där dagens lunch skulle intagas.

Köttbullar eller fisk stod på menyn. Vi fick stränga order av restaurangchefen Dania att sätta oss och vänta på maten. Betalning i efterskott gällde. Det uppstod en del synpunkter på antalet köttbullar, så kocken kom och gjorde sitt bästa för att förklara för Janne S varför endast 5 köttbullar serverades. Vi var alla nöjda med förklaringen och berömde kocken för hans omsorg om både matsvinn och kunder.

Dagens vandring blev 9 kilometer och gicks av: Hasse, Janne S, Olle, Carl-Magnus, Ålis, Christoffer, Jan-Erik, Ove, Tompa, Jörn och Mats som också stod för dagens protokoll.

OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! OBS! 

Ordförande Hasse var under den sedvanliga sammanfattningen av dagens vandring tvungen att påpeka att den 27 februari är vakant. Arrangör efterlyses! Det vore väldigt olyckligt (tyckte de närvarande) om vi för första gången under WWs historia tvingas ställa in.

www.strava.com/activities/2127773681

Puls och Träning. Ungefär så kan man sammanfatta dagens vandring. Inte så att vi vill göra propaganda för en konkurrent till en oss närstående gymnastik- och friluftsorganisation, utan den bistra verkligheten var faktiskt sådan: puls i snöblandat vatten och på delvis oplogade isar samt tillhörande träning att behärska situationen. Och åter, en historisk vandring. Andra gången i klubbens historia som vi använt isen som förflyttningsunderlag. Kyligt men behärskat val av arrangörerna Carl-Magnus och Ola. Man måste våga för att vinna. Vågorna såg vi visserligen inte mycket av men vi vann i alla fall.

5 grader kallt, mulet väder/lågt i tak och en fostrande nordvästlig vind mötte oss kylslagna vandrare. Styrkta av den första väg vi beträdde, Ryggradsvägen, (sant, bara jag upptäckte namnet, tihi!), pulsade vi ner mot Edsvikens östra del, passerade golfbanan, Kevinge Strand och Kevinge Gård.

En bit längre fram på Edsvikens norra sida gjordes kort paus för att på avstånd registrera utlovat slott, Ulriksdals dito, på andra sidan viken.

I höjd med Skogsviks båthamn gjordes halt och ett lokalt VMA (”Viktigt Meddelande till Allmänheten”) kommunicerades. Där meddelade arrangörerna bryskt att nu skulle vi minsann gå ut på isen, krossa densamma och sikta in oss på Sollentuna Segelsällskaps Båthamn där rast och vila hägrade. Livlinor, broddar och nödbloss fördelades kamratligt mellan deltagarna. Med militärt regelmässigt avstånd begav vi oss ut på den blöta och delvis rätt sunkiga isen.

 I rask takt och med bestämda steg nådde vi efter diverse kringgående rörelser till slut nämnda båthamn, någorlunda torrskodda och de flesta vid liv. Kaffe, småkakor och clementiner serverades. Kai informerade oss – à propos tidigare vandring kring temat stans bekvämlighetsinrättningar – om stan´s totala fiasko i projektet ”Toa för alla”. Tyvärr en skitsak, i ordets värsta bemärkelse. Se fotnot 2 nedan.

Tillbaka på fastlandet blev vi raskt påminda av Carl-Magnus om vår dödlighet. Väl uppe på den centrala Edsviksvägen passerade vi ett antal etablerade och utgrävda gravplatser med en tvåtusenårig historia. Totalt finns i området närmare 30-talet gravplatser. Sollentuna kommun har nogsamt satt upp små informationsskyltar om detta på några av dem. 

Vi missade visserligen Ted Gärdestads Plats i närheten men fick å andra sidan passera Engelska Parken (ingen rumba med Evert Taube där inte, det var en av gravplatserna). Så småningom nådde vi fram till den kommersiella verkligheten i Sollentuna Centrum och äntrade den pregnanta arkitekturen hos Sollentunas strama kommunalhus där vi, 12 våningar upp i luften, kunde avnjuta en politiskt korrekt vegetarisk lunch serverad av Carolas Ekomat.

Tre ryggsäckar, inga hundar och 14 Vandrande Vålnader var denna dag Carl-Magnus, Ola, Tompa, Kai, Christopher, Chrille, Ålis, Hasse J, Janne S, Mats, Jörn, Jan-Erik och yours truly Guran samt gästen Göran Dahlström. Vi loggade cirka 9 km och mätte drygt 17.000 steg enligt räknaren.

Fotnot 1: Protokollmässigt ska här meddelas att vi ber alla notera att vårt sedvanliga vårmöte kommer att äga rum onsdag 15/5 – torsdag 16/5, antingen som förra året på Lökholmen/Sandhamn, eller alternativt St. Kalholmen, STF:s vandrarhem, söder om Finnhamn. Projektgruppen undersöker rätt plats och Christopher kommer att skicka ut en intresseanmälan till er alla med krav på bindande besked om närvaro senast 1/3 2019.

Fotnot 2: Den beklämmande historien om stan´s toafiasko kan med fördelas läsas på länken mitti.se/toaletter

Samlingen vid Östra Station var väl vald av dagens värd Janne S, som har endast ett stenkast till sin port.  Fotproblem, förkylning, gikt o jakt satte P för vissa Walkers.

Vi var tolv  som undrade vad dagens tema “Monumentala strukturer” kunde bjuda. Efter introduktionen, varvid fick kännedom om Jannes skolgång, passerade vi genom Engelbrektsskolan, vilket inte var direkt populärt. Skolans rektor upptäckte oss och påpekade  att det inte var tillåtet, men vi slank snabbt igenom till skolgården där full aktivitet rådde. Temat för dagen var kyrkor som vi passerade längs promenaden. Först kom den pampiga Engelbrektskyrkan byggd 1914, som även har ett columbarium.

Vi passerade Immanuelskyrkan, därefter Sankt Georgios kyrka, en grekisk-ortodox kyrka från 1890. Stefanskyrkan från 1904 ligger vackert en bit upp på kullen i Vanadislunden. Det krävdes akrobatiska konster för vissa att halka ner på Sveavägen. När vi kom in i Matteuskyrkan var det mitt i en körövning som hastigt upphörde när våra nunor upptäcktes. Sedan var det inte långt till Filadelfiakyrkan och Rörstrands slottskapell.

Från Kronobergsparken kunde vi se Fridhemskyrkan.

När vi korsade gator som vissa Walkers med dödsförakt kastade sig ut i, trots röda gubbar, fick bilarna maka på sig.  Vid Kungsholms kyrka blev det ett ganska kort besök då prästen just höll information för en samling nysvenskar den svenska kyrkan.  Utanför väntade halva skaran Walkers och resonerade om sina egna konfirmationsupplevelser.

Många fler kyrkor passerades, så även det pampiga NK-varuhuset ritat av vår käre och kände Ferdinand Boberg. Då tiden drog iväg snabbare än vad vi klarade av att gå, samt att hungern pockade på, kortades promenaden av när vi kom till Adolf Fredriks kyrka på Sveavägen.

Vi intog lunchen på King Tan. Där serverades en riklig asiatisk buffé. En promenad “gata-upp-och-gata-ner” som till slut blev 9.8 km.

Med på vandringen Janne S, Jörn, Ola, Tompa, Hasse, Kai, Mats, Chrille, Olle, Carl-Magnus, Ålis

vid pennan Jan-Erik.

”- Ursäkta mig, vet du möjligtvis var vi har närmaste bekvämlighetsinrättning så jag kan pudra näsan min?”

När denna fråga ställs så är det nog oftast riktigt akut. Vi som deltog på vandringen denna onsdag har efter eminent guidning av Per fått en del kunskap i detta ämne. Temat för dagen, ”Nördigt om (o)nödigt”, handlade om stadens utveckling från 1792 fram till våra dagar gällande byggnader där man kan uträtta sina behov dvs. en riktig djupdykning i stans toaletter. Så vi 13 WW:are som deltog kan numera svara på denna fråga men även ge information om storlek, arkitektur och utrustning på stadens offentliga inrättningar. Till och med så mycket kunskap att vi numera kan ställa en följdfråga;
”- Önskar min hen en ”Midi”, ”Sexkantare” eller en ”Bamse”?

Första stoppet gjordes i Vasaparken. Här kunde vi beskåda ett ombyggt kabinett (annat ord för allmän bekvämlighetsinrättning) uppfört 1910 i säteristil. Att man brydde sig om arkitekturen på de kabinett som anlades vid denna tidpunkt kan vi se på infogad bild. Kabinettet var bevakat.

Ledtråden ”1792”, som fick några av oss att gissa på att vandringen skulle handla om Gustav III, är året då kungen visserligen mördades men också det år då det stadgades i en förordning om allmänna bekvämlighetsinrättningar. De första 3 offentligt uppförda och av staden skötta avträden var på Kornhamnstorg, Packartorget (Norrmalmstorg) och Stadsgården. 50 år senare så hade antalet avträden i staden ökat till 15 stycken och vid 1885 fanns det även omkring 70 urinoarer. En modell som introducerades på denna tid var den s.k. ”parisermodellen”, en urinoar som var avskärmad bara mellan vad och axel. Här drog det friskt vilket ju kan vara en fördel då vi alla vet att urin kan lukta starkt. Tidigare urinoarer byggdes i trä och dessa skyddades med tjära, antagligen för både rötskydd och lukt. Senare urinoarer byggdes i järn och plåt
Den äldsta och fortfarande i drift varande bekvämlighetsinrättning i Stockholm är just en urinoar. Denna besökte vi när vi gjorde ett stopp vid Stockholms Börshus, strax intill Slottet. Den är cylindrisk med kornformat tak och ett guldmålat klot på toppen. Dessutom har den en vacker färglagd blomstergirlang i ögonhöjd. Den uppfördes 1890 och har moderniserades på 1980-talet. Att en urinoar kan vara så stilig! Nästa gång jag själv får gäster till stan så ska denna skapelse bevistas. Några av WWalkers kunde inte motstå att besöka just denna urinoar. Kanske för att Per plockade fram egna hembakta kolakakor samt bjöd på kolsyrad Trocadero.

Fler avträden till hela folket önskade framförallt kvinnorna i staden. Männen hade ju en stor mängd urinoarer men kvinnorna fick nöja sig med de offentliga avträden som fanns. Detta ansågs orättvist. 1920 skrevs en motion av kvinnliga socialdemokratiska ledamöter i fullmäktige att de önskade en toalett på Hötorget där torghandel bedrevs och kvinnor var överrepresenterade. En av dessa ledamöter var vår cicerons farmors mor Anna Karlsson. Inte undra på att Per tog upp detta tema. Med hjälp av Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström som intygade att nödiga behov och blåsans överfyllnad på kvinnor och män kan skapa plågsamma problem. Tre år efter att motionen skrevs så stod en toalett färdig på Hötorget men är nu riven.

Under de snart 230 år som gått sedan staden tog ansvar för att tillgodose stadens nödiga invånare med bekvämlighetsinrättningar så har många modeller av avträden och urinoarer kommit och gått. Så den följdfråga som ställdes till personen som ville pudra näsen är just modellnamn. Förutom modellerna ”Midi”, ”Sexkantare” och ”Bamse” så berättade vår ciceron Per även om ”Paragon”, ”Pelartoaletten” och ”Kioskkabinettet” där kioskägaren stod för kontrollen av passagen. För den vetgirige så finns det mycket intressant information att hämta på Wikipedia under ”offentliga toaletter i Stockholm” där fler modeller omnämns som ”Holken”, den flyttbara och ”Toalettvagnen”, en 10 meter lång vagn för konserter och evenemang.

En av de modernaste stadstoaletter vi har är just en ”Paragon”. Den går under begreppet mynttoalett men de senaste byggda av denna modell är förstås med SMS-lås, vad annars? Självrengöring, bevakning samt ”7/24-service” gäller för dessa toaletter. Denna modell besökte vi på Riddarholmen nära Svea Hovrätt vid kajen. Den var så ny att den ännu inte tagits i drift.

Men hur vet man var man kan hitta alla dessa offentliga toaletter? Svaret är ju självklart – i appen ”Toahjälpen”. Det är bland annat Riksförbundet för mag- och tarmsjuka som står för framtagningen av detta hjälpmedel. Har du en smartphone är det bara att ladda ner.

Innan vi vandrade till dagens lunchställe ”Rackarbacken” vid SÖS, så berättade Per om att klotterproblem inte bara är en nutidsfråga. Per läste upp en skrivelse daterad 1916 från Karl Fries i Kristliga Föreningen för Unga Män (KFUM). Den var ställd till drätselnämndens ordförande. Njut av det språk som Karl Fries använde i denna skrivelse;
”…insidorna av dessa [bekvämlighetsinrättningar] äro ofta vanprydda med ytterst obscena ritningar eller inskrifter, vidriga att iakttaga för den som icke har smak för sådant och utan tvivel innebärande en skadlig äggelse för sådana, vilkas sinnen äro tillgängliga för dylika intryck"

Tack för en upplysande vandring Per. Den blev ju inte så pissdålig som vi trodde utan snarare riktigt ”skitbra”!
 

Med på vandringen denna onsdag var Olle, Sven-Olof, Jan-Erik, Göran, Janne S, Janne K, Carl Magnus, Ålis, Jarl , Mats, Ola, Kai, en fyrbent vän samt dagens guide Per.

Vid pennan: Kai

Och här är Strava-kartan från mig Sven-Olov
www.strava.com/activities/2082344183

Biografhistorisk vandring på Södermalm.