Dagens Ledare Janne S samlade in dagens promenerare vid restaurang Kräftan i Albano.

Det visade sig att vi skulle gå Brunnsviken runt. En promenad på nästan 12 kilometer. Inget riktigt Onsdagsväder. Utlovat från SMHI var skapligt väder men trots det var det lite småregnigt nästan hela tiden.

Lite fakta

Parkområdena runt Brunnsviken är en del av Nationalstadsparken och populärt för både picknick, bad och rekreation. Här finns en vacker kuperad parkmiljö, en botanisk trädgård, kaféer, slott och flera kulturhistoriskt intressanta byggnader.

Bellevueparken, vid den södra stranden är, som namnet antyder, högt beläget med utsikt över parkerna och Brunnsviken. Här finns också skulptören Carl Eldhs ateljé och museum. På den östra stranden ligger bland annat Bergianska trädgården och ett antal båtklubbar, samt Naturhistoriska Riksmuseet och Stockholms universitet

Hagaparken, på den västra stranden, anlades 1771-1793 på initiativ av Gustav III. Parken har promenadvägar längs stränderna och vackra alléer. Här ligger många kulturhistoriskt intressanta byggnader; Gustav III:s paviljong, Koppartälten, Haga slott samt Fjärils- och Fågelhuset. Hagaparken är ett av Sveriges främsta exempel på engelska parker. Parkstilen växte fram i England som en motreaktion till den strikta barocka trädgården. Parken skulle i stället utgå från naturens förutsättningar.

Under promenaden så fick vi en välbehövlig paus vid Sjöstugan. En vänlig dam lät oss sitta vid ställets uteservering trots att det var stängt. Janne försåg oss med kaffe och bullar.

Vidare förbi Frösunda vik och det som en gång var SAS huvudkontor. Numera har dom liten verksamhet där. På SAS glanstid så var både jag och Tompa där på massa olika evenemang och festligheter, nästan alltid med ett glas champagne i handen. Det var tider det.

Minns att vi hade brännbollsfester i Haga parken där olika resebyråer tävlade mot varandra även där kunde det finnas något gott att dricka som inte var vanligt vatten.

Vissa delar av Brunnsviken har vi gått vid ett antal tillfällen, men nu då vi tvingas gå från A till A så tycker jag att denna promenad var ett bra val av Janne.

Några av oss åt lunch på Värdshuset Kräftan. Pangispris 90:- med god och fin buffe. Vissa av herrarna slog till men en starköl som gått över ”bäst föredatum” men för specialpriset 30:- så gick även den ner i strupen.

Dom som idag -  haft lust - orkat – och hunnit promenera är

Ledaren Janne S – Sven Olof – Chrille -Olle – Per – Mats -Tompa – Hasse – Åhlis och slutligen även Jörn

Vid tangenterna denna gång Chrille

Saludos

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/5042719318

”Se Sundbyberg och sedan dö, men fira våren i Södertälje” skrev Ulf-Peder Olrog i en slagdänga i mitten av 1950-talet. Vi gjorde både och men höll oss kvar i Sumpan med omnejd. Samling vid Tvärbanans hållplats, samlad marsch ner mot Signalfabriken och alla numera ombyggda tegelfabriker som tidigare huserat landets industriella vagga, jag säger bara Siemens Kabelverk, LM Ericsson, Televerket och andra industriella giganter. Numera är där många barer, krogar och restauranger vilket gör att Sundbyberg nu rankas som landets krogtätaste kommun. 

Fortsatt gång västerut, över Bällstaån och uppför backen/Bällstavägen, passerade Raoul Wallenbergskolan, till höger för att passera historiska Mariehälls Gård för att sedan nå Sagolandet.

Om ni tror att sagogator bara finns på Skansen och i Astrid Lindgrenland i Vimmerby har ni appsolut felfelfel! Det ligger mycket närmare, i Annedal, mellan Bällsta och Solvalla, där vi passerade alla möjliga sagogator: Emils gata, Kamomill-, Pippilångstrump-, Alfonsåberg-, Dartanjang-, Agaton Sax- och Pettsongatorna, med flera. En sagolik upplevelse, inte minst arkitektoniskt (där även våra vänner Ferdinand Boberg och Cyrillus Johansson kom i lite slagskugga). 

Och vi vågar tro att inte ens Ola H har bott där. En topptur med utsikt mot Bromma och Solvalla och sedan ner mot Bällstaån, över densamma, vek höger fram till spraymålningar av Snösätrakaraktär och bevisligt gruppfoto. 

Tillbaka över den intensivt blåfärgade krumbuktbron och vänster längsmed Bällstaåvägen. 

Åter över samma å, vänster upp mot Marabouparken, vänster över järnvägsbron och in i det idylliska villaområdet Duvbo från 1900-talets tidiga år och med en fascinerande historia om upphöjda och nersänkta vattendrag med kopplingar till både Mälaren och Värtaviken.

 Karlavägen fram till Lötsjön och dess änder och gäss, en sjö som fungerar som vattenreglerare både österut och västerut. Kafferast med både varmglögg och kallskänkabidrag (Mycket uppskattat, hälsa Lisbet!). 

Från parken som för övrigt har en historia som tidig 9-håls golfbana ner till Råstasjöns sydsida, förbi alla fina villor och glassverandor, upp för branta backen till Råsunda kyrka, tillbaka och ner till klassiska Filmstaden och alla filmbranschgator (Ingmar Bergmansgatan, Ingrid Bergmansgatan, Thor Modéns Plats), tillbaka in i Sundbybergs kommun, Sundbybergs kyrka, Centrumkyrkan (med ’gudstjänst-on-line’), upp till höger mot landets enda vattentorn med pizzaservering samt avslutningsvis nedförsbacke tillbaka mot centrum och Signalfabriken, där gemensam lunch intogs i närheten.

Janne S var inte med utan skyllde på tandläkar´n men Vandrande Vålnader denna onsdag voro Hasse, Christian, Christopher med Urax, Mats, Tompa, Chrille, Ålis, Per, Sven-Olov, Jan-Erik samt yours truly skribent Guran som loggade 9,7 km och drygt 14.700 steg, motsvarande 14 våningar, exklusive den diskreta slakmotan vid Centrumkyrkan i Sumpan.

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/4961268173

Övriga länkar 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mariehälls_gård

https://sv.wikipedia.org/wiki/Annedal,_Stockholm

https://www.tovatt.com/sv/annedal_ett_aterbesok/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Duvbo

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lötsjön,_Sundbyberg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Filmstaden,_Råsunda

Det var en ovanligt kylig morgon. Christian mötte oss vid Pampas parkering. Här dök även dagens gäst Johan Holmsäter upp. Efter en snabb introduktion begav sig sällskapet direkt ut på en av bryggorna till den flytande villastaden i marinan. I ett av husen bor Johan. Vi fick ett föredrag om huset och lyxlivet på vatten.

Något frusna begav vi oss längs Ulvsundasjön och Bällstaviken i riktning nordväst. Mittemot Johannesfred ligger, välbeläget, ett relativt nytt bostadshus. Här låg tidigare Leitextvätten. Det upplystes om att Leif GW nu bor här. 

Strandpromenaden kantas av stora, moderna kontorshus, och närmare Sundbyberg centrum några höga bostadshus helt i trä. Efter att ha passerat Bällsta bro imponeras vi lite av de vackra terrasshusen som vetter ned mot ån, med tillhörande brygga och båtplatser.

Fikapaus med gifflar uppskattades innan vi vek av och rundade Marabouparken. Den anlades på 30-talet av arkitekt Sven Hermelin. Mål med parken, som var avsedd som en gåva till fabriksarbetarna, var att “med naturens, arkitektens och konstens hjälp motverka urbaniseringens och industrialiseringens negativa effekter.”

På återvägen gick vi parallellt med stranden en bit upp, dock med mer stads- och naturmiljö. Ett kort stopp gjordes vid en känd restaurang - Paul Taylor lanthandel. Den drivs av Tareq Taylor och Paul Svensson, presentation överflödig.

Efter en dryg uppförsbacke befann vi oss närmare himlen. Utsikten från Jungfrudansen gladde oss. Lön för mödan så att säga. 

Något längre fram kunde Huvudstabadet beskådas lite från ovan.

Där finns Huvudsta gamla slott. Ett osannolikt litet hus (för att vara ett slott) med trädgård, flaggstång med Svenska Kyrkans flagga, samt centralt placerad entré. Huvudsta gamla slott uppfördes ursprungligen år 1750 som en envåningsbyggnad i trä på en terrass vid nuvarande Huvudsta gård. Huset kallas också "Mördarslottet" eftersom det enligt traditionen var i detta hus som greve Claes Horn tillsammans med Jacob Anckarström, Carl Fredrik Pechlin och Adolph Ribbing 1792 planerade mordet på Gustav III.

Huset flyttades 1834 till sitt nuvarande läge i en lövskogssluttning nordväst om gården.

Vi förflyttade oss ca 300 meter längre bort till Huvudsta Gård. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1836 på den plats det gamla slottet haft. Osökt kom diskussionen att handla om mordet på Gustav III 1792. Vi fick detaljerad beskrivning av behandlingen av mördaren Anckarström. Hur gick den till? Avrättningen var lång, plågsam och utdragen med varierande metoder. Alltför ruskig för att återges här.

Efter drygt 9 snabba km var vi framme vid Restaurang K4. En mycket välsmakande buffé serverades; enastående salladsbord, en gudomlig jordärtskockssoppa, läcker kikärtsrätt, smarrig Uher (näbbgädda) samt kaffe. 

Vandrare: Christian (ledare), Christopher, Crille, Tompa, Mackan, Hasse, Ålis. Göran var med en kort bit, samt Johan Holmsäter en längre bit. Vid tangenterna Jörn.

Stravakarta från Jörn: www.strava.com/activities/4923042368

Länk till Pampas marina: www.svd.se/slutade-pendla-och-flyttade-ihop--i-flytande-dromvilla#:~:text=St%C3%A4ng-,Pampas%20Marina%20har%20en%20flytande%20villastad,med%20hus%20i%20tre%20v%C3%A5ningar.&text=Efter%20flera%20%C3%A5rs%20pendling%20mellan,flera%20terrasser%20och%20m%C3%A5nga%20rum.

Länk till Huvudsta Gamla Slott: sv.wikipedia.org/wiki/Huvudsta_gamla_slott

Länk till mordet på Gustav III: sv.wikipedia.org/wiki/Mordet_p%C3%A5_Gustav_III

Hört talas om Edsberg? Jaså inte – ett samhälle längst upp vid Edsvikens norra del, inte långt från Sollentuna och Häggvik. En typisk 50-talspärla med för den tiden typiska höghus och centrum. För några av oss ett ställe man alltid åker förbi, på väg till eller från något annat. Nu fick vi tillfälle att fördjupa oss i Edsberg med omgivningar, något som vi tackar den noggranne arrangören Carl-Magnus för. Han inledde med ett antal fakta och sifferuppgifter om Edsberg och sedan knallade vi iväg söderut, från centrum, förbi macken och ner mot sjön, det vill säga norra ändan av Edsviken. Framme vid det glittrande isvattnet vek vi höger, följde strandkanten förbi det vackra Edsbergs slott och den breda dykfågelbeströdda och isfria viken (”Där var det gott om and-rum”, enligt göteborgsvitsande Chrille). 

Vandring i samlad gåsmarsch längsmed vackra Strandvägen och förbi den stora idrottshallen vid Edsvikens västra sida, tog rakt höger uppför serpentinliknande brant stig upp mot Sollentuna sjukhus, en praktfull miljonprogramssatsning, ner till Ängsvägen och vänster Sollentunavägen fram till en privat innegård där arrangören noggrant förberett en kafferast med generös tillgång till kokosbeströdd kladdkaka.

Därefter samling för fortsatt vandring till ortens busstation som på den tiden, 1912, var den plats där den numera historiska japanen frivilligt lämnade olympiadens maratonlopp, utan att meddela arrangören och därefter betraktades som ’försvunnen under loppets gång’. 

Vi fortsatte emellertid oförskräckta, över järnvägen, höger på Bygdevägen och sedan fram till ’landets mest övergivna parkeringsplats’, det gamla köpcentrumet Stinsen i Häggvik där vår systerorganisation Friskis & Svettis numera har en stor anläggning. 

Sedan tillbaka österut, under järnvägen, fram till Sollentunavägen där vi fick en skymt av Norrvikens vatten, södra delen. Fortsatt kraftfull vandring uppför branta trappor mot vattentornet med fin utsikt över hela Norrviken. 

Därefter samlat återtåg österut, ner mot återsamlingsplatsen Edsbergs centrum där vi till slut samlades för lunch på restaurang ’Hörnet’ och umgänge med såväl lokalbefolkning som tv-sänd skid-vm-stafett.

Som vanligt diskuterades tidens samhällsfrågor flitigt, allt från den vettlösa debatten om namnet på Konstfacks samlingslokal Vita Havet och det påstådda rasistiska påhoppet från den anonyma gruppen Brown Shadow (?) till att vi ensamma inte längre får kalla oss ’ensamstående’ utan numera är att betrakta som ’självstående’. Vilken fantastisk språklig kullerbytta – men tydligen politiskt korrekt…

Vandrande Vålnader denna perfekta, solstinna onsdag voro
Jörn, Carl-Magnus, Christopher, Hasse, Chrille, Mats, Tompa, Knösen, Sven-Olov, Janne S, Christian, Ålis
samt er förbundne skribent Guran.
Vi loggade drygt 10 km och motsvarande drygt 14.700 steg. Ett nyttigt dagspass.

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/4882380579

Dagens ledare Sven-Olov hälsade oss välkomna vid Farsta T-bana. Som startinformation meddelade han att dagen främst ska komma att bli vandring, kompletterad med kortfattad information om stadsdelen Larsboda. 

Vi snirklade oss genom Farsta och kom så småningom fram till Rikets Sal, Jehovas vittnens samlingsplats. Då ingen passade på att gå in för att söka frid, fortsatte vi upp mot Filipstadsbacken där även Larsbodahöjden 73 m ö h finns. Dit gick ingen upp. 

På Filipstadsbacken i Larsboda kan man få frid av annat slag. Husen ritades av arkitekten Archibald Frid (1905-2000). Larsboda var det första området som bebyggdes i Farsta och invigningen var 1 maj 1957. Kvar från äldre tid finns Larsbodatorpet, byggt 1788. En känd person med anknytning till Larsboda är Mats Waltin, som startade sin hockeykarriär på Larsbodarinken.

Vi kunde konstatera ett väderomslag. Från tidigare veckors kalla vinterväder var det nu ca fem grader varmt och mulet. På Arvikagatan hade vintergäcken slagit ut.
Vi passerade Larsboda industriområde och i änden av det håller Skanska på att bygga en Logistikanläggning. En förhoppning, är att de som kör de grävskopor som balanserade på kanten av berget, har bra livförsäkringar.

Nu kom vi in i lugnare omgivningar, och vid Magelungens strand plockade Sven-Olov fram juice och gifflar, som liksom bara försvann ner i våra magar. Utsikten över den is och vattentäckta Magelungen var fin.

Färden gick vidare på de fina gångbryggorna längs Magelungen, där vi beskådade de stora villorna längs stranden.

Slutmålet Farsta Värdshus serverade fiskgryta (som de flesta valde) och köttgryta. 

Därefter skingrades vi som agnarna för vinden. Jag avslutade med promenad till Farsta Strands pendeltågsstation, och tåget kom efter en minut.

Tack till dagens ledare: Sven-Olov

Vandrare: Mats, Tompa, Hasse, Ålis, Jan-Erik, Christian, Jörn, Jan S, Carl-Magnus och Per som skrev

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/4840582439

Länkar till Larsboda och Larsbodatorpet
sv.wikipedia.org/wiki/Larsboda
sv.wikipedia.org/wiki/Larsbodatorpet

11 promenadlystna herrar samlades enligt kallelse vid Nacka Forum
Promenaden började med några rejäla trappor som gjorde att gänget snabbt fick upp värmen.
Vidare över gångbron till Jarlabergsområdet.

Jarlaberg byggdes mellan 1988 och 1989 delvis på Sicklaberget som är Nackas näst högsta berg med 72,5 meter över havet.
Promenaden fortsatte genom snöbetäckt skog och lite öppna gärden.
Vi såg en del skidåkare som passade på att ta en tur i de fina skidspåren.
Framme vid Nyckelvikens gård blev det paus. Chrille och Jan-Erik bjöd på muffins med varm choklad eller Lumumba=chokladdryck med brandy.

Sällskapet uppskattade att se gården i vinterlandskap. Vi har tidigare passerat gården men då i sommarskrud.

Vi fortsatte sedan vidare för att hamna vid Ektorps centrum där vi även passerade Nacka sjukhus.
Vi gick via Långsjöns södra sida mot Storängen där vi stannade till vid ett nybyggt hus med en fasad av tjärade små furuplattor.

Fasaden tog enligt uppgifter från byggaren 6 veckor att montera.
Sedan vidare mot Nacka Forum , där vi passerade många fina imponerande hus.
Promenaden avslutades efter 8,5 kilometer vid samma ställe som vi träffades på.
Några av dagens vandrargäng åt god och vällagad mat på restaurang Brown Bull för 100:-
Inklusive äppelsmulpaj med vaniljsås.
De 11 promenadarna var
Chrille, Jan Erik, Jan S,  Sven Olov, Olle, Jörn, Christian, Tompa, Mats, Hasse, Ålis

Vid pennan denna gång Mats

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/4800783307

Tänk dig en både kallt pulsande och pulserande vandring i de frusna träskmarkerna kring Nationalstadsparkens norra delar och med utgångspunkt från Kräftriket och Albanos nya bebyggelser och i Glada Gubbars sällskap! Så var det när vi samlades denna onsdag i 12 graders kyla, väl påpälsade och med värmande drycker i beredskap. Allt i väl organiserad förberedelse i Christophers regi och med en inledande krigsförklaring om att ”allt Värdelöst Vetande var bannlyst”, denna gång. 

Avgång från f d Veterinärhögskolan, gåsmarsch vid grönljus över Roslagsvägen, andäktigt granskande det pågående bygget av Albanoområdet, en helt ny stadsdel som ska kombinera studentbostäder med kontor och undervisningslokaler för att koppla samman KTH, Karolinska Institutet och Universitetsområdet. Under järnvägsbron för Roslagsbanan, passerade koloniområdet vid Björnnäsvägen, rätt upp i skogen på olika ridvägar, improvisatoriskt ledda, för att så småningom komma till resans högsta punkt, cirka 40 m ovanför Laduviken.

Därefter brant nerför till Stora Skuggan, vidare pulsning till Lilla Skuggan och sedan balans- och konditionskrävande stigar/rötter/isfläckar längs med norra Djurgården kustlinje mot Lilla Värtan. Närande glöggpaus.

Framme vid Lappkärrsbadet, brant vänstersväng mot vanlig bebyggelse i Ekhagen. Under motorvägen, över järnvägskorsningen med riktning Bergianska Trädgården och Gamla Orangeriet, ner mot Naturens Hus och trygga Brunnsvikens östra strand. Avslutningsvis välplogat trampunderlag förbi Brunnsvikens strandbad och dito kanotklubb fram till den utomordentliga krogen Kräftan som tog emot med förnämlig husmanskost till ett passande pensionärspris och organiserat avstånd mellan borden.

Som Tompa så nytert konstaterade att ”det var skönt att slippa myggen” måste er skribent konsta-tera att han nog håller med han Ulf Lundell som påstår att ”även en inställd spelning är en spelning”. I det här sammanhanget ska det väl jämföras med att ”även en vandring utan värdelöst vetande är ett värdelöst vetande”.

Vandrande Vålnader denna förträffliga vinterdag voro Jörn, Hasse, Tompa, Per, Carl-Magnus, Jan-Erik, Chrille (han som kör buss), Christian, Janne S, Ålis, Mats samt arrangören Christopher och er trogne skribent Guran. Rent sakligt vandrade vi cirka 9,6 km/cirka 14.000 steg, motsvarande 32 våningar och en höjdskillnad på 144 m, med en bästa kilometertid på 13,5 min/km. Allt till sorg och glädje för våra anhöriga, vårdcentraler och hälsokontroller. Vad vore livet utan detta JärnJäng!

Stravakarta av Jörn: analytics.strava.com/activities/4764512774

Mössa på!!
Vantar/handskar på!!

När Olle hade upprop i östra Stockholm/Gustavsberg hade alla 13 deltagare hörsammat denna uppmaning.
Samling i Gustavsbergs Centrum, där kvicksilvret krypit ner till -6.

Olle gav en historisk bakgrund av Gustavsberg, som ligger i Värmdö kommun som har 45.000 innevånare, varav 24.000 som bor i Gustavsberg.
Brukssamhället som växte fram under 1600-talet kretsade mest kring tegelbruket.
Inriktningen ändrades i början av 1800-talet då porslinsfabriken startades.
Fabriken drevs med blandad framgång av olika entrepenörer fram till 1937 då KF köpte den. Då började tillverkningen av sanitetsporslin och badkar.

Efter denna historielektion skulle kyrkan besiktigas, vilken kyrka i världen har ölflaskebottnar inmurade i väggen?

Vidare genom ett av många radhusområden innan vi gick förbi Gustavsbergs idrottscentrum, där vi hade 2 hockeyrinkar, tennishall, simhall och en bandybana.

Örby träsk låg snart framför oss, nu blev det ” gåsmarsch ” över de byggda spångarna.

Genom ytterligare några radhusområden innan det blev fika och hembakat.

En av många Gustavsbergskolor ( ösbyskolan) passerades, skolan har 800 elever från årskurs 1-9.

Många av oss undrade finns det bara radhus i Gustavsberg? Svaret är nej, vi   passerade ett stort antal flerfamiljshus innan vi passerade Värmdö Gymnasium och Gustavsbergs tekniska Gymnasium.

Vid Farstavikens strand ligger Farsta Slott som byggdes 1621, nedbränt av ryssarna 1719.
Numera 50+ bostäder och äldreboenden.

De 13 ”rödblommiga” som vandrade var:
Chrille, Jan-Erik, Christian, Janne S,Hasse, Per,
Ålis, Sven-Olof, Mats, Jörn, Carl-Magnus och dagens värd Olle.
Pekfingret sitter på Tompa

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/4726787550

sv.wikipedia.org/wiki/Gustavsberg

Vi kallades till Mariatorget och förstod att det var kl 10 som gällde (som det brukar vara). Det var utlovat en kall och solig vinterdag, men solen fick vi undvara och riktigt kallt blev det aldrig. Lika bra det! Vi tog oss snabbt över Hornsgatan, och så småningom även Torkel Knutssonsgatan, för att slutligen hamna på Ludvigsbergsgatan. Vi tog oss därifrån upp till Skinnarviksberget med den fantastiska utsikten över Stockholm.

Det är den högsta punkten (53 m) innanför tullarna, vilket Hasse också hade kläm på. Namnet Skinnarvik kommer från skinnare eller garvare som de också skrattretande kallades, fast verksamheten var illaluktande. Resterna av de traditionella nyårsraketerna kunde vi inte skåda pga det tunna snötäcket.

Vi tog oss ned för berget förbi de gamla fina trähusen från 1700-talet och över Skinnarviksparken där Arne Jones staty ”Progression” kunde beskådas. Vi gick en bit på den okända men bedårande Skinnarviksringen med tjusiga New England villor, samt likaså okända Noréns Malmgård, numera hotell.

Sedan var det inte långt till bilbron till Långholmen och därmed vår runda över/genom Långholmen.

Efter att ha följt fängelsemuren kom vi via den engelska parken fram till Karlshälls gård, tjusig restaurang nu men tidigare bostad åt ”brännvinskungen” L O Smith och fängelsechefen. Vi passerade också kaffemuseet Stora Henriksvik, där Bellman diktat bla Fredmans epistel 48 ”Solen glimmar blank och trind”.

Långholmens fängelse var ursprungligen ett ”spinnhus” (kvinnofängelse) från början av 1700-talet, och stängdes 1975. Kända kunder där var Stig Wennerström, Anton Nilsson (Amaltheamannen), Isaac Grünewald, samt icke att förglömma undertecknads klasskompis Jan Guillou. Nu är det ett vandrarhem, hotell och fin restaurang.

Jörn bjöd på medhavt kaffe (utan mjölk) och minibullar på den sedvanliga rastplatsen nedanför de imponerande stenblocken, ”Grottan”, som är ett känt fotomotiv, så även denna gång.

Vi fortsatte nedför mot vattnet och kom via gångbron över till Södermalm igen. Men strax väntade en annan bro, den till Reimersholme, som vi raskt gick över för nya spännande äventyr.

Namngivaren till ön är en viss Anders Reimers som på 1700-talet var både rådman, riksdagsman, grosshandlare samt ledamot och direktör för ett stort antal offentliga institutioner och inrättningar. Han var däremot inte skapare av spritfabriken som många associerar Reimers med; det var istället nämnde Smith på Långholmen. Reimers Malmgård är den finaste, men absolut inte största byggnaden på ön, och som sådan blåmärkt. Där huserade Reimers (hörs av namnet!). Nu förefaller det vara ett dagis, som så många andra ärevördiga byggnader! Men de flesta andra byggnader kommer från HSBs stora satsning på ön under 40-talet. Spritfabriken levde parallellt ett tag, men en explosion 1946 orsakad av självantändning av kroton (ej krypton, som annars är den hemska substans som inte ens Stålmannen rådde på) innebar att man så småningom flyttade över verksamheten till Årstadal, varför inga goda spritångor idag kunde avnjutas, trots arrangörens utfästelser.

Vi kryssade över mindre kända delar av den lilla ön och passerade därvid en liten lekpark med en av de tre framställda lekstatyerna benämnda ”Tofsen” (övriga två finns i Tessinparken resp Humlegården, där undertecknad kunde studera inre delarna vid utforskningar på 40-talets slut). Ett litet, men naggande fint, krukmakeri med livs levande krukmakare kunde också beskådas. Den sista delen av holmen avnjöts på strandpromenaden med de häftiga ekfaten, nu utan cognac från Frankrike.

Tillbaka på Södermalm via Bergsunds Strand kunde vi beskåda, av många sedda, balkonger där Martin Beck och kragmannen tog sig en stänkare, samt den delvis nedlagda biografen Bio Rio, med de klassiska neonslingorna i entrétaket. Biografen invigdes av Ronald Reagan 1943 med filmen ”Vägarnas folk gör revolt” (en föregångare till presidentefterträdaren “Trumps folk gör revolt” den 6 januari). Bion var på sin tid en lyxbiograf kunde den därintill och då boende onsdagsvandraren Mats berätta, som betalade 500 kr för en biljett (eller om det var två).

Som en fd kyrkans man måste också berättas att över oss under vandringen tronade de två tornen, 84 meter höga, tillhörande Högalidskyrkan. Den stod klar 1923 efter sex års byggande och invigdes av ärkebiskopen Nathan Söderblom. Arkitekt var Ivar Tengbom. Därefter bildades Högalids församling utifrån Maria församlings västraste delar. 

Återtåget till Mariatorget kunde sedan påbörjas via Timmermansgatan och sedan Hornsgatan, med slutmålet Ming Palace, som dock inte var något riktigt palats, men väl god matplats.

Deltagare voro förutom arrangör Jörn och skribent Jan S följande: Hasse, Ålis, Chrille, Matte, Olle, Tompa och Per.

Stravakarta från Jörn: www.strava.com/activities/4688880268

sv.wikipedia.org/wiki/Skinnarviksberget

sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Reimers

sv.wikipedia.org/wiki/Reimers_malmg%C3%A5rd