WW - S:t Eriksplan - SöS

”- Ursäkta mig, vet du möjligtvis var vi har närmaste bekvämlighetsinrättning så jag kan pudra näsan min?”

När denna fråga ställs så är det nog oftast riktigt akut. Vi som deltog på vandringen denna onsdag har efter eminent guidning av Per fått en del kunskap i detta ämne. Temat för dagen, ”Nördigt om (o)nödigt”, handlade om stadens utveckling från 1792 fram till våra dagar gällande byggnader där man kan uträtta sina behov dvs. en riktig djupdykning i stans toaletter. Så vi 13 WW:are som deltog kan numera svara på denna fråga men även ge information om storlek, arkitektur och utrustning på stadens offentliga inrättningar. Till och med så mycket kunskap att vi numera kan ställa en följdfråga;
”- Önskar min hen en ”Midi”, ”Sexkantare” eller en ”Bamse”?

Första stoppet gjordes i Vasaparken. Här kunde vi beskåda ett ombyggt kabinett (annat ord för allmän bekvämlighetsinrättning) uppfört 1910 i säteristil. Att man brydde sig om arkitekturen på de kabinett som anlades vid denna tidpunkt kan vi se på infogad bild. Kabinettet var bevakat.

Ledtråden ”1792”, som fick några av oss att gissa på att vandringen skulle handla om Gustav III, är året då kungen visserligen mördades men också det år då det stadgades i en förordning om allmänna bekvämlighetsinrättningar. De första 3 offentligt uppförda och av staden skötta avträden var på Kornhamnstorg, Packartorget (Norrmalmstorg) och Stadsgården. 50 år senare så hade antalet avträden i staden ökat till 15 stycken och vid 1885 fanns det även omkring 70 urinoarer. En modell som introducerades på denna tid var den s.k. ”parisermodellen”, en urinoar som var avskärmad bara mellan vad och axel. Här drog det friskt vilket ju kan vara en fördel då vi alla vet att urin kan lukta starkt. Tidigare urinoarer byggdes i trä och dessa skyddades med tjära, antagligen för både rötskydd och lukt. Senare urinoarer byggdes i järn och plåt
Den äldsta och fortfarande i drift varande bekvämlighetsinrättning i Stockholm är just en urinoar. Denna besökte vi när vi gjorde ett stopp vid Stockholms Börshus, strax intill Slottet. Den är cylindrisk med kornformat tak och ett guldmålat klot på toppen. Dessutom har den en vacker färglagd blomstergirlang i ögonhöjd. Den uppfördes 1890 och har moderniserades på 1980-talet. Att en urinoar kan vara så stilig! Nästa gång jag själv får gäster till stan så ska denna skapelse bevistas. Några av WWalkers kunde inte motstå att besöka just denna urinoar. Kanske för att Per plockade fram egna hembakta kolakakor samt bjöd på kolsyrad Trocadero.

Fler avträden till hela folket önskade framförallt kvinnorna i staden. Männen hade ju en stor mängd urinoarer men kvinnorna fick nöja sig med de offentliga avträden som fanns. Detta ansågs orättvist. 1920 skrevs en motion av kvinnliga socialdemokratiska ledamöter i fullmäktige att de önskade en toalett på Hötorget där torghandel bedrevs och kvinnor var överrepresenterade. En av dessa ledamöter var vår cicerons farmors mor Anna Karlsson. Inte undra på att Per tog upp detta tema. Med hjälp av Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström som intygade att nödiga behov och blåsans överfyllnad på kvinnor och män kan skapa plågsamma problem. Tre år efter att motionen skrevs så stod en toalett färdig på Hötorget men är nu riven.

Under de snart 230 år som gått sedan staden tog ansvar för att tillgodose stadens nödiga invånare med bekvämlighetsinrättningar så har många modeller av avträden och urinoarer kommit och gått. Så den följdfråga som ställdes till personen som ville pudra näsen är just modellnamn. Förutom modellerna ”Midi”, ”Sexkantare” och ”Bamse” så berättade vår ciceron Per även om ”Paragon”, ”Pelartoaletten” och ”Kioskkabinettet” där kioskägaren stod för kontrollen av passagen. För den vetgirige så finns det mycket intressant information att hämta på Wikipedia under ”offentliga toaletter i Stockholm” där fler modeller omnämns som ”Holken”, den flyttbara och ”Toalettvagnen”, en 10 meter lång vagn för konserter och evenemang.

En av de modernaste stadstoaletter vi har är just en ”Paragon”. Den går under begreppet mynttoalett men de senaste byggda av denna modell är förstås med SMS-lås, vad annars? Självrengöring, bevakning samt ”7/24-service” gäller för dessa toaletter. Denna modell besökte vi på Riddarholmen nära Svea Hovrätt vid kajen. Den var så ny att den ännu inte tagits i drift.

Men hur vet man var man kan hitta alla dessa offentliga toaletter? Svaret är ju självklart – i appen ”Toahjälpen”. Det är bland annat Riksförbundet för mag- och tarmsjuka som står för framtagningen av detta hjälpmedel. Har du en smartphone är det bara att ladda ner.

Innan vi vandrade till dagens lunchställe ”Rackarbacken” vid SÖS, så berättade Per om att klotterproblem inte bara är en nutidsfråga. Per läste upp en skrivelse daterad 1916 från Karl Fries i Kristliga Föreningen för Unga Män (KFUM). Den var ställd till drätselnämndens ordförande. Njut av det språk som Karl Fries använde i denna skrivelse;
”…insidorna av dessa [bekvämlighetsinrättningar] äro ofta vanprydda med ytterst obscena ritningar eller inskrifter, vidriga att iakttaga för den som icke har smak för sådant och utan tvivel innebärande en skadlig äggelse för sådana, vilkas sinnen äro tillgängliga för dylika intryck"

Tack för en upplysande vandring Per. Den blev ju inte så pissdålig som vi trodde utan snarare riktigt ”skitbra”!
 

Med på vandringen denna onsdag var Olle, Sven-Olof, Jan-Erik, Göran, Janne S, Janne K, Carl Magnus, Ålis, Jarl , Mats, Ola, Kai, en fyrbent vän samt dagens guide Per.

Vid pennan: Kai

Och här är Strava-kartan från mig Sven-Olov
www.strava.com/activities/2082344183