WW - Skärmarbrink - Skogskyrkogården

Nu äntligen har vi fått uppleva arrangören Pers rötter! Men inte anade vi att de skulle ligga i stans vanligaste och närmsta söderförorter  - hursomhelst fick vi en genomgång av både hans historia och hans blyga leverne bland egnahemsbyggen, kolonilotter och funktionella 30- och 40-talsfastigheter i och omkring Skärmarbrink, Blåsut, Sandsborg, Björkhagen och Kärrtorp. Utgångspunkten var Skärmarbrinks ödsliga T-banestation. Den hette tidigare  ”Hammarbaj”och invigdes 1950 men bytte 1958 till sitt nuvarande namn vilket alla fotbollsfans i hufvudstaden är tacksamma för: ”Hellre ett okänt Skärmarbrink än ett välkänt ” ”! I stationens omnejd kunde vi snabbt konstatera att denna unika söderförort skiljer sig från andra liknande genom att här finns inget centrum, inga butiker, ingen uppradning av Pressbyrån-Polisen-Posten-Arbetsförmedlingen-Systemet och liknande serviceorgan. Här fanns bara den gamla Kaza-biografen,  EMI:s före detta musikstudio samt en och annan bortkommen pizzeria liksom Södermalmströtta och bortkomna föräldrahipsters som trott att livet i Björkhagen var bättre. Men-nu-ska-vi-inte-bli-sådana utan i stället passerade vi den stora SL-depån med vilande T-banevagnar, vek in på Arkadvägen, fortsatte mot Blåsutvägen, passerade Sofielundsplan och kom fram till Enskededalens (Dalens) sjukhus. Kaffepaus med nybakade chokladtarteletter (tack, Per!) vid Nytorps bollplan och stora obebyggda gräsområden (”Som Gärdet fast mera söderut”, som någon uttryckte det). Efter fikapausen sneddade vi genom Dalens koloniområde och alla möjliga små och stora kolonihus, följde Fyrskeppsvägen och passerade det berömda Kärrtorps gymnasium (Hasse J, vi saknar dig, vad kunde du inte berätta om alla kända svenska idrottare som fostrats i denna skola!?) ,vek av västerut och passerade både Skarpnäcks gamla skola och den nya (som f ö ligger i två olika stadsdelar. Sedan 1929 var Skarpnäcks gamla skola grundskola för barnen i Enskededalen men den räckte inte till för att ta emot alla nya barn som förväntades bo i den planerade tunnelbaneförstaden Kärrtorp. Skolan är numera grönmärkt som byggnadsminne av det allrådande kulturoraklet Stadsmuseet i Stockholm. Alltnog fortsatte vi söderut längs med Statsråds- och Skattmästarvägarna, slog in på vackra Tistelvägen fram till Kyrkogårdsvägen där vi till slut anade den höga, vackra stenmur som människan har byggt kring Asplunds arkitektala mästerverk Skogskyrkogården, fram till dess t-banestation, under bron och upp till vänster, utmed tunnelbanan på ena sidan och på andra sidan begravningsindustrins olika service- och hantverks-butiker (Ignis, gravvårdar, blomsteraffärer m m). Förlåt cynismen, men döden verkar vara en på sikt livskraftig verksamhet. Skogskyrkogården är en begravningsplats i stadsdelen Gamla Enskede inom Stockholms kommun. Den invigdes 1920. Hela anläggningen betraktas som ett av de viktigaste verken inom modern arkitektur och upptogs 1994 på Unescos världsarvslista. Begravnings-platsen skapades 1915–1940 av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz (dom höll asså på i 25 år – men resultatet blev ju bestående och närmast kultförklarat!).

Vandrande Vålnader denna grådaskiga novemberonsdag voro Christopher, Christian, Tommy, Olle, Sven-Olov, StefanoNisse, Ola, Ålis, Roland, Jan-Erik samt arrangören Per liksom yours truly skribent Guran. Vi loggade häpnadsväckande 6,7 km vilket, med tanke på det snäva vandringsområdet, är en prestation som vi alla närvarande kan gotta oss åt.

Lite mer info om Skärmarbrink
Skärmarbrink – Wikipedia

Strava-karta
Wednesday Walk | Walk | Strava

Skärmarbrink T-bana  Skarpnäck till vänster Farsta till höger

Skärmarbrinks gård

Huset där Per bodde, det rosa.

Koloniträdgårdarna, de som finns kvar.

Nytorps gärde och en kaffe med...

... Pers goda chokladtartelleter(?)

Kärrtorps skola om vilken flera WW-are hade något att berätta.

Kyrkogårdsvägen, hur klipper man det här trädet?

De Gamlas Väg !?