Jullunchvandring 251203 Gärdet och Lill-Jansskogen

Oj, oj, plötsligt dök det upp 15 WW-bröder till dagens vandring. Vadan detta, kunde man undra. Var det för att det var utlovat ”begränsat värdefullt vetande och hyggligt lättgånget” eller för det likaledes utlovade målet i Lisbeths festvåning på nedre Gärdet med härlig jullunch? Eller möjligtvis för att det också var utlovat att ”spetsad glögg inleder lunchen och S-O bjuder på öl? Nåväl, trevligt att så många deltog och att stämningen var hög. Och att Carl Magnus, Mats och Jan-Erik kompletterade gänget till lunchen.

Vandringen gick från södra uppgången på Gärdets T-banestation till närliggande Tessinparkens lekplats i funkisstil, som invigdes i juni 2024. På lekplatsen möts en stor och liten värld, dåtid och nutid, fantasi och fakta. Här finns lekhus i funkisstil, byggkran, spårvagn, rutschbana, sandlek och klätterlek. Dessutom kreativa och fantasieggande saker som en stor labyrint med djur, lokal och utrustning för att leka affär etc, etc. Bredvid den egentliga lekplatsen finns också en alldeles nyanlagd ”grön del” med odling, lekbuskage och lekdjur, som inspirerats av platsens läge i Nationalstadsparken. Vi var djupt imponerade, men en diskussion om byggkostnaderna för lekparken och alternativ investeringar i t.ex. åldringsvården dök naturligtvis upp.

Vandringen fortsatte på andra sidan Erik Dahlbergsgatan på baksidan av några bostadshus, där vi kunde konstatera att det är fullt möjligt att bo i lägenhet på Gärdet med utgång från lägenheten direkt till naturområde. Inte illa!

Vi rundade ”Försvarsmakten Livgardets Kavallerikasern K1” som det militäriskt korta namnet tydligen numera är på gamla ”K1”, vilket gör att alla åldringar som varit med under områdets olika benämningar skall få sin beskärda del i namnet. Där såg vi både vackra och trilskande hästar, men gruppen drevs målmedvetet på av vår ledare Christopher, som ansåg att delar av vår grupp också trilskades med att inte hålla tillräckligt snabb och taktfast gånghastighet.

Nåväl, gruppen makade sig över Lidingövägen och gick in i Lill-Jansskogen nära Swartlings ridskola, där vi tog 3-km-spåret via Ugglevikskällan till GIH:s lektionsbyggnader. Därifrån över en bro (som en del närboende aldrig tidigare upptäckt) över Lidingövägen till Starrängen. Ledaren gjorde här ytterliga kreativa vägval genom grindar och gångar under husen tills vi helt plötsligt (under ledarens ständiga påskyndande) prick på utsatt tid (kl.12) stod utanför ingången till Lisbeths festvåning. Där blev det snart spetsad glögg som förberedelse till en lång och mycket god jullunch ackompanjerad av ”födelsedagsöl” som S-O bjöd på. Men vad som mer förgick under lunchen, plattsar ju inte som en del rapporten från denna kreativa vandring.

Deltagare i själva vandringen var: Christopher (ledare), Olle, Göran (!), Jörn, Tommy, Sven-Olov, Christian (som rapporterade), Per, Ove, Kjell, Roland, Ola, Stefan, Chrille. I lunchen deltog även: Mats, Carl-Magnus, Jan-Erik och naturligtvis värdinnorna Lisbeth och Randi. 
Vandringlängd: 4 km.

Statistik från Christopher
Statistik 2025

Medlemsmöte
Mötesprotokoll
 

Strava
Wednesday Walk | Walk | Strava

På plats i lekparken

Stockholmsutställningen 1930

Stora och små    Foto: Christopher

Dagens skyltläsare

K1

Jullunch, först glögg....

....sedan Lisbeths gryta

Buss 67 och båt nr 80 lämnade av 13 ystra vandrare som flockades kring dagens ledare Lisbeth och Randi där den senare tvingats stanna hemma med elakt knä men företräddes av sin trygge make Tompa. 

Till allas (?) glädje berättade Lisbeth att dagens vandring skulle omfatta betittande av ett antal hus som WWs egen arkitekt Ferdinand Boberg ritat eller på annat sätt varit inblandad i. Vi rundade Djurgårdens östra udde, hittade en nybyggd brygga med låg tillgänglighetsfaktor (se bild) och kom så småningom fram till Parkudden som gjordes i ordning kring förförra sekelskiftet för Prins Carl och hans fru prinsessan Ingeborg, som för övrigt fått ge namn åt vägen som huset ligger vid. Dagens skribent kunde inte undanhålla att innan prinsparet bodde där hade hans farmors far också bott under samma tak. 

En sväng förbi Isbladskärret och tsunami-monumentet tog oss upp till Thielska galleriet som stod klart 1905 i sin första etapp. Även för detta hus står Ferdinand för ritningarna, inspirerad av bland annat rysk arkitektur. Ernest Thiel förlorade sin enorma förmögenhet efter första världskriget och huset med den imponerande konstsamlingen övertogs av staten 1924 och blev det mycket uppskattade muséet.

Dagens förfriskningar, Pågens lussebullar och välskalade apelsinklyftor, avnjöts tillsammans med medhavda drycker i den av oss flitigt nyttjade paviljongen väster om Wallenbergarnas Täcka Udden. 

Tompa berättade om Manilla-skolan imponerande byggnad - dock inte ritad av  Ferdinand - och dess historia. Där inhystes tidigare olika inrättningar för dövstumma och blinda. Numera är där en friskola där bland andra prinsessan Estelle går och som därmed är omåttligt populär hos rojalistiska och andra statussökande barnfamiljer. På udden nedanför skolan kunde vi se minnesmonumentet för flyktingarna från Estland som kom till Sverige under andra världskriget.

Vi anlände så småningom till Prins Eugens Waldemarsudde, ännu ett verk av Ferdinand, som byggdes 1903-1905. Prinsen var en stor konstnär och konstmecenat och en fascinerande person. Läs gärna Eric Wennerholms biografi om honom. 

Till egendomen hör även Frisens Park (observera bara ett ”i”) med Prinsens extremt års-och omfångsrika ek, 1 000 år gammal resp 830 cm runtom! I parken skapade man i samband med världsutställningen 1897 en anläggning som skulle visa den svenska naturen och där fanns även en mäkta populär dansbana. Planer finns att återställa denna anläggning. 

Och så besåg vi Oakhill, ritad av Ferdinand, där prins Wilhelm flyttade in med sin ryska prinsessa Palovlna 1910 men flyttade ut redan 1914 i samband med deras skilsmässa. Efter diverse öden köptes huset av italienarna 1926 och har sedan dess fungerat som deras ambassad. 

Två byggnader återstod på vår vandring. Den ena var bostad åt Ferdinand och hans Anna kallad Vintra under åren 1903 - 1925 innan de flyttade till Paris. När de sedan återkom till Stockholm bodde de i ett hus i Blecktornsparken på Söder. Den minnesgode erinrar sig parets diskreta gravsten på Norra begravningsplatsen som vi beundrade där på en av våra otaliga vandringar för något år sedan. 

Och det sista huset av alla var det där Djurgårdens IF bildades den 12 mars 1891. En viss förvirring uppstod; var det nr 124 eller 142? Det visade sig vara det senare. Tompa berättade att han hade en släkting som bott i huset men konstaterade att hans intresse för Djurgårdens IFs historia var begränsat då han är hängiven Bajen-anhängare. 

Så landade vi till sist på restaurang Blå Porten som bjöd på god och prisvärd (om än inte billig) mat. Olle tackade Lisbeth, Randi och Tompa för en trivsam och av värdefullt vetande rik vandring som mätte 5,7 km. Vandrade gjorde, förutom Lisbeth, herrarna Olle, Per, Ålis, Jörn, S-O, Jan-Erik, Ola, Tompa, Christian, Chrille, Ove och Christopher vid tangentbordet, alltså totalt 13 st. 

Länkar: 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Parkudden

https://en.wikipedia.org/wiki/Ernest_Thiel

https://sv.wikipedia.org/wiki/Thielska_galleriet

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vintra 

sv.wikipedia.org/wiki/Baltflyktingarna 

Strava: https://www.strava.com/activities/16571167625

Foto:  Christopher

Grodan... statyn heter så

Foto:  Christopher

Blå Porten

En kall onsdag 19 november.
Jag kliver av tvärbanan vid hållplats Luma och något förvånad ser jag ingen annan i gänget. Men ur den bakre vagnen kommer Ove och vi är 2. Man måste vara tidig när man är ledare säger Ove.
Från andra hållet kommer Tompa och Olle. Stefan rundar väntkuren med Nisse, de bor här i kvarteret.
På nästa spårvagn från Gullmarsplan kommer några till.
Ola smyger in österifrån, han fyller år idag säger Tompa så vi stämmer upp ”Har den Äran”.
Det är några minuter kvar till avgång så det blir tillfälle till en stunds snack och fundering över hur Janne ska hitta hit.
Efter en del sms-växling anländer Janne några minuter för sent.
Följande har utspelat sig i vår vandrar-chatt:

Janne:  Hur exakt reser man med SL till Lunatorget?
Jörn:     Ta tvärbanan mot Sickla. Gå av på Lumatorget. Öppen plats med körsbärsträd.
Janne:  Hur vet man att det är körsbärsträd när de inte blommar eller visar körsbär?

Nåväl, 10:34 är vi på väg. Ner till Sickla sjö för att följa kajen bort mot Skanstullsbron.
Lotten glider i sakta mak över det blanka vattnet med Danviksklippan i bakgrunden.
Hammarby kanal med spegelblankt vatten ger vackra vyer med båtarna på motsatta sidan.
Skanstullsbroarna är mäktiga att se och på den yngsta och högsta ser man Stockholms trängselskatt(?).
I den frostiga hissen klämmer vi in oss alla tolv och den tar oss upp till den äldsta Skanstullsbron.
Vidare ner förbi Eriksdalsbadet och Eriksdals båtklubb där vi kan se Chrilles båt snyggt övertäckt inför vintern.
De gröna båthusen och strandpromenaden fram till de bågformade husen vid Tanto.
Ove stannar och tar fram Pågens lussebullar, dags för fika.

Dagens väder som är lugnt och behagligt ger fantastiska speglingar i vattnet under Årstabroarna. Jag stannar för att ta bilder så jag hamnar långt bakom vandrargänget som ventilerar allt som hänt nära och fjärran sedan förra onsdagen. Jag får öka takten och kommer ifatt i höjd med Zinkensdamm. Vi glider nu in på södra stationsområdet och Ove kommer till dagens sista berättarstopp. Bofills båge, se länk.

Några kvarter till och Stravan stannar på prick 7 km.
Stäng av Stravan, nu är vi framme vid dagens lunch-restaurang NemNem.
Den är omåttligt populär visar det sig, fullsatt men dagens lunchgäster börjar troppa av och snart efter att Ola har snackat in oss så finns 10 platser. Stefan och Janne tackar för sig och går till T-banan.
Ola som blir ett år äldre idag bjuder på öl till Wokad kyckling och ris som är mycket gott och rikligt.
Killen i kassan bjuder Ola på en gammeldansk och vi blir mycket väl servade.
Till kaffet blir Ola bjuden på en Glass-cup från NemNem.

Tack Ove för vädret och en mycket trevlig promenad.
Tack Ola för öl till maten och grattis än en gång.

Dagens vandrare:
Ove, Per, Olle, Tompa, Ola, Janne, Jörn, Stefan, Ålis, Jan-Erik, Kjell och jag som skrev Sven-Olov

Länkar
Bofills båge – Wikipedia
Restaurang NemNem

Strava 
Wednesday Walk | Walk | Strava

Janne S kallar till samling på Odenplan där 11 Wvandrare sluter upp.
Janne berättar om dagens promenad  och varnar för  temat “ Här har du mitt liv”.
Han försäkrar att aldrig mer i dessa sammanhang tala om sig själv.
Första stopp på Norrtullsgatan 7 där Ola bott en gång (reservation för fel).
Mittemot ligger Studentpalatset där några herrar i sällskapet studerat juridik.
Med snabba steg som kännetecknar hela promenaden når vi 42 m.ö.h. och Observatorielunden. Utsikten är magnifik.
Janne pekar ner i parken mot en staty skymd av några träd, säkert väldigt fin.
Spökparken vid Schefflerska palatset  är nästa stopp. Sägen säger att det i palatset bodde en elak gubbe som spökade i parken.
I kårhuset på Holländargatan har Janne tillbringat många stunder med att arrangera fest o protest. Se separat länk om kårhusockupation 1968.
Rucklet en mördares hus kallat så där Ankarström, som mördat Gustav III bott, används av Sthlms studentkår som klubblokal.
Vad hade kårhus o rucklet varit idag utan Janne.
Raska steg mot Engelbrektskyrkan där Jannes förfäder tillbringar sin sista vila i columbariet som väntar in Janne också då han nogsamt kontrollerat att plats finns kvar. Han berättade också att han utträtt ur svenska kyrkan av ekonomiska själ.
Vi gled förbi det prisbelönta som Stockholms fulaste byggnad KTH.s arkitekthus.
På Lill-Jans plan händer det. Vi blir inbjudna på gården till huset där Janne o Marie bor, det är uppdukat med kaffe, skumtomtar, bullängder o kakor.  Vi sitter som ljus o lyssnar på dramat som pågår i huset. Hissar, advokater, rättegång, gamlingar o ungdomar ser till att det blir en riktig såpa. Vi tackar för kaffe och drama och ger oss ut i vimlet på Valhallavägen. 
Nu blir det raska steg mot Kräftriket då sista strömmingen för dagen serveras halv två.  Vi lämnar storstadens brus och får lugn promenad genom Lilljansskogen mot lunchen där Janne bjuder på öl till maten med anledning av att födelsedag är på g. 
Deltagande på firandet är Janne, Ola, Christopher, Sven-Olov, Per, Tommy E, Ålis, Olle, Göran, Jörn och Christian som tackar Janne för allt han bjudit på av sig själv o generös förplägnad.
Vid pennan Jan-Erik

Länkar
Kårhusockupationen – Wikipedia
Norra Real – Wikipedia
Engelbrektskyrkan – Wikipedia
Engelbrektskyrkans kolumbarium – Wikipedia
Whitlockska huset – Wikipedia
Sophie Whitlock – Wikipedia

Stravakarta som mätte upp 5,7 km
Wednesday Walk | Walk | Strava

Skyltläsaren  Foto: Christopher

42 meter över havet

Här har du mitt liv

Spökhuset

Studentkåren    Foto:Christopher

Skatan 1 – Wikipedia     Foto.  Christopher

Som så många gånger förut startade vi dagens vandring vid Ropsten och välkomnades av de vittra kompanjonerna Roland och Göran. Den förra deklamerade vackert en dikt på klingande Oxford-engelska med anledning av att denna dag firas minnet av Guy Fawkes som på 1600-talets början planerade att spränga det brittiska överhuset. Det gick så där och han dömdes till döden genom hängning, dragning och fyrdelning. Det var inte alltid bättre förr…

Vi vandrade på slingrande trottoarer mot Norra Djurgårdsstaden som vår egen favoritarkitekt Ferdinand Boberg satte sin prägel på långt innan stadsdelen fått sin nuvarande benämning. Gasklockor, disponentvilla och mycket annat hann han med. Och på andra ställen i Stockholm - NK, Centralposthuset, Rosenbad, Waldemarsudde, Thielska galleriet - och inte minst i Gävle, den minnesgode WW-vandraren glömmer inte brandstationen i Gävle.

I en av gasklockorna, nr två enades vi om efter en stunds förvirring, kommer Operan - eller Kungl Teatern som vi konservativa kallar den - hålla till under fem år medan byggnaden vid Gustav Adolfs torg renoveras. Gas har producerats i området från 1840-talet och Värtaverket invigdes 1893 av Oscar II.

Vi smög förbi Hjorthagens idrottsplats och intog smarriga bullar vid ingången till tunnelbanan vid Hjorthagen. Därefter förbi det corten-klädda värmeverket, över ett otal övergångsställen till Kungliga Tennishallen som på skylten till huvudbyggnaden anges som KUNGL. TENNISHALLEN…. Den ritades av den på Gärdet flitigt förekommande arkitekten Sture Frölén, invigdes 1943 och sedan 1969 har Stockholm Open spelats där med några års undantag då Globen huserade turneringen. Hallen har inte bara tennis på sitt samvete utan här har många världsartister uppträtt, Beatles var där i början av sin karriär i slutet av 1963 och även Louis Armstrong, Rolling Stones med flera har varit på platsen. Och proffsboxning har ägt rum där med pugilister som Ingemar Johansson och Bosse Högberg.

Roland berättade även om Jockey-kalsongerna som med Y-fronten revolutionerade underklädesbranschen och som Gustaf Horwitz framgångsrikt introducerade i Sverige. Hans kontor låg i östra delen av tennishallen.

På avstånd kunde vi senare om inte beundra men i vart fall på avstånd betrakta husen vid Norra Djurgårdsstadens södra del. Av dessa är två i kvarteret Muddus uppförda av bostadsföretaget SKB i vars fastighet på Artillerigatan 91 för övrigt vår Lisbeth bor. Och där brukar vi ju begå den klassiska lunchen efter årets sista vandring.

Och så passerade vi ännu en tennisanläggning, Tennisstadion, som uppfördes i klassisk funkisstil på 30-talets början med Torben Grut (Stockholms Stadions arkitekt) som projektledare. Den extremt tennisroade Gustav V hade en egen tennisbana på området.

Avslutningsvis hamnade vi på Östra Stations klassiska järnvägsrestaurang som är inhyst i en av Albin Stark ritad och 1932 invigd byggnad i samverkan med Erik Lallerstedt som skapade det närliggande KTH. Inredningen är original och levererades av NKs verkstäder som ägdes av Görans farfar Josef Sachs då det begav sig.

Vi inmundigade (vackert ord, eller hur?) näringsriktiga rätter som strömmingsflundra med kall senapssås och potatismos alternativt bacon med potatisplättar och lingon. Olle tackade ledarduon Roland och Göran för en fin vandring. Den mätte 5,4 km och deltog gjorde förutom dagens två ledare Olle, Per, Ålis, Jörn, Janne, S-O, Ola, Tompa, Tommy E och Christopher vid tangentbordet, totalt dussinet fullt.

Chr : )

PS För den vetgirige finns här länkar till Rolands och Görans research där ni även hittar en massa länkar och dessutom artikel om SKB: 

WW251105 Göran.pdf (560051)
WW 20251105 roland.pdf (170950)
skb.pdf (1197705)

Statistik på vägen framåt
Statistik 2025

Strava
Wednesday Walk | Walk | Strava

Boberg - vår legend

Det vill jag bara säga...

...läs skyltarna

Efterskolan(?)  på fikarast

Denna strålande regn-och vindfria morgon sammanstrålade ett 10 tal glada vandrare utanför Bosöns ryktbara och numera tydligen olympiska träningsanläggning. 10 minuter senare, exakt på det anvisade klockslaget 10.30, gjorde den organisatoriska ledaren Jörn entré med sin automobil. Samtidigt anslöt sig en lokalguide i form av Kristina, ej från Duvemåla men väl Bosömåla, tillsammans med två mindre hundar, invandrade från Kanarieöarna (förmodligen ättlingar till Barna Hedenhös hund Urax från deras mångomskrivna besök på Kanarieöarna förrförrförra milleniumskiftet).

Vi begynte vår vandring och passerade strax en magnifik herrgårdsliknande stenbyggnad kallad för Mästarvillan, som byggts (1924) av och bebotts av den store handlaren Paul U Bergström. Under krigsåren 1940-43 övertogs byggnaden av Försvaret där man startade upp signalspaning och kryptoforcering. Så småningom kom verksamheten att heta FRA, men den flyttades 1943 till Lovön (till vilken denne författare anslöt sig 1964). Mästarvillan ägs numera av Riksidrottsförbundet, liksom de flesta andra byggnader intill, och fungerar som ett utvecklingscentrum för svensk idrott. Själva Mästarvillan är ett konferenscentrum och kan hyras av envar.

Vi fortsatte utmed vattnet och kom snart fram till ett större område kallat Dalakolonin. Den består av ett 60 tal kolonihus samt en dansbana, en ”lekvall”med en midsommarstång från Svärdsjö och en gemensam bystuga. Det hela startade som ett projekt för att säsongsarbetare från Dalarna som i huvudsak skulle odla baslivsmedel under första världskrigets nödår. Husen saknar i princip vatten och avlopp, men har inkopplad el. För att köpa eller hyra ett av husen måste man visa anknytning till Dalarna…

Efter ytterligare en kilometers vandring i den skogiga terrängen var det dags för vila och kaffe. Jörn bjöd på de utsökta små i gifflarna från ICA, som av en slump visar sig vara kostnadsmässigt hanterliga för inköparen och lätta att förpacka. De stora termosinnehavarna bjöd i sin tur på gott kaffe till dem som saknade detta, och en mjölkbärare kunde bjuda församlingen på just den varan.

Med tanke på den lockande restaurangens stängningstider( kl 13,) och den hastighet med vilken församlingen färdades, beslöts att det var läge att styra kosan mot just denna. Vi kunde då också korsa det anrika Lidingöloppets spår, varvid flera av oss fick tillfälle att berätta om sina strapatser och framgångar i dessa spår under de gångna decennierna (undertecknads sista var 2012 och bästa tid 2.09).

Men tydligen hade den gnagande oron över eventuell förlust av mat förmått deltagarna att öka farten, för plötsligt var vi nästan framme vid Bosöns Olympiamatsal! Raskt kom då vår lokalguide på att lägga till en löpslinga med elljus på 1 km, där säkert många kända idrottsmän före oss sprungit. Totalt kom vi så upp i den kanske mindre aktningsvärda totala distansen av 5 km.

Vi i gruppen på grånande 70-80 plussare smälte sedan smidigt in bland övriga idrottande restauranggäster i träningsoverall från 15 till 30 år. Och maten var det inget fel på, även om lunchbuffen gick på 159kr, och då ingick bara vatten som dryck.

En mycket trivsam öpromenad under fackmässig ledning och hundbeskydd.

Vandrarna vore förutom undertecknad, ledaren Jörn, Ola, Kjell, Tommy E, Sven-Olov, Per, Tommy D, Olle, Stefan och Ålis. Till lunchen anslöt sig Christopher och Sachsen.

Vid tangentbordet/JanS

Länkar 

sv.wikipedia.org/wiki/Bos%C3%B6n_(idrottsanl%C3%A4ggning)

sv.wikipedia.org/wiki/Dalakolonin,_Liding%C3%B6

Strava
Wednesday Walk | Walk | Strava

Nio förväntansfulla vandrare dök upp i tid (!) vid gamla läroverket på Höglandstorget efter en tur med klassiska spårvagnen 12an. Olle och Per som flinkt och resolut tagit över vandringen efter mässfall från Jan-Erik och Chrille hälsade oss välkomna och färden anträddes söderut i de välbeställda kvarteren kring Grönviksvägen, enligt uppgift den gata med det högsta sammanlagda taxeringsvärdena i landet, vilket förvisso - allt annat vore oväntat - ifrågasattes av vissa. Morgonens regn hade vid det här laget upphört och vi kunde torra njuta av det gråmulna vädret.

Ålstenen, krönt av ett Arla Coldin-kors från 1793, vilken gett sitt namn till stadsdelen. Skolan och gatan m m passerades och färden gick vidare på den gångvänliga stigen utmed vattnet. Olle berättade om ungdomens beach parties vid badplatsen vid Ålstensängen. De berömda Per Albin-husen vid Ålstensgatan beundrades på avstånd. Dessa uppfördes 1932–1933 av byggmästaren Olle Engkvist med Paul Hedqvist som arkitekt.Vid Solviksbadet intogs förfriskningar och avnjöts Pers hembakade välsmakande kakor. Som framgår av bilderna nedan var höstfärgerna granna och de disiga utsikterna över angränsande stadsdelar var vackra.

De minnesgoda från tidigare vandringar kunde berätta att en av de många sommarstugor vi gick förbi en tid hyrdes av kamrat Mats.

Den oro som vissa deltagare kände inför den kommande sträckan med branta backar och slippriga stigar byttes ut mot glädje över det nybyggda träpromenadstråket fram till Alvik.

Per talade där om för oss att området tidigare var platsen för många industrier, bl a hade Barnängen sin verksamhet här. Och där Alviks centrum ligger fanns i början av förra seklet nödbostäder, då inflyttningen till huvudstaden var stor och så även bristen på bostäder.

Slutmålet där dagens lunch intogs var den av WW så ofta frekventerade restaurangen Gustafs Matsal, som bjöd på som vanligt god mat och dessutom på en lång kö av konfereran de lunchgäster.

Avslutningsvis avtackades Olle och Per för en fin vandring och vi konstaterade att nästa vecka håller Ola i vandringen i stället för Ove som även han fått mässfall.

På dagens vandring, som blev 5,8 km lång, deltog Olle, Per, Göran, Ålis, Jörn, Janne, Tompa,Tommy E och Christopher som skrev denna epistel.

 Länkar: blooc.se/journal/radhusnostalgi-per-albin-husen-i-bromma/

  coldin.org/arla/korsen/

Stravakarta av Jörn:

I våra kretsar = vi inom WW, här har det länge varit en oskriven regel att inte boosta vissa platser, så
länge vi vandrar inom Region Stockholm. Det här var dock undantaget som bekräftade regeln:
det är ju svårt att inte Boosta detta område just eftersom skillnaden mellan en versal bokstav
eller en gemen inte hörs. När man talar. Vi alla deltagare förstår denna s k vits eftersom det var
förskräckligt mycket Boo omkring oss. Det var Boo överallt: gården, skolan, kapellet, busshållplatsen,
den nya idrottshallen, och säkert mycket mer som jag glömt eller förträngt.
Kvar står det faktum att vi nästan passerade Nackas e n d a runsten som finns här intill.
Och vi alla deltagare kunde sammanfattningsvis konstatera att det verkligen var
”Den Lugna Promenaden ” som skyltarna längsmed vägen påstod.

Bortsett från att detta var en både historisk och naturmässig upplevelse var det Baggensstäket
som spelade huvudrollen, även om vi vandrade på ”fel” sida, den norra sidan, om detta världsberömda
vattenpass som då och nu fortfarande är Skurusundets sista vattning innan Baggensfjärden
tar över. Vi antog att di svenske kämpade väl på början av 1700-talet då ryssen härjade som värst,
trots ”de 27.000 ryssar som fanns ute på galärskeppen ute i skärgården”, enligt Ola.

Det var med viss förtjusning vi vandrade på ”fel” sida om Stäket där vi mångt & mycket undrade
hur många svar Länsstyrelsen fick på sin anmälan om att otillåtna bryggor skulle anmälas till
vederbörande (som det heter på polisspråk) myndighet. Alltnog… och… emedan
(som det heter på mosebackigsta) var det både båtvarv och dito uppställningsplatser
vi passerade och, som Tompa kallt konstaterade, ”det var ju inga mindre kolonilotter vi passerade”.
Det var minsann historisk mark vi beträdde, den hittills enda kända båtvägen in till Stockholm.
Det smalaste stället är Knapens hål, knappt 20 m brett o 3 m djupt, så dåtidens båtförare (med segel som enda drivkraft)
fick redan här lära sig att hålla tungan i rätt mun.

Vi passerade också Gammeluddens äldreboende, något som såg ut som ett tydligt tips till
oss ”äldre som är i sin bästa ålder”. Så småningom kom vi förbi den av Olle så fröjdade Bilhandlaren
som tydligen samla på fina gamla amerikanare från anno dazumal, även om vi inte ens skymtade dem.
Vi traskade vidare på både Kaptensgatan, Ångbåtsvägen och Djurgårdsvägen (!) innan vi
äntligen kom fram till Tollare och dess berömda trappor. Uppåt.
Väl uppe (utan hiss) tvingades vi fortsätta uppför i en låååång vänstersväng (fortfarande uppför)
innan vi till slut fick nerförsbacken i form av en naturstig till både busshållplats och den där f d IOGT-gården
som nu tjänstgjorde som restaurang där vi alla intog en rustik lunchbuffet till ett förmånligt pris. 

Till sist ett stort tack till arrangören Olle som på sitt säkra sätt ledde in oss på både historisk mark och lät oss få en stor
naturupplevelse, denna vackra och typiskt WW-vädermässiga brittsommardag.

Vi loggade knappt 6 km och deltagande vandrare voro, utöver den välordnade arrangören Olle Knös,
Ola, Per, Christopher, Sven-Olov, Tompa, Ålis, Janne o Jörn, Kjell, Carl-Magnus samt
yours truly skribent Guran som nu återvänt från sina smärtfyllda knän.

Strava-karta 
Wednesday Walk | Walk | Strava

Dagens första skylt

Boovägen 5, det är inte Boo gård

Baggensstäket

Fladen

Fika vid de i rapporten nämnda bryggorna

Knapens hål

Gruppbild, fotograf okänd

Ukrainsk trädgård vid Gammelgården

Sista smala stigen

Vackert träd

Den nya spången till...

...trappan

Tollare 
 

Samling vid Sätra T-banestation. Det var lite stänk i luften. Men enligt Ola kommer alltid några droppar i slutet av ett passerande lågtryck, sen blir det uppehåll och han fick rätt. Vi gick en gångbro över motorvägen, ackompanjerade av ett starkt brus från alla under oss passerande bilar. Denna del av motorvägen brukar kallas bilhandlarrakan på grund av alla företag som säljer bilar här.

I Huddinge finns det massor av villor och vi kom att se många av dem på vår vandring. Flera byggda kring Gamla Södertäljevägen eller Juringe åväg.  Om Juringe finns det intressant information, se länk.

Vi passerade genom ett grönområde på en ganska lerig stig och kom så fram till Långsjöskolan som har en kul gestaltning. Enligt Wikipedia: ”Skolhuset består av en lång och smal byggnadskropp i en till tre våningar med ett flackt sadeltak. En ursprunglig planerat träliknande fasadbeklädnad byttes mot fasadskivor i tre kulörer som liknar gavelspetsar eller bergstoppar i olika höjd.”

Över Häradsvägen och passerar Långsjöns norra spets. Vi kan notera att vi nu lämnat Huddinge och återigen är i Stockholm, i och med att kvartersnamnen är utskrivna på gatunamnskyltarna. Kvartersnamnet Kantelen var vi tvingade att googla på. Det visade sig vara ett finskt stränginstrument liknande en cittra.

Så dags för fikapaus. Från vår valda fikaplats kunde vi betrakta sjöns vackra vattenspegel, samtidigt som vi tuggade på de stora goda bullar som Ola bjöd på.

De motorintresserade fick sitt lystmäte då vi passerade en brevlådestolpe med många små motorcykelmodeller (Ducati). Inne på garageuppfarten stod en oidentifierad fin bil som måste beses och identifieras. Ägaren dök upp och kunde stolt meddela årsmodell, motorstyrka mm på den fina Bentleyn.

Vi fortsatte gångvägen längs Långsjön. Noterbart är att uppstickande stenar på gångvägen som målats blå för att förhindra snubbling.  En skylt informerar om hur man ska bete sig kring sjön. Vi lämnade stranden vid Långsjöbadet och vid det fascinerande gatunamnet Korkskruven gick vi in i Älvsjöskogen. Fin natur men nu började det kännas i benmusklerna.

Väl ute ur skogen var det lätt att navigera då vi hade stambanan på höger sida. Ytterligare villagator passerade och i ett garage fanns några fina motorcyklar. Så kom vi fram till Älvsjö centrum där Ola och Jan lämnade oss. Vi andra åt lunch på Grappolo D’uva ristorante (Restaurang Druvklasen fritt översatt). Vi var bara fem så vi fick plats kring ett runt bord och åt god mat i stora portioner. Sallad, kaffe och efterrätt ingick. Sen en smidig hemresa med buss eller pendeltåg.

Tack Ola för en fin vandring i begynnande höstfärger. Vi gick 9,1 km med 81 höjdmeter.

Dagens vandrare: Ola som ledde oss, Christopher, Jan S, Jan-Erik, Ålis, gästen Jens, och skribenten Per

Dagens fotograf är Christopher

Länkar:
Juringe gård – Wikipedia
Långsjöskolan – Wikipedia
Kantele – Wikipedia
Bentley – Wikipedia
Älvsjöskogen – Wikipedia

Strava från Per
Wednesday Walk | Walk | Strava

Internationellt i Sätra centrum

Dagens gruppbild och diskutabel arkitektur

Jannes skyltläsande

Bättre arkitektur...

Vägskylt i Huddinge

Långsjöns nordspets

Vägskylt i Stockholm med kvartersnamn

Alar vid fikarastplatsen

Höstfärger

Stig vid Långsjön

Dagens ledare vid samma sjö

Också en vandrare

Så tarvi hand om Långsjön   Foto:   Per

Svenskt träsk

Allt annat än sedvanligt WW-väder rådde när vi samlades vid Skanstull, regnet strilade ner från en grå himmel och en rå kyla trängde sig på oss. Av kallelsen framgick att vi skulle fira en 75-åring som Roland avslöjade var Stockholms tunnelbana.

Den invigdes med kunglig närvaro den 1 oktober (!) 1950 och dess föregångare var en spårvagnslinje som redan 1933 gick mellan Skanstull och Slussen och som delvis gick i en tunnel och därför kallades “tunnelbanan”. 1952 startades gröna linjen ut till Vällingby. Sedan dess har t-banan växt i olika etapper , bl a röda linjen 1965 och blåa linjen 1975, för att nu omfatta 100 stationer och 106 km räls. Beslut har tagits att utöka den med 18 stationer och 30 km.

Under åren har vissa stationer bytt namn, Ringvägen blev Skanstull, Gullmarsplan hette tidigare Johanneshov, Globen har tidigare hetat Slakthuset och Isstadion och kommer byta namn till Slakthusområdet. Och Hötorget hette tidigare Kungsgatan och T-Centralen kort och gått Centralen.

De första stationerna var kaklade i gult respektive ljusblått eller stockholmsblått som Roland kallar det.

Vi vandrade genom Skanstulls station och vidare Götgatan norrut till Slussen där Jörn tappade medvetandet och försiktigt lades ned på perrongen, 112 kontaktades och ambulans kom och tog den då vakne om än omtumlade Jörn till St Görans sjukhus för observation.

PS Jörn promenerade hem vid fyratiden på eftermiddagen efter noggrann undersökning av hjärta och lungor. Alla prover var utan anmärkning. Särskilt hjärtat kontrollerades och EKG var normalt. 

“Det började sjuda och knäppa i spåren på ena sidan av plattformen. Ett tåg nalkades söderifrån, från Kungsgatan. Bullret inifrån tunneln växte i styrka och plötsligt dök det gröna tågets två eldögon ut ur mörkret. Det rasslade och dånade och tåget stannade. Tågets automatiska dörrar gick upp med ett väsande ljud och folk strömmade in i och ut ur vagnarna”

Med t-banan vidare till Rådmansgatan där dagens medarrangör Göran väntade och fika med tilltugg intogs vid den stora dammen söder om Asplunds skapelse Stadsbiblioteket. Vandringen fortsatte förbi Odenplan och Norrtullsgatan, vänstersväng på Vanadisvägen och genom Hagastaden som så småningom kommer omfatta 6 000 bostäder och 50 000 arbetsplatser.

Dagens vandring avslutades vid Karolinska och den för oss välkända krogen som fått sitt namn efter den första kvinnliga professorn vid en svensk högskola Nanna Swartz. Carl Magnus tackade dagens arrangörer Roland och Göran för en spännande och lärorik vandring.

Dagens vandring blev 4,2 km lång och deltog gjorde - förutom dagens ledare Roland och Göran - Jörn, Janne, Ola, Ålis, Per, Tompa, Carl Magnus, S-O och dagens skribent Christopher, totalt 11 st1.

DN-artikel
artikel i DN om tunnelbanan 75 år.pdf (580671)

Strava-karta där t-bane-resa tillkommer som är c:a 2km. Strava mätte 4,19km promenad
Den uppmätta sträckan på Eniro-karta är c:a 6,5 km Skanstull - Hagastaden.
Wednesday Walk | Walk | Strava

Skanstull

Medborgarplatsen

Slussen

Jörn tar ambulansen     Foto: Christopher

Vi fortsätter med tunnelbanan

Över Sergelgatan ner till...

... Hötorget och vidare till...

   ... Rådmansgatan där ...

... Göran väntade med bulle till kaffet

Hagastaden station               Foto: Christopher

Ordinarie fotograf fotograferad          Foto: Christopher

Friskis o Svettis balanserar      Foto: Christopher

Hagastadens lummiga grönska          Foto: Christopher

Spårvägsmuseet        Foto: Christopher

Bok om tunnelbanan i vilken Roland medverkat.   Foto: Roland