Deltagare: Roland/Hasse (ledare), Chrille, Göran, Jan S, Jan-Erik, Jörn, Olle, Sven-Olov, Tommy, Ålis och Jarl (vid pennan)

En blöt och dimmig morgon samlades gänget vid Gullmarsplans busstation för att ta bussen till Vendelsö där S-O anslöt. Bygdegården är den enda kvarvarande byggnaden från den herrgård som Tyska orden år 1467 sålde till Erik Axelsson Tott. Herrgården, som blev säteri 1610, har därefter haft en brokig historia. Ägorna började styckas omkring 1908 för villor och fritidshus. Jordbruket lades ned 1915 och folkskola bedrevs i huvudbyggnaden fram till 1939. På 1950-talet ägde Busstrafiken Stockholm -Södertörn gården innan den enda kvarvarande flygeln räddades åt eftervärlden. 

Från bygdegården gick färden vidare över Gudöbroleden och via Grindstuvägen in i ett skogsområde som tvingade oss till gåsmarsch. Stigen var smal, stenig och fylld med trädrötter. På vissa ställen var det mer sank än fast mark under fötterna. Det gick inte att njuta av höstens sprakande färger ty all uppmärksamhet gick åt till att hålla sig på benen. Efter en dryg kilometers vandring lyckades vi åter ta oss fram till bebodda trakter utan att någon råkat falla.

Vi följde därefter Bondvägen där vi gjorde ett förberett besök i en villa med historisk anknytning till Stig Dagerman. Roland tecknade författarens liv i korta drag. Dagerman, som hyllades som ett geni vid sin debut 1945 och älskas av många, är mest känd för sina två verk Tysk höst och Bränt barn. Han dog för egen hand 1954 blott 31 år gammal efter flera år av skrivkramp.

Med siktet inställt på Gudö å gjorde vi en avstickare till Rolands mammas (född 1926) barndomshem och fick där lyssna till några av hans minnen från den tiden.

Komna  till Gudö å hade Roland ordnat med ett besök hos sin mammas kusin och fru som bodde vid ån som sammanbinder sjöarna Drevviken och Långsjön. Utmed åns södra strand finns de sista resterna efter en under början av 1900-talet viktig, men i dag utdöd tvätteriverksamhet. Här fick vi veta hur denna verksamhet bedrevs och hur den från 1800-talets mitt utvecklats till den efter jordbruket viktigaste inkomstkällan för där boende småbrukare. De tretton tvätterierna vid ån betjänade främst privatkunder från Stockholm.

Efter ytterligare ett par kilometers vandring nådde vi slutligen vårt mål, Kumla herrgård, som välkomnade oss i en matsal med 1700-talsinspirerad inredning. Mycket goda kroppkakor blev valet för de flesta. Fin service, linneservetter och inte minst Chrilles flotta gest att bjuda på starköl för att fira sina nyligen fyllda 75-år, gjorde lunchen minnesvärd. 

Totalt loggade vi 9,8 km.

Obs: Sista dag för anmälning till tågutflykten den 4 december är onsdagen den 23 ds.

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/2793165303

Länkar till några artiklar med anknytning till Rolands vandring inlagt av Sven-Olov

Vendelsö Gård
sv.wikipedia.org/wiki/Vendels%C3%B6_g%C3%A5rd

Gudö Å
sv.wikipedia.org/wiki/Gud%C3%B6%C3%A5n

Lite historia från Brf Gudöterassen, mycket att läsa men intressant
www.gudoterrassen.se/?rID=1061

Här är en artikel till om tvätterier i Haninge, också lång men intressant
www.haninge.org/2019/05/19/nar-borgerskapet-skickade-sin-tvatt-till-haninge/

Och till sist en länk till en bild av en stötlåda som Jan beskrev för oss
digitaltmuseum.se/011013851270/interior-fran-hultstroms-gard-med-tvatteri-stotladan-och-vaggan-i-ena-svanglaget

Så har han gjort det igen!

    

     

     

Det skulle vara en kall och regnig dag denna onsdagsvandring enligt väderleksrapporterna. Men nej, det blev inte så kallt, och det lilla regnet dök inte upp förrän vandrarna precis kommit in i restaurangens värme och skydd, delvis beroende på att det blev en kort vandring (7,8 km enligt Jörns Strava) och utan för mycket ovidkommande longörer.

Vi träffades utanför Råckstas T-banestation, där det såta arrangörsparet Christopher och Göran hälsade oss välkomna i munnen på varandra.

Råcksta planerades samtidigt med grannstadsdelen Vällingby 1950-51. På grund av närheten till det större Vällingby planerades ingen större centrumanläggning där. Råcksta domineras åtminstone visuellt av det jättelika kontorshuset Vattenfall lät bygga 1958-64. Vattenfall lämnade dock huset 2013 som ska bli mindre kontor eller om det var lägenheter, eller allting.

Efter att ha avnjutit asfalten och centrumlarmet kom vi snabbt in i naturområden och passerade Råcksta träsk, en liten grund och näringsrik insjö som en gång i tiden stod i förbindelse med Mälaren. Här trivs många fågelarter, groddjur och fiskar, men vi såg inga.

Vi följde ån eller det som var kvar av den i ljuvlig terräng, och kunde skymta resterna av den vattenkvarn som funnits och gett

kraft åt diverse småindustrier och andra brukare.Så småningom kom vi fram till Mälaren vars strand vi följde söderut. Vi kom fram till den Ljunglöfska parken med det lilla men magnifika slottet, där snuskungen Knut Ljunglöf bodde fram till 1925 då det såldes till Frimurarorden. Dessa bedrev barnhem där fram till 1939, då slottet såldes till Stockholms stad, som sedan bedrev sjukhusverksamhet. Idag är slottet ett fest- och konferenscenter och intilliggande sjövilla nyttjas som café med butik för psykiskt handikappade av Västerorts Aktivitetscenter. Området runt parken är nu bebyggt med flerfamiljshus.

Efter att ha gått igenom stora Ängbybadet med campingområde, där vi bjöds på äkta apelsinjuice och någon kaka, vek vi av i riktning Judarskogen.

Där stötte vi på ett alternativt vandrarsällskap bestående av nästan bara kvinnor. Dom hade matsäck med sig och två karlar i bakgrunden. Kontakt uppstod ändå men ledde ingen vart med tanke på åldersaspekten.

Judarn ligger betagande och där finns massor av grodor; samtliga Stockholms arter är representerade. Även den större vattensalamandern finns nu där sedan 2009, och har en särskild salamandergrotta, som vi naturligtvis inte såg. Deltagarna i Sveriges Mykologiska förening hade en mykologivecka här 2013 och de såg däremot ett antal intressanta arter, som noterades i Artportalen.

Vi kom så  via slottsallén fram till det magnifika Åkeshovs Slott, som rundades elegant. Vi fick se den upprustade och tillbyggda Åkeshovs Ridanläggning, med många fina hästar. Ett par pussades oblygt rakt framför våra ögon.

Efter lite asfaltgående utefter Drottningsholmsvägen hamnade vi till slut vid slutdestinationen Brommaplan. Där fick deltagarna välja mellan Scylla och Karybdis i form av antingen "sunkig" kinarestaurang eller depraverad amerikansk hamburgerkedjefilial. Svårt val, ca hälften av oss valde det ena eller det andra. Därmed skildes vi oss också åt och åt.

Deltog gjorde Christopher, Göran, Chrille, Jörn, undertecknad, Mats, Tompa och Ålis.

Vid tangenterna, Jan S

Stravakarta från Jörn: www.strava.com/activities/2756598533

Buss 807 är en av de mer prisvärda Hop-on-hop-off bussarna. Vi tog den från Gullmarsplan och for iväg in i Tyresö kommun. Där börjar rundturen, tyvärr utan guiden som ihärdigt försöker berätta lika fort som bussföraren kör.
Vi, jag talar nog för alla oss WW-passagerare, hade ingen aning om vad vi såg eller var vi befann oss.
Brandbergens C var vårt mål och där mötte S-O, dagens värd, oss i solskenet.
Detta sextiotalstypiska centrum har klarat sig utan större renoveringar och de betongrelieffade fasaderna sände tankarna till våra sydostliga grannländers byggstil från tidigt 1900-tal.

I svalt men soligt väder följde vi S-O  genom bostadsområden och parker för att senare hitta Svartbäcksgränsen. Då gick vi in i Tyresta nationalpark.

Och befann oss mitt i svenskt kulturlandskap anno 1950-tal. Med kor & får på böljande ängar, små röda stugor med vitslammade skorstenar och stora mäktiga träd av alla de slag.

Halvvägs genom vandringen gick vi i depå och ledaren bjöd på juice och kakor vid robusta träbord i Tyresta by.
Del två var lika med bylsjöslingan, som är en bred, fin och lågskovänlig halvmil som går i orörd urskog runt Bylsjön, lustigt nog.

Åter tillbaka till Byn åt vi solskenslunch och hann vi med en snabbvisit i Nationalparkernas hus innan bussen gick till pendeltåget. Högst en sightseeing/dag för mig.
S-O ledde, Jan-Erik, Mats, Jan S, Crille, Carl-Magnus, Per, Ålis, Christofer gick med och Hasse skrev.

sv.wikipedia.org/wiki/Tyresta_nationalpark

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/2738320033
 

7 vandrare äntrade buss 440 som förde oss ut på Värmdölandet.

Såg vid såg jag såg vilket betydde att vår avstigningsplats var hållplats sågen.

Själva bussen fortsatte till Bullandö

För oss som är Bajare (fotboll) så möttes vi av en gudomlig syn. Mitt emot hållplatsen ligger det så kallade Bajenhuset med oräkneliga bajenflaggor. Göran Hansson är killen som till 100 procent representerar  detta lag. Googla på Bajenhuset så finns där mer information. Dessutom hygglig typ, Jörn var inne i trädgården och fick en skål med äpplen som växte där.  Dessa fördelades  någotsånär rättvist.

Värmdöleden på 2 sätt

För mig ett begrepp i busskörarsammanhang. När jag körde buss under några år så fanns en sträcka som just hette gamla Värmdöleden. En sträcka med buss 422 från Slussen till  Gustavsberg och Styrmannan. Jobbig linje ned massor av hållplatser.

Värmdöleden idag  med vår promenad

Innebar att det finns en vandringsled som heter just Värmdöleden och som tydligen är ca 2.5 mil lång. Vi gick den idag  11.7 km.

Vi gick mot Brevik och passerade små sjöar med t.ex Korsmobadet. Stora stenar som inlandsisen sett till att dom hamnat i konstiga formationer.  I övrigt väldigt fint med lite öppna fält underbar skog och lite småstrapatser med lite rötter och stenar att passera.

Hyfsat lång paus vid en liten fin rastplats. Hasse langade upp en 2 litersbox som jag först trodde var ett vin av något slag, men som tur var  (eller???) så visade det sig att det var äppelmust, till det mycket goda Italienska skorpor.
     

Vidare gick vi förbi något som på vintern antagligen är en slalombacke. Vi hade gått så pass långt så vi stannade inte vid Värmdö Bootcamp ingen av oss var sugna på denna  hinderbana.

Till sist kom vi ut till Grisslinge och åt lunch vid Grisslinge havsbad. Väldigt bra lunch med olika rätter i buffeform. Ägaren mycket positiv och serviceinriktad  som gör att man blir  glad.

Efter lunchen så tog vi en så kallad spjutbuss till stan. Spjutbuss betyder att bussen går motorvägen till slussen med ett fåtal stopp.  Kanske någon uppmärksammade att bilparkeringen vid Grisslinge var totalt fullbokad. Det är en så kallad infartsparkering. Dom resenärerna har insett att dom tjänar en massa  tid på att parkera bilen där och bidrar till mindre utsläpp på att glida in till stan med  buss i bussfilen hela vägen in till Slussen.

Men detta  fenomen fanns redan innan Gretas upprop om miljöförstöring.

De vandrade vålnaderna var idag: Hasse(arrangör) Janne S, Jörn, Tompa, Per,  Ålis och jag, Chrille som skrivit detta.

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/2719120647

En färgglad vandring med ett färgstarkt gäng

Min säsongspremiär denna höst startade i Hagsätra. Vädret kändes osäkert så jag hade för säkerhets skull en regnjacka. Vandringen startade på utsatt tid, inget speciellt sades vid start, utan något skulle enligt ledare Ove, visa sig senare.

delen genom Hagsätras gröna partier renderade många positiva kommentarer som t ex ”Det är ju inte så jävligt i söderort som man skulle kunna tro”. Vi snuddade vid Rågsved och tog oss igenom ett förbuskat och sankt parti som heter Kräppladalen. Kräppladiket rinner genom och ner till Magelungen. Den viktiga frågan om var kommungränsen mellan Stockholm och Huddinge kom upp, men kunde inte lösas på plats. Se därför bifogad karta, vi höll oss huvudsakligen i Stockholm, men gick också lite in i Huddinge.

När jag klev av tåget vid Tekniska högskolan tillsammans med, som det kändes, minst tusen teknologer, såg jag Jörni folkmassan. Vi rätade in oss i ledet, som i snigelfart ledde oss till samlingen utanför "Östra". Dagens WW:are, som bestod av sju pers, startade vandringen mot KTH, förda av dagens ledare Ålis. Lill-Jansskogen visade sig från sin bästa sida på väg mot vatten vid Lilla Värtan.

När vi passerat bron över Husarviken stannade vandringen av när en doft av gödsel märktes. En större kompostanläggning som tillverkade näringsrik jord av bl.a träd var orsaken. När vi fortsatte fick vi med stor försiktighet klättra över ett elstängsel som omgärdade en hästhage.

Längre fram vid Tranholmens Båtsällskap gavs tillfälle för reflektioner om hur man kommer till ön, och hur det vore att bo på en ö. På väg mot Bergianska Trädgården rådde delade meningar om bästa vägen, då ett stort inhägnat område hindrade oss. Några gick åt höger, några åt vänster för att runda stängslet. Emellertid hade vi bestämt återträff vid Grindstugan för att återförenas för fortsatt färd genom den praktfulla trädgården. 

Längs med Brunnsviken gick vi på knagglig stig som bitvis hade räcken att hålla sig i. Så kom vi till en solig, inbjudande sandstrand. Här skulle vi bada hade Ålis tänkt. I själva verket var det bara vår ledare som tog sig ett bad. Bra gjort! 

Under den långa vilopausen för oss övriga började magarna knorra. Stegen ställdes i riktning Östra via Drottning Kristinas väg, och vi gick i rask takt mot lunchen.  Den intogs på restaurang Trattoria, som förutom pizza aven serverade dagens rätt. Här anslöt även Hasse, nyss hemkommen från Polen. 

Dagens kämpar var Jörn Tompa Chrille Janne S o Ålis. Ola var med till Lappkärret. Vid pennan Jan-Erik

Strava från Jörn (stämmer inte med den verkliga sträckan, ca 11 km) 

www.strava.com/activities/2678792935

Så kom då äntligen Dagen V – Vandringsdax igen! Fjorton brunbrända och kortbyxade seniorer samlades vid Ropstens T-banestation, i morgonvärmen. Jarl hade lockat med premiärvandring  ”Från hamn till Östersjöfamn”, ett kramgott tema som inte alls blev som vi tänkt: en spänstig Lidingöpromenad. Ånej, Jarl hade denna gång valt fastlandet med en starkt industriell inledning och en mjukt kulturell avslutning. Noblesse oblige!

En lång, infrastrukturell början tog oss förbi inledningen till bygget av Nya Lidingöbron (Spårvägsbron: 750 m lång, vilar på 190 stålpålar som slås ner med 50 m i botten, med början från Lidingösidan), därefter passage av pensionerade oljecisterner och nya värmeverk på väg ner mot de imponerande färjeterminalerna (Silja Line, Tallink). Förbi det 1907 byggda Hamn- och Tullkontoret och stans vackraste stationsbyggnad, Lilla Värtans station. Ner mot Värtahamnen och Frihamnen och styckegodsvågen där allt inkommande gods vägdes fram till mitten av 60-talet, något som Janne S och Ola kan bekräfta, f d hamnsjåare som de är.

Här tog den infrastrukturella delen slut. I stället blev det lite miljö- och naturkänsla genom en rask vandring genom lummiga områden förbi Djurkyrkogården, Hundudden och Vikingarnas Segelsällskaps hamn, fiket vid Kruthuset, kak- och kisspaus, bron vid Djurgårdsbrunnskanalens östra öppning, vackert blomsterklädd. Sen gåsmarsch förbi fågelnästet vid Isbladskärret, på skuggsidan, och fram till Djurgårdsbrunnsbron. Rakt fram västerut, ner mot Rosendals trädgårdar och fram till fästet för den nya Folke Bernadotte-bron som för övrigt ska invigas den 17 september.

I det här sällskapet kanske det kan vara av intresse att veta att det kommit in ett anonymt överklagande på namngivandet av Folke Bernadotte-bron, att vederbörande hellre ville ha namnet Ferdinand Boberg-bron. Överklagandet avslogs dock med motivationen att  ’stål som byggelement inte var Bobergs naturliga materialval’.

Så kom slutspurten förbi Skånska Gruvan, klassiska krogen Godthem, mängder av nedsmutsande vitkindade gäss på gräsmattan nedanför Nordiska Muséet och fram till målet, den stora informationskiosken inklusive bra restaurang vid Djurgårdsbrons södra fäste. Vi fick eget bord på den runda flotten precis intill farleden, där vi utmattade kunde bli matade. Jo, se det var en verkligt fin inledning på vårt femårsjubilerande sällskap, snyggt arrangerat och sakligt upplyst av arrangören Jarl.

Vandrande Vålnader på vandringen var Jörn, Ola, Jan-Erik, Chrille, Christopher, Sven-Olov, Janne S, Carl-Magnus, Tompa, Ove, Mats, Jarl och yours truly, Guran. Vi vandrade cirka 9,8 km och loggade drygt 13.000 steg.

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/2658616504