Kallese till vandring onsdag 18 mars. Samling kl 10:00 busshållplats ”Skurustugan”. Tag buss 471 mot västra Orminge från Slussen kl 9:38 hållplatsläge C.
 Dripp dropp dripp dropp vad är det som..............
Välkomna / Ove

Men så kom Corona  och  Hasses meddelande.....

Bland oss 20-tal gubbar finns ett brett hälsospektrum, från kärnfriska, pigga "ungdomar " till något äldre, mer infektionskänsliga deltagare. Under rådande omständigheter i samhället parat med det ansvar vi har mot oss själva och vandrarvännerna anser jag att vi bör undvika att samlas i vår vanliga form.
Jag kommer att sakna vandringen varje onsdag så här är ett förslag: Ove ritar in sin kommande runda på Hitta.se, som är den lättaste kartan att hantera - använd fliken Friluft - och en kort beskrivning. Skickar den som Mail, och vår fantastiska IT- avdelning lägger den på hemsidan. Då kan vi gå ensamma eller t ex 2&2.
Jag kommer inte på onsdag i enlighet med ovanstående, Hasse.

Ring om du vill ha karthjälp eller har synpunkter.

Samling Zinkensdamms tunnelbana, vi blev 12 st som trotsade det förutspådda ovädret.
Det traditionsrika handslaget mellan oss var denna gång utbytt mot för en del liknande hambosteg.
Tack Christoffer för denna nyhet.

Inledningsvis passerades en av Stockholms kulturarenor. Zinkensdamms idrottsplats, där Hammarby Bandy kämpar för att återta mästerskapsbucklan, men misslyckades även detta år.

Dagens värd Per hade ett tema för dagen lekfullhet, en del undrade säkert???
Vi blev snart varse när vi passerade en av många lekparker norr om Hornsgatan, det kommer fler.
Mot Liljeholmsbron, tur att den var i början av vandringen, senast den passerades var i slutet och kändes då som Mount Everest.
Liljeholmskajen förde oss genom JM:s paradbyggen, som enligt några påminner om Norra Djurgårdsstaden, men ack så trångt mellan husen.
Med den glasinbyggda hissen ” steg vi mot himlen”, eller mot Årstabergsparken.
Vi möttes av massor av förskolebarn, varför?
Jo här uppe 39möh har det byggts ett antal lekparker för just den målgruppen.
På den högst belägna delen med hänförande utsikt var det dags för rast/vila.
Ännu en gång imponerade Per på oss med hembakade kanelbullar och ” byxljummen ” juice.
Nerför backarna och vi landade i Fruktparken, precis i kanten av sjön Trekanten, som en gång i tiden var säte för vattenskidekvilibrister. 
Normalt brukar ju upploppet vara en raksträcka, men inte denna gång, nu fick vi uppleva ett antal uppförsbackar. En viss/höjd pulsökning måste nog medges.
Aspudden och Örnsberg passerades innan vi landade vid Telefonplan. 
Bärandes på paraplyer och regnkläder visades helt onödigt, inte en droppe kom.
Tack Per för denna nya vandringsled i lekfullhetens tecken. Vi avverkade exakt milen.
De 12 edsvurna var denna onsdag:
Christoffer, Ålis, Jan-Erik, Hasse, Mats( välkommen åter), Rickard, Janne K ( halva sträckan ), Per, Göran, ursäkta minnet sviker mig, men pekfingervalsens okrönta var också med Tompa.  Jo, Ove var med också. 
Tyvärr ingen Stravakarta

Karaktärsdanande är ett av favorituttrycken hos den som fick förtroendet att skriva denna vandringsrapport. Ser då framför mig brittiska internatskolor med kalla sovsalar och duschar. Prins Charles i skotsk dimma och efter en morgonlöpning  klimpig grötfrukost. Kortbyxor året runt och ett Keep calm and carry on  i tanke och handling. Vandringen den 4 mars uppfyllde med råge dessa förväntningar samtidigt som den resolut skilde männen från pojkarna i Wednesday Walkers. Männen stannade i stugvärmen.

Arrangörerna Hasse och Olle kallade sig på sant Palmemordsmaner ”145-åringen” och gick tidigt ut med drastiska vädervarningar och polarexpeditionsliknande klädtips.  De följde väderprognosen lika noga som de allierade inför Dagen D men till skillnad från de ansvariga för Operation Overlord fanns inte en tanke på att skjuta upp. Möjligen att ändra landstigningstrand.

En tapper skara samlades på Saltsjö-Duvnäs station som pryds av skylten STAZIONE. Det italienska förstärktes under färden med samtal om Corona-virusets framfart. I övrigt en sedvanlig blandning av högt och lågt. Precis som banprofilen.

Starten innebar en Vasaloppsliknande backe där ett frikostigt regn och vackra vattenspeglar ersatte snön. Vi var nu ute i vidsträckta Nackareservaten där vildmarkskänsla infann sig trots det till en början hörbara sorlet från den närbelägna motorvägen. Vi rörde oss elegant som bergsgetter över tätt återkommande klipphällar och första stoppet gjordes vid ett stenröse som av ett fåtal invigda kallas ”Den okände vandrarens grav”. Gruppfoto följt av Hasses mycket initierade information om Gröna spåret och om Vita spåret och om de oanade möjligheterna att vandra (i lyckliga fall även skida) från Hellasgården till Solsidan och omvänt och runt Källtorpssjön.

Blygsamt nämnde han sina egna och Rolands insatser för bättre spårmarkering vilket till slut givit synbara resultat.

Ute på Orrmossen var vätan ytterst påtaglig men stämningen god. Vi imponerades av de båda Nackamasterna https://sv.wikipedia.org/wiki/Nackasändaren  och även av hur pass högt upp vi var. Skrååkning ner mot Järlasjöns östliga del och förbi ett f.d TBC-sanatorium, nu bostadsrätter där Ola ännu inte hängt sin hatt.

Våra två färdledare lät oss beundra Storängens ofta magnifika villor. Mångsidigheten i WW är närmast gränslös och alla hade synpunkter på de till och ombyggnader som vi passerade. ”145-åringen” hade ett starkt gruppansvar och i just Storängen fann de tiden mogen för en "Vasaloppskontroll" på Storängens station. Där väntade två ytterst servicesinnade kvinnor och två välartade barn.  Det bjöds på ovanligt välblandad Glühwein och hembakta småkakor. Vi fick senare höra att detta är en tradition i Storängen likt Hawaiis blomsterkransar och brödet och saltet i Ukraina för att hälsa främlingar välkomna. Hasse lovade att tipsa Lisbeth med dotter Anna-Klara om denna sedvänja inför kommande vandringar.

Förbi Nacka skola och upp på Järlahöjden med dess kommunala byggnader och en mycket kall ishall där Roland bevakade ishockey för SvD på 1980-talet. Dags för ett nytt orört skogsparti ner mot Vikdalen och så ännu en i raden av branta stigningar fram till ett märkligt bygge vars ägare ”145-åringen” inte lyckats spåra. Det höga läget och komplexets karaktär föranledde ytterligare arkitektoniska kommentarer av initierad sort..

Kursen sattes parallellt med Saltsjön och in i Nacka Strand-området och klivet in Fazer Services  utmärkta restaurang där våra bergsguider bokat ett chambre separé. De bedömde att dagens vandring varit så krävande att den nio gossar starka styrkan (Hasse, Olle, Ålis, Ola, Christopher, Christer, Sven-Olof, Per och Roland) belönades med två flaskor öl var.

Hurrarop för den nyblivne 70-åringen Olle och den blivande 75-åringen Hasse och tack för en omväxlande tur där både branter och busväder betvingades med ett okuvligt humör.

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/3153091331

England må ha ”Wuthering Heights” men vi har minsann ”Maelar Heights”, Mälarhöjden. Det var där dagens äventyr började med lovet som insats (Sportlovet, alltså). Vi hade alla överraskats av vinterns lömska senpremiär, med snålblåst, motvind, halka och precis minusgrader. Som sammanfattning kan redan nu sägas att detta måste vara en av De Bästa Vattenvägar vi någonsin vandrat!

För efterlevandes och externa besökares glädje och lärdom kommer här en kort och precis beskrivning av vägen vi vandrade: Bellmanskällevägen ner till Mälaren inklusive honnör för Bellmansbysten, där han enligt utsago skrev sin berömda Epistel 82. Höger förbi 4H-gården Klubbensborg Camping och Café Uddvillan, förbi Hägerstenshamnen och in till Vinterviken och Nobels spränggrottor. Där kiss- och kaffepaus. Sen starkt framåt i motvinden, passerande Rotholmen och Lindholmen (båda då ägda och namngivna av grosshandlaren Lindrot, därav ö-namnen). Vidare förbi det gamla f d Ekensbergs varvsområde, ett varv som enligt Ålis byggde den fortfarande stånkande Waxholsbolagsbåten ”Storskär”. Vi skymtade Tranebergs- och Västerbroarna, från så att säga fel håll mot vad vi är vana vid, fram till Gröndal och det nya området Gröndalsstrand där vännen Roland sakkunnigt upplyste oss om att den ”duktige tennisspelaren Niklas Kulti´s farbror bor”. In under Södra Länkenbron, längs med väl preparerade träbryggor och trappor, passerade de välkända så kallade Stjärnhusen, berömda för att alla boende, oavsett läge och väderstreck, hade sjöutsikt. Fram till Liljeholmen, med Stora Essingens lyxvillor på andra sidan vattnet, målmedvetet kämpande in under Liljeholmsbron med bedagade skutor, lösligt förtöjda vid kajen, följande det lika bedagade järnvägsspåret i en sväng upp emot Årstadalsområdet där vi blev gastronomiskt förlösta vid H&M:s personalrestaurang med utomordentligt väl serverad husmanskost.

En iakttagelse under vägen är att vi vandrat genom ett viktigt stycke svensk industrihistoria: Nobel-industriernas vagga och ursprung, Ekensbergs varv, Alcros färgfabrik, Svensk Betongindustri, Cementa och inte minst, essencefabriken Aromatic. Lite tragiskt var det väl att iaktta det klassiska kallbadhuset vid Hornstull och dess lutande förfall. Dessutom passerade vi åtta fritidsbåthamnar, bara det!

En mycket väl förberedd vandring loggade drygt 9 km eller 16.000 steg, väl över medelmåttan. Vandrande Vålnader denna dag var Ola, Hasse, Tompa, Per, Chrille, Christian, Ålis, Jan-Erik, Roland, Carl-Magnus, Jan S, Jörn, Sven-Olov samt yours truly Guran. Har jag glömt någon deltagare är det oavsiktligt och på grund av min dåliga koll…

Stravakarta av Jörn: www.strava.com/activities/3133294723

Så kröp vi in i busskuren i skydd för vårvinden. På en kvart hade vi fylld kuren till mättnad, drygt t o m. När Stefan kallade till avmarsch hade vi samlat 19 tvåbenta och tre med 4 fötter. Nytt WW - rekord! för tvåbenta.
Stefan satte av i rask marsch längs Skarpnäcks allé tillsammans med dagens gäst, Jan Söderlind. Han tog direkt över när gamla skarpnäcksfältet skulle presenteras.
Vi åhörare intog baseballplanens läktare medan Jan, i kraft av ett förflutet som elitspelare, förklarade elementa runt spelet baseball.
Utöver det spelet hade fältet en rad andra verksamheter: softball (en annan spelplan), hundkapplöpning, segelflyg, biltävlingar och fotboll. I dag är bara bollsporterna kvar på fältet och på de övrigas utrymmen står det bostadshus.
Vandringen ned till Nordiarinken gick raskare än vanligt - det gällde att få upp värmen i snålblåsten.
Den gamla rinken med NHL-mått tillkom på 50-talet av eldsjälen Rune Johansson, som med en lång slang från närmaste bostadshus lät spola isen. 
Nordia HC blommade upp igen efter sin törnrosasömn under krigsåren. Föreningen var mycket aktiv under 30-talet. Nu är rinken borta och grusplanen huserar ett utegym och en liten fotbollsplan.
Hockeyspelet från rinken flyttade till vårt nästa mål, Kärrtorps IP. Där byggdes en utomhusrink runt 1970 med ”våra” mått och numera är isen och spelarna skyddade av ett tak.
På skogsvägarna till Kärrtorp ”försvann” vinden och solen sken när vi snuddade vid Björkhagens golfbana. Den har anor från 1972 då Stockholms idrottsförvaltning  och de spelare från Hammarby golf som inte flyttade till nya banan i Ågesta utan ville fortsätta på sin 9-hålsbana startade golfen. Numera drivs banan av klubben och dess medlemmar.
Väl framme vid Kärrtorp fick mera insikt i motionsspår, konstgräsplaner och annat idrottsligt.
Nästa anläggning med klass var Hammarbybacken med anor från backhoppningens högtid på 50-talet. Backen har byggts på med schaktmassor bl a från globenbygget.
1990 invigdes skidbacken och Skistar tog över driften 2006. Två WC-tävlingar i parallellslalom har utkämpats i backen.
Efter all denna idrott fick vi alla plats på restaurang Mandarin i Sjöstan för en lika välförtjänt som välsmakande lunch.

Stefan och hans gäst Jan ledde oss. S-O, Tompa, Jörn, Ola, Christian, Hasse skrev, Jan S, Per, Chrille, Christofer, Olle, Kai, Ålis, Jarl, C -M, Ove, Dickie vandrade.

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/3113226599

Veckans vandring gick i humorns tecken. 

• I vilken film används mest toalettpapper? Svar: Ali-Baba och de fyrtio rövarna!

Debutanten Christian Juul hade förberett sig väl. Vi skulle få en blandning av teknik, arkitektur, kultur och natur, inklusive sol. Stegen styrdes mot Norra Djurgårdsstaden. Sedan 2009 har Stockholms stad arbetat med att Norra Djurgårdsstaden ska bli ett urbant och miljövänligt stadsdelsområde som är i framkanten av utvecklingen av hållbar stadsutveckling. Byggprojektet som startade 2009 vann faktiskt pris för bästa utvecklingsprojekt 2015 under FN:s klimatkonferens i Paris 2015. 

Här utspann sig diskussioner om arkitektur. Är byggnaderna vackra? Är området vackert? Javars, blev väl svaret. Dock menar många att dagens arkitekter har ett gemensamt. De är alla stöpta i samma form. Lådform. På arkitekthögskolan dominerar Wingårdhs koncept att bygga fyrkantiga lådor. Mot detta ideal protesterar många arkitekter (se www.arkitektupproret.se). 

Att vi fick nöjet att åter påminnas om vår idol Ferdinand Boberg gjorde inte dagen sämre. Bobergsgatan leder förbi gamla industribyggnader i rött tegel, med omisskännliga tecken på skaparen. Inte minst de båda vackra gasklockorna.

Husarviken avgränsar området norrut mot nationalparkens vackra natur. Uttalet med betoning på första stavelsen fastställdes ånyo på bron över vattendraget. 

• Vem har det mest trångt på en ubåt? Svar: Per-i-skåpet. 

Vart är vi på väg? Till dagens överraskning visade det sig. Ett guidat besök på den nyrenoverade konsthallen Accelerator i universitetsområdet. Lokalen med åtta meter i takhöjd rymde mellan 1930- och 80-talen en partikelaccelerator, en så kallad cyklotron, därav namnet. Vi befinner oss i det före detta Manne Siegbahnlaboratoriet, en gång plats för experimentell kärnfysik. Många kvadratmeter vackra ekgolv täcker de båda utställningshallarnas golv. Jan Siegbahn tog tillfället i akt att berätta initierat om sin farfar nobelpristagaren och hans gärning. 

Vi häpnade över utställningsföremålen. Tolkningen får var och en stå för själv. Tips: ett sätt att åskådliggöra språkets morfologi.

•        Vilket ris är det mest besprutade i världen? Svar: Clito-ris

Sedan var det lunch på restaurang Lantis. Gott och prisvärt.

Vi som var där var vår ledare Christian Juul, Jan S, Jan K, Jarl Forsberg, Chrille, Ola, Christopher, Sven-Olov, Hasse, Carl-Magnus, Olle, Ingvar samt Jörn som skrev.

Strava-karta från Sven-Olov

www.strava.com/activities/3093042148

Påminnelse: Onsdagen den 11 mars är ledig. Vem tar den?

Utanför Kungl Musikhögskolans vackra byggnad samlades dagens vandrare i den kyliga snålblåsten 

och styrde stegen mot vad som skulle visa sig vara dagens första krogbesök, nämligen Proviant på Sturegatan (hörnet Östermalmsgatan) som ligger granne med Stureparken, en gravplats för avlidna i pesten 1710 samt under koleraepidemin i mitten av 1800-talet. Krogen har en s k Bib-Gourmand-utmärkelse vilket innebär att de kombinerar god kvalitet med bra värde (eller som vi på svenska säger - prisvärt!). Se bild på märke som sitter på dörren! 

Vidare söderut, genom Humlegården och stopp vid Ekstedts krog på Humlegårdsgatan 17, känd för att laga all mat över öppen eld och som har en Michelin-stjärna. 

Och så till Gastrologik på Artillerigatan 14 där den ene av de två ägarna Anton Bjuhr underhöll oss med att berätta om sitt restaurangliv och tillkomsten av Gastrologik. De har två Michelin-stjärnor. 

Rundade därefter Nybroviken och fönstershoppade vid Matthias Dahlgrens Matbaren - en stjärna - vid Grand Hotel och så även den intilliggande systerkrogen som bara serverar vegetarisk mat.       

Klassiska Operakällaren - en stjärna också - har en miljö som är svårslagen. Så har man också fått maximala fem röda bestick för sin inredning, service, faciliteter och komfort. 

Hjärtat av City passerades på väg till Frantzén på Klara Norra Kyrkogata 26. Enda krogen med tre stjärnor. Lediga bord släpps en gång per månad och efter fem minuter är det fullbokat. Lyckas man få ett bord kan man få en avsmakningsmeny på nio rätter med 15 serveringar för det facila priset av 3 500 kr. Dryck tillkommer…

Mellan LO-borgen och Brantingsstatyn avnjöts hembakade kakor och klassisk Trocadero i solskenet. 

Vasagatan avverkades i raskt tempo och vid Riddarhuset avslutade Kai med att berätta om en del andra krogar av intresse i Gamla Stan och övriga delar av vår huvudstad. 

En god om än kanske inte stjärnkvalificerande lunch intogs på restaurangen på Svea Hovrätt där det var premiär för oss att passera en säkerhetsspärr på bästa flygplatsvis. 

En länk till Kais manus med mängder av fakta kring stjärnkrogarna i Stockholm hittar längst ned på sidan. I detta  finns bland annat en lista på alla krogar i staden som har begåvats med en till tre stjärnor eller Bit Gourmand-utmärkelser av Guide Michelin. 

Deltagare denna vintriga dag, förutom vår eminente och väl påläste ledare Kai, var Olle, Ola, Ålis, Tompa, Jan-Erik, Hasse, Janne K, Göran, Christian, Chrille, Per och Ove samt Christopher som knåpat ihop dessa rader, totalt 14 st. 

Avverkad sträcka uppgick till 8,3 km, se Strava-länk nedan för detaljer. 

Deltagare: Jan Erik och Sven Olov Zetterström (ledare), Tommy Danielsson, Per Elmgren, Jarl Forssberg, Christoffer Friis, Stefan Hartog, Ola Holmsäter, Hasse Johansson, Jan König, Göran Sachs, Kaj Sjögren, Ove Sundesson, Ingvar Åhlström och Dick Vilén (gäst)

Det var under molntung himmel som teamet på utsatt tid startade från Hagsätra T-banestation. Väderleksprognosen lovade uppehåll till kl.17 och därefter ett par timmars lätt regn. Misstrogen, liksom vissa andra, stoltserade Kaj med en dyrgrip till paraply som han dock inte fick någon användning av under själva promenaden.

På goda promenadvägar, som förde oss genom villakvarter av skiftande utseende, passerade vi Ormkärr och gjorde en avstickare till utkanten av Huddinge kommun. Komna till Långsjön i Stockholms kommun passerade vi Långsjö och Herrängens gårdar. Roland Berndt anslöt tillfälligt och vi tog paus på den stora flytbryggan där det bjöds på äppelcider och kakor. Ett uppskattat rastställe med vacker vy över Långsjön.

Sjön utgör gräns mellan kommunerna Huddinge och Stockholm. På dess norrsida uppförde affärsmannen Robert Ditzinger 1882 Långsjö gård vars mark vid försäljningen 1904 styckades till villatomter. Herrängens gård som också ligger på sjöns norrsida var ursprungligen ett torp som uppfördes mellan 1770 och 1782. Torpet fick gårdsstatus 1788 och ägs sedan 1948 av Stockholms stad.

Efter Långsjön gick färden vidare till f.d. Långbro sjukhus som invigdes 1909 som ett av Europas modernaste mentalsjukhus. Sjukhuset lades ned 1997efter ett århundrade som började med varma långbad och slutade med en psykiatrireform som tömde samtliga svenska mentalsjukhus på sina patienter.

Från Långbro fortsatte vi via Solberga och Västberga till Telefonplan där vi intog lunch. 

Vi hade då loggat 10,2 km. Den avslutande promenaden från restaurangen till T-banestation bjöd på ett för tidigt kommande lätt regn.

Vid pennan
Jarl

Runkeeper-karta från Sven-Olov
runkeeper.com/user/SvenOlov/activity/1443941850

Han ville väl få oss alla 14 vandrare att tro att han fixxat det sydostliga vandringsstråket själv, den gode arrangören ”Sigge” Siegbahn. Men mig lurar han inte! 

Det var minsann det så kallade Nackastråket, ”mycket vatten, fin utsikt, intressanta miljöer men även många trappor”, fritt snott från Stockholms stads gångstråkskarta. Men okey, alla bra idéer kan kopieras. Här ännu en bra idé att kopiera: Vännen Kai förslog att vi skulle ta en extra samling i anslutning till att den nya ”guldbron” ska monteras vid Slussen och åter förena Södermalm med Gamla Stan. Enligt uppgifter i media (DN 22/1) är ”guldbron” nu framme med kinesisk båt i Suezkanalen och beräknas angöra Riddarfjärden ”nån gång i slutet av februari”. Kai, håller du koll och låter oss veta?

Sammanfattningsvis kan sägas att dagens vandring var ett riktigt vattenpass! Startpunkt var Svampen på Stureplan, stans vanligaste och vänligaste mötesplats. Sen Nybroplan, den färdigbyggda Arsenals-gatan, Kungsträdgården, Kungl. Slottet,

kaotiska Slussen, stånkande Katarinavägen uppåt, förbi Per-Anders Fogelströms hus på Erstagatan och äntligen framme vid vandringens höjdpunkt och tillika mest unika inrättning: Ersta Oblatbageri, det enda i landet som tillverkar denna vegetabiliska nattvardsdelikatess. Pliktskyldigast tände vi ett ljus åt WW i Ersta kyrka, 

spänstade över till det kulturellt tungt belastade Åsöberget för vattenkontroll. Hur många gånger har vi inte åkt nära förbi i bil eller tåg utan att veta vilken utsiktspärla detta är?

Därefter i gåsmarsch över Danviksbron, invigd 1922, egentligen två klaffbroar med en meters mellanrum. Danviksbrons enorma motvikt i betong har blivit ett lokalt välkänt inslag i stadsbilden. Ner utmed Hammarbykanalen, passerar Danvikens Hospital, Saltsjöqvarn och grannen Ateljé Lucie Rääf, förbi Finnboda varv (där vi skymtade vännen Ola H på en av 80-linjens båtar), fram i vattenlinjeshöjd till Kvarnholmen, brantbrant uppförbacke till den nya, vackra Svinderviksbron, över densamma, brantbrant ner igen till vattennivå och träspångpromenade vidare österut till Nacka Strand och den bergbana som lyfte upp några slutgångna vandrare till Augustendalstorget och den hägrande restaurang Food.

Vandrande Vålnader utöver arrangören Jan S var Jörn, Christopher, Christian, Sven-Olof, Ålis, Kai, Ove, Tompa, Carl-Magnus, Jan-Erik, Hasse, Jarl samt er trogne skribent Guran. Vi loggade 10,3 km och själv persade jag denna dag med över 18.000 steg.

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/3030410743

Runkeeoer-karta från Sven-Olov  till Ola   (Min Strava vill inte längre, har därför återgått till Runkeeper)
runkeeper.com/user/SvenOlov/activity/1441143417

Hela 16 vandrare var vi som samlades vid Sollentuna pendeltågsstation denna lite gråmulna, blåsiga, men närmare tio grader varma januaridag.

Dagens ledare Carl-Magnus frågade oss om när stationen hade invigts. Gissningarna startade lite för högt, och vi budade oss neråt tills Carl-Magnus fick redovisa att det låg så långt tillbaka som 1866.

Hasse skulle i sin sammanfattning vid lunchen kalla denna dag för WWVV, vilket ska uttydas som Wednesday Walkers Villavandring. Det stämmer bra, för Sollentuna var från början ett villasamhälle. På senare tid har det även byggts flerfamiljshus, vilket ska vara föremål för debatt.

Ganska snart passerade vi Sollentuna Sjukhus som i dagarna öppnat en ny närakut. Lyckligtvis behövde ingen av oss besöka den, så vandringen fortsatte till Skansen, ett torp som bl a figurerar i CJL Almquists bok Ladugårdsarrendet.

Utsikten över Edsviken är fin och vi kunde bl a se Edsbergs slott och förorten Kärrdal, där Hasse bott en gång i tiden. 

Carl-Magnus har i dagarna varit med i WW sju år. Detta firade han på ett storartat sätt genom att bjuda oss alla på fika på Cafe’ Gateaux på Edsviksvägen. Jag kom på mig själv att fundera om de förtärda bakverken speglar våra personligheter, då variationen var stor. Mest populär var kanelbulle, men små semlor, Köpenhamnare, chokladboll och kardemummabulle sågs också. 

Vi passerade genom massor av villakvarter. Tomterna är i många fall styckade och det gör att bebyggelsen är mycket blandad i ålder och standard. Alltifrån supermoderna villor till sådana där tidens tand inte varit till gagn för skicket. Grundförhållandena är inte alltid bra, men våra vandringssteg kan knappast ha skadat husen.

På Tallåsvägen finns ett imponerande vattentorn. Huruvida det är i drift är oklart. Sollentuna tar sitt vatten från Mälaren och det renas i Norrvattens vattenverk, Görvälnverket. 

Åter tillbaka i Sollentuna Centrum åt vi lunch på restaurang Garden, en lite oas några våningar upp i centret. Fläsknoisette eller lax för 105 kr, då ingick salladsbuffe och kaffe med kaka.

Vid lunchen informerade Jan-Erik lite om planerna för Landsortsresan. Mer info kommer framöver. Christopher berättade också om den information som nu finns med tips om hur man kan starta en sådan här vandringsgrupp. Vi har alla fått länken skickad till oss tidigare i veckan.

Tack för en trevlig vandring och mycket generös fikapaus! Sträckan blev 9,7 km.

Vandrare: Carl-Magnus, Hasse, Jörn, Tommy, Jarl, Olle, Ove, Christian, Jan S, Jan K, Chrille, Christopher, Jan-Erik, Ålis, Kai samt Per som skrev

Stravakarta från Jörn: www.strava.com/activities/3013077371