Startsida > Östgötaresan 4-6 maj

Östgötaresan 4-6 maj

04.05.2025 09:00

Östgötaresan 4 - 6 maj 2025

Deltagare: Christopher Friis, Jan Siegbahn, Jörn Dahlkild och Göran Sachs.

Till saken hör att Christopher “i all välmening gjort ändringar” i dagsplaneringen som han skickade ut redan dagen innan vi skulle ge oss iväg, vilket som bl a fick effekten att vi inte hade tillräcklig mängd vin & sprit som utlovats. Men det ordnade sig ändå, genom framsynt tänkande av två personer. Vår blygsamhet och vår ödmjukhet på gränsen till självutplåning (obs, gäller inte Christopher) förhindrar oss att säga vilka dessa två, framsynta personer, är.

Alla fotografier är tagna av någon av oss deltagare. Vi tror på jämlikhet även i fotobranschen.

Dag 1: Söndag

Uppstigning söndag morgon kl 07.00 söndagen den 4 maj. Christopher hämtar

kl 09.40. Vi åker och hämtar Janne S som inleder med en riktig göteborgare: ”Hur hittar man en båtplats i Danmark?” Svar: ”Köp-en-hamn”. De fortsatta gnabben eller diskussionerna nådde eventuellt upp till en inlektellt högre nivå. Riktmärke var i alla fall att åka längsmed den gamla s k Riksettan, där barn vi lekt och åkt.

Sammanfattningsvis kan sägas att detta var “de tusen slussarnas resa”, eller i alla fall de många slussarnas resa (se bilder). I Hovetorp var de 9 slussar, i Berg var de minst 7 stycken. Hursomhelst fick vi uppleva det som Christopher så poetisk kallade ”ett vårlandskap utslaget i skir grönska”. Det låter väl vackert? Men först av allt ett riktigt slott (Tullgarn) och sedan en kopp riktigt gott kaffeslott (Nynäs), en bit längre fram, sådär lite till höger därframme.

Snart nog, efter Vildmarkshotellet i Kolmården, kunde vi skymta den vackra men struliga Bråviken, strulig därför att den planerade bil/båtfärjan vid Skenäs hade fått tekniska problem och bara låg och skrattade åt oss där på andra sidan fastlandet, allt enligt den begåvade Christophers påfund att kolla läget på Trafikverkets hemsida. Det är nämligen så att Sveriges (till antal båtar) största rederi är just Trafikverket, med sina gula färjor.

Alltnog-och-emedan for vi längsmed Bråvikens alla fritidshus och badstugor, för att till slut hamna på en Supercharger laddningsplats i Linköping. Observera alltså att en elbil tankar man inte, däremot laddar man den. Och fortfarande inga kyrkor och inga epitafer. Inga än, men de kommer så småningom.

Därefter begav vi oss i klädsam fart till Aeromuséet, eller, mera högtidligt, Flygvapenmuséet på Malmslätt utanför Linköping. Styrkta av denna tekniska såväl som upplevelserika händelse, begav vi oss till Jannes barn och barnbarn Daniel och hans vackra fru Emelie liksom deras lika vackra barn Elvira och Clara. Där trakterades vi minsann med både den ena drinken efter den andra, - en perfekt blandad whiskeysour och en Americano - båda lika fantasifullt skakade (shaken – not stirred) av vår nye vän Daniel Bond.

Till slut kunde vi ringa till vår kvälls- och nattvärd Carl-Gustaf (”Noppe”) Ekman på hyrstället Landamäre intill Bjärka Säby. Vårt kvälls- och natthärbärge Landamäre var verkligen en

upplevelse, att ett sådant otidsenligt och välbevarat hus fortfarande finns kvar! Tips: Finns att hyra på airbnb.com, sök på ’stuga med tennisbana!. De tapeter som t ex jag hade i mitt rum, kom säkert från Laura Ashley (apropå s k kändisar).

Och så har vi då vår värd, denne fantastiska servicemänniska Noppe Ekman! Han såg till att var och en av oss fick ett eget sovrum, han lagade själv middagen (gravlax med egenlagad hovmästarsås, folköl och Aalborgs Jubileumsakvavit (tack Göran!), ugnsstekt aprikosspäckad dovhjort tillsammans med flera flaskor Koonunga Hill, en Penfold Shiraz/Cabernet samt avslutningsvis en vaniljglass med gammeldags, hederlig kolasås i plastflaska som var och en fick klämma på, efter önskad mängd.

Ett stort tack till Noppe Ekman för hans engagemang, servicekänsla och egen gastronomisk kreativitet. Kvällen blev så småningom rätt sen eftersom Jörn hade tvingat sig själv att se F1- tävlingen (snabba bilar) i Dubai (3 timmar före oss tidsmässigt). Föga anade han att morgondagen skulle bli hans rikaste slussresa någonsin!

Dag 2: Måndag

Uppstigning, frukost och icke-bäddning (Noppe fixade såklart!) samt avfärd mot Sturefors slott redan kl 09.00. Det gick så fort att Göran glömde att ta med sig det som var kvar av Aalborgs Jubileum, ”men det får Noppe och hans vänner dra i sig”, som han så generöst kommenterar.

Vidare till Hovetorp med sina 9 slussar (se alla foto) och befann oss i Kinda kanal-området som är värd ett bättre sällskap än oss, stockholmska turister, där vi även avverkade en mindre vandring.

Därefter till Sturefors som var en vacker inrättning med sin klassiskt vackra engelska park, sina väl underhållna byggnader och det vackra läget invid vattnet vid sjön Ärlången. Och där fick vi också den obehagliga överraskningen att åka över en träbro som bara klarade av att bär 2 ton medan bilen vi åkte i + oss själva säkert vägde 2,5 ton. Men det gick mkt långsamt, särskilt avfarten där föraren Christopher hittade !avfartsgupp! som ingen annan såg…

Därefter blev det en olycklig vandring runt Rosenkällasjön i Tinnerö eklandskap, olycklig i så motto att er devote skribent Guran tappade balansen när han skulle hoppa över ett dike, gick i backen och skadade sina glasögon så att ena skakeln gick av. Om det är ingen som tror honom så kan han visa upp ett foto på innerdelen av hans högra handlob där det finns ett foto på ett blåmärke som ingen vill se.

I Linköping blev det först ett besök för Janne på det lokala skattekontoret för att lämna in sina deklarationer i sista minuten. Några kvarter därifrån låg Linköpings domkyrka från 1100-talet, där man just bytte ut de förgyllda tornspirorna (för vår skull?).

På väg mot Norrköping gjorde vi ännu en laddningspaus med tillhörande milkshakes innan vi inspekterade Bergs 14 slussar vid Göta kanal, inklusive en gemensam massurinering (nytt svenskt ord som vi kom på, i stundens ingivelse) varefter Janne propsade på att besöka kyrkan i Vreta kloster i Ljungsbro en kyrka från 1100-talet där han fick sitt religiösa lystmäte.

Vi besökte också turbin-maskinernas paradis, Finspång, där Stal-Lavals turbiner tillverkades och där Siemens Energy tagit över både museum, park och orangerie. Området kring slottet har kallats #bruksmiljöernas Drottningholm“, en lika vacker som lärorik upplevelse.

Färden gick sedan vidare till kvällens mål, Centric hotel hotell i Norrköping där den znygga receptionissan Mirja mötte oss och log med hela kroppen. Vi åt en senarelagd middag på puben på andra sidan gatan för att något senare vackla hem till ett icke-eget rum men ändå på hotell.

Dag 3: Tisdag

Uppstigning och en rejäl, fast högljudd, hotellfrukost med både fil, yoghurt, bacon och äggröra. Det var dags att närma sig Arbetets museum, gratis inträde trots att den moderata, kvinnliga och kommunala styrelseordföranden gjort sitt bästa för att radera bort stans hela kultursatsning, en åtgärd som blev en världsnyhet i hela Sverige. Enligt planeringen skulle vi besöka Arbetets museum, vilket visade sig vara ett strykjärnsformat femvåningshus, utan större dramatik men en rätt fin fotoutställning på fjärde våningen.

Janne, Jörn och Christopher hann också med att begå en kortare vandring på södra och norra sidan av Motala ström innan alla bevistade ett fantastiskt Visualiseringscentrum !Digitopia! som på ett pedagogiskt sätt visade hur staden Norrköping utvecklats, nu och framöver.

Det är överlag ett bestående intryck att få städer/kommuner har gjort så mycket för att kombinera nytta med nöje som just Norrköping, moderat kommunledning till trots är “Industriland-skapet i Norrköping” väl dokumenterat och väl marknadsfört och väl värt en resa dit o tillbaka, åtminstone om man bor i Stockholm. Mer kan du läsa på sajten www.visit.norrkoping.se.

På vägen hem erbjöd sig Jörn och er devote skribent Guran att ta fram att förslag på resmål våren 2026 fast då något senare, helst i början av juni (för den privata planeringens skull). På vägen hem visade oss Christopher en väl förborgad hemlighet (kapellet i Sillekrog, se foto) liksom att vi äntligen hann med en sista tankning/laddning intill ICA Maxi i Södertälje. Där intogs dels glass-i-bägare, dels snabbkaffe.

Lagom framme i Stockholm kl 17 kunde vi konstatera att nerresan mot Linköping tog nästan halva tiden jämfört med hemresan, trots att nervägen var på en söndag. Bortsett från det är detta en resväg vi rekommenderar för alla som heller vill lära känna sitt Halland än sitt Thailand. Annars bör ni skaffa en bok som heter ”Upplev Sverige” (Bonnier Fakta, ISBN 978-91-7424-263-8). Här listas 3.120 upplevelser, landskap för landskap, en källa till alla som hellre vill upptäcka sitt eget land än ”den stora grannen västerut”. Och då menar jag i n t e Norge!

Tre dagar i början av maj, ”ett landskap i skir grönska”, ett sympatiskt sällskap och en bekväm bil, hyfsat väder men kall blåst – vad mer kan man önska sig vid vår höga ålder?

Undrar er devote skribent

Guran Sachs, vandringsaktivist i WW (Wednesday Walkers).