Startsida > WW - Årskrönika

WW - Årskrönika

15.12.2025 21:15

Årskrönika 2025 251205

Egentligen är det rätt konstigt att vår enkla ”affärside´ (eller hellre, inspirationskälla) inom Wednesday Walkers (WW) har väckt sådan uppmärksamhet: att e n person görs ansvarig för en längre vandring, att vandringen i skog, natur eller innerstad sker (utom den där gången när vi tvingades resa till Gävle och bese Ferdinand Bobergs mästerverk (brandstationen i Gävle) inom Region Stockholm och att samma person ska leda från utgångspunkten a/ till matstället eller platsen b/ samt att detta ställe har bra kommunikationer i närheten och att vandringen har ett i förväg angivet tema/innehåll. Så här i efterhand, när vårt ’verksamhetsår’ börjar gå mot sitt slut, vill jag delge er mina reflexioner efter ett snart tioårigt medlemskap (tack, Christopher, för att du tvingade med mig in i detta illustra Gubb-gäng)! Häromdagen ringde mig en väninna och ville veta om en av hennes bekanta var med i WW? ”Han heter (si och så) och vandrar en gång i veckan som ni gör och jag undrar om han är en av er?” Nej, det var han inte och ja, han måste ha tillhört ett annat gäng som också vandrar. Hela den här tanken är ju både enkel och nyttig men den kräver visst mod att införa, vandringsglada vänner att engagera, ett visst tålamod – samt ett fyndigt och ovanligt namn på gruppen. Och allt det här har vi lyckats med, trots att stämningen ibland varit både rå och hjärtlig (i alla fall rå). Och det är just denna stämning som förenar oss, en känsla av gemenskap, tillhörighet, initiativförmåga och omsorg om varandra. Liksom den instinkt de flesta av oss har, känslan att kunna tillvarata eller refusera Värdefullt Vetande (VV) eller Värdelöst Vetande (VV det också). Poängen är att det är Lyssnaren själv som får avgöra om ett VV är värt att behålla eller refusera. För egen del har jag aldrig lärt mig så mycket om min egen hemstad under 80 år som under våra vandringar. Och det är inte bara en fråga om sakkunskap utan också om upplevelser, närvaro, kultur, arkitektur, kolonnilotter, kladd&klotter, nya stadsdelar, ”under-alla-broar”, trärot- och andra ojämnt stenbelagda stigar, ja, kort sagt, alla möjliga överlag och underlag. (Men stopp nu: vad är ett ’överlag’ ?) Kort sagt, men kan aldrig i förväg veta vad som händer under en normalvandring. Ålis vårblomstervandringar har sin tid, Chrilles båtvandringar kring Årstaviken har sin tid, Christians vådliga isvintervandringar (för oss u t a n broddar) har sin tid, och Knösens innitivrika övernattningar har sin tid, allt kompletterat Sven-Olovs och Christophers fina och känslofulla fotografier.

Jag skriver, oombedd, denna årskrönika eftersom jag tycker att vi och alla läsare på vår hemsida, är alla värda något förmer än de vanliga, enskilda och uppskattade vandringsrapporterna. Tänk egentligen vad vi tillsammans har åstadkommit under våra 12 år: Vandringar nästan ända ner till Rom, mer än 340 text- och fotorapporterade vandringar inom Region Stockholm liksom alla Stravakartor därtill, samt den uppmärksamhet vi fått för vår enkla och nyttiga grundtanke: att vara vandringsaktivister. Att vara aktivist kan utföras på många sätt. Fråga till exempel, Greta Thunberg, hon vet. Och ytterligare en kvinna jag känner och som bor i Det Stora Landet i Väster (and I don’t mean Norway) som har ”en närmast religiös tilltro” till just Vandringens Välfärder. Och för den som undrar varför vår logotype ser ut som den gör kan jag, oss emellan, avslöja bakgrunden och mitt eget initiativ till att skaffa, just, en lättigenkänd logotype: när Fantomen/Dragos kommer ut ur De Djupa Skogarna och han ska bli civil, då föredrar han att kalla sig för Mr. Walker – och då fattar ni sammanhanget och varför vår logo ser ut som den gör.

Vad jag tycker är så märkvärdigt med denna grupp är att den som bakgrund har lyckats förena oss alla i en längtan: att vandra. Vi är alla olika: vi har olika bakgrunder och livserfarenheter, vi har olika vanor och ovanor, vi tror på olika politiker eller poliitiker, vi vill kämpa för demokratin (i brist på bättre alternativ) och vi tror på den mediala friheten. Och allt detta förenas i vår gemensamma ambition: att vandra, att vara tillsammans och att känna sig fri att säga sin uppriktiga mening.

Jag är stolt över att tillhöra denna grupp!, menar yours truly skribent Guran och hoppas att denna text kompletteras av bilder från Sven.Olovs och Chritophers (elller andras) kameror. Denna gång har vi inte gått långa kilometrar utan snarare givit reflexionen, eftertanken, några timmars betänketid liksom att denne skribent hoppas att de flesta instämmer i vår egen hyllning till oss själva – och till Vandringens Välfärder.

2018-01-10