WW - Danderyds sjukhus - Djursholms golfklubb

 ”Störst av allt” heter en av de mest lästa deckarböckerna på flera år. Den är skriven av Malin Persson Giolito (Leif GWs dotter) och handlar om ett tonårsmord och dess effekter på stämningen bland olika grupper i lokalsamhället Djursholm. I precis samma miljö hade arrangören Christopher valt att förlägga dagens soliga och delvis spontant framförda promenad (dock utan tonårsmord, vad jag vet). 

Ackompanjerade av bofinkar, blåhakar och talljoxar (medveten stavning!) trevade vi oss framåt i nordöstlig riktning, ut ur och bort från både tunnelbana och sjukhus. Österut genom Granparkens kuperade stigar, uppför Frejavägen, passerade Christophers tidigare boning fram till ortens järnvägsknut Djursholms Ösby och upp till Ösbysjöns badplats. Detta vatten har enligt arrangörens morfar, den i Djursholms-kretsar notoriskt kände överste Willy Kleen, vid regnväder beskrivits som att ”Nu blir Ösbysjön våt”, ett högst sannolikt påstående. Nåväl, runt denna sjö vandrade vi, tog en spontan rast på dess norra kant, fortsatte västerut till Bråvallavägen, under järnvägen och fram till ortens andra sjö, Ekebysjön, där vi, likt spänstiga älgar, tog ett halvt högervarv för att intill Naturskolan få avnjuta dagens fikapaus med kaffe och bullar mot en solig vindskyddad bänk.

Styrkta av pausen hittade vi Stationsvägen och kom efter en spontan naturvandring in till radhusen vid Djursholms Ekeby, ett område som enligt den lokala malicen inte är ’riktiga’ Djursholm (utan måste därför vara det oriktiga Djursholm). Hursomhelst, därifrån blev det Lillkalmarsvägen och ängsmarker fram till Altorp, där några tog vägen via den vackra gravplatsen medan andra genvägade förbi spionen Wennerströms före detta privatvilla ner till Eddavägen och golfklubbens drivingrange för att avsluta med en närande ch synnerligen god lunch i golfklubbens förnämliga restaurang. Vi loggade cirka 8,3 km och hade ett för våren rekorddeltagande om 17 personer. 

Vi tackar Christopher för värdefullt vetande om bl a Djursholms utveckling från tänkt rikemansförort till verklig rikemansförort. Som gammal latinare påstår jag ”Non modo non sed ne quidem” (= icke desto mer fast ändå icke desto mindre) måste vi konstatera att detta var en fullt värdig vårvandring i WWs namn.

Vandrande vålnader denna gång var Chrille, Tompa, Ove, Ålis, Ola (med Lena), Hasse, Jan-Erik, Stefan utan Nisse, Carl-Magnus, Jörn, Janne S, Olle, Mats, Sven-Olov, arrangören Christopher samt yours truly skribent Guran. 

Stravakarta: www.strava.com/activities/6906092250

Galleri: