WW - Elfvik - Bosön

Ola var planeringsansvarig och använde vännerna Jalle och Janne K som ursäkt för att  förlägga november månads första vandring till just Lidingö. Och som någon under vandringen påpekade: ”På Lidingö vet man aldrig var man har väderstrecken, det blir så knepigt där”. Sant eller inte spelar ingen roll men vi samlades i alla fall vid bussens slutstation längst ut på östraste Lidingö, vid Elfvik. Några kom med bil, andra tog bussen. Vid bussens vändplats påbörjades dagens vandring, rakt norrut, förbi ridhus, paddockar och annat djurlikt – bara en kvarts bilresa från stans centrum och Stureplan. Inte klokt, egentligen. Vi 14 vandrare fick upp vandringsfarten, passerade Rävviken och Bjälbo med sina gamla fina grosshandlarvillor och vek av västerut samtidigt som den trygga, pålitliga grusvägen ersattes av Lindingöloppsslitna skogsstigar som förde oss utmed norra Lidingös strand gränsande till Askrikefjärden. Och där, mitt emot var vi nu vandrade, låg minsann Bogesundslandet där vi  vandrade under Jörns ledning för sex veckor sedan, en vandring denne skribent aldrig glömmer. Nu närmar vi oss den välkända badanläggningen vid Fågelöudde, med både badflotte och trampolinbrygga (se gruppfoto) för hugade våghalsar. De flesta av oss valde den trygga bryggan för fortsatt vandring. Terrängen var genomgående (!) mycket kuperad och underlaget minst sagt omväxlande. Eller ”Jag blir så trötter på alla rötter”, som Ålis spontant skaldade. Vi fortsatte vandringen västerut längs med Askrikefjärdens kustlinje. Eftersom den planerade fikarastens plats redan var upptagen av en grillkorvsätande förskoleklass, fick vi därför söka skydd intill en nedfallen fura, i skuggan av Handelsbankens konferensanläggning Södergarn (där Ola minsann tidigare undervisat bankens chefer om försäkringar). I pausen serverades vi den i Sverige världsberömda läskedrycken Zingo liksom vi fick reda på storyn om dryckens tillkomst, därtill nedsköljda tillsammans med gifflar. Vandring vidare till den inbjudande gräsmattan (pelousen) intill badplatsen där er devote skribent spontant bidrog med en dos Värdelöst Vetande avseende egna upplevelser på platsen under varma sommardagar och gjorda observationer. Vi anslöt till Lidingöloppets bana, följde Södergarnsvikens kustlinje, passerade övergivna segelbåtar vid Bosövarvet. Lagom därefter gick vi förbi ännu en övergiven segelbåt, en modell kallad Becker 27-a där Ola bidrog med sin egen story om just denna modell: ”Jag hade en sådan och när jag flyttade till Saltis var den störst i gästhamnen och när jag flyttade därifrån var det den minsta!”. Bit ihop Ola - olika falla ödets lotter! Nu ser vi den branta och läskiga uppförsbacken som leder till vägs ände, idrottsinstitutet Bosöns restaurang, helt i Hasses anda. Där gives rustik husmanskost till en rimlig penning liksom ingår både kaffe och kakor i priset. Hit borde man gå oftare!

Som vanligt var samtalen råa men glada och handlade mest om sådana små vardagligheter som allas våra krämpor, Natoanslutning eller ej och den pågående gängbrottsligheten. Vandrande vålnader denna gång voro Ola och Lena, Jörn, Christopher, Christian (med gäst Gunnar), Ålis, Ove, Tompa, Jan S, Mats, Carl-Magnus, Tommy samt yours truly Guran. 

Vi loggade 6,1 km eller närmre det idealiska 10.000 dagliga normalsteg.

Stravakarta: www.strava.com/activities/8057442554