WW - Häggvik med omnejd

Reser som vanligt mitt i tåget och går av på den häggvikska taklösa perrongen och en gammal annons för Marlboro cigaretter slår mig:
When the going gets tough, the tough get going
Den diagonalt blåsande blötsnön piskar i mitt lilla men utsatta nylle. Snabba steg till den korta takförsedda perrongbiten. Och nedför trapporna för att mötas av en glad Carl-Magnus, för dagen
klädd för en vecka på kalfjället. Efter mig kommer Per i liknande klädsel och själv var jag inte långt efter.
C-M hade givetvis, på gott ledarmane’r, anpassat dagens karaktärsdanande vandring så att det fanns tre möjliga sträckningar: lång, kortare och en med genväg tillbaka. Vi fyra, överrumplade av valmöjligheten, muttrade fram ”den korta”.
Efter två km och lika många skyddande kulvertar kom vi till Bögs gård, som inte bara har smarriga wienerbröd (för ca 5 år sen), utan även en uppvärmd raststugor. Perfekt med fika efter 2 km.
Utefika var otänkbart - bra plan av vår ledare.
Så vandrade vi över ängar, i vindstilla urskog och ut på en grusväg. Där fick vi nytt val: kort eller långt?
Långt! Vi var ju igång på allvar och blötsnön hade bedarrat.
Vi fann en kort bit asfalt genom ett sovande villaområde och kom till Ravalens västra strand. Så när som på någon km följde vi stranden runt hela sjön - mot slutet i sudd på uppehåll.
Passerade till slut Bögs gård och motstod dess fina lunch för att hamna i Häggviks centrum, 150 m från tåget. C-M lämnade oss och vi 4 åt lunch i ett varmt rum- ute var det runt +4 under vår 2,5 timmars promenad.
Carl-Magnus ledde oss fyra ”tuffingar” Per, Mats, Ålis och Hasse med tangenterna