WW - Östra station - Östra station

Så var då premiäromgångens nervositet över och vi kunde återgå till vardagslunken. Sagt och lunkat. Vi träffades utanför Östra Station denna soligt sensommarvarma onsdag, 12 personer, tre ryggsäckar och en sekatör. Hade Christopher kanske fått ett hotbrev från den ideella föreningen Trädgårdarnas Vänner som stört sig på hans nitiska städarbete, varför han tydligen fann det för gott att beväpna sig med en sekatör inför dagens promenad? ”Rent självförsvar”, förklarar han. ”Man vet ju aldrig vilka illa underhållna vägar och omgivningar man möter”.

Vi andra fridfulla varelser satte av i försiktigt nybörjartempo genom KTH, stigarna bakom Stadion, ner mot Norra Djurgårdsstaden och tassade över den första av de nya broarna vid den innersta delen av Husarviken. Därefter högersväng genom vacker allé längs med nyss nämnda vik fram till en sprillans ny, modern fällbro i cement (med blinkande rödljus och allt), enligt uppgift ritad av arkitekten Ferdinand Broberg. Efter en stunds stum beundran blev det en rask promenad genom Nationalstadsparkens norra härligheter som Oxberget, Lilla Skuggan och rast vid Ekhagens badplats. Arrangören Ålis berättade om bakgrunden till badplatsen och hans kompisar Pablos och Orlandos civila motståndsrörelse som ledde till att badplatsen med sin strand blev till.

Sedan äntrade vi stadsdelen Ekhagen bakvägen, stannade en stund vid fotbollsplanen intill vilken Ålis visade den fritisbyggnad där han arbetat under 15 år. 15 års fritid – tjuvstart på pensioneringen? Seg uppförsbacke mot Lappkällsbergets studentghetto där vi passerade både Lappis Gym och Tvättstuga och Professorns Sportbar, delar av det akademiska livets dolda hemligheter. Ålis i sitt esse – blekgul karneval-t-shirt från 1989 och generös berättarkonst! Tillbaka till allvaret, gåsmarsch runt Lappkärret (eller ´Sameträsket´, enligt Hasse, ingen rasism här inte!), passerade 4H-gården vid Stora Skuggan, irrvägar söderut i naturen, genomgång av Söderbrunn, stans äldsta koloniområde med prunkande kolonilotter. Vi ginade bakom KTH:s idrottshall, byggd 1978 (?), trängdes bland nymornade ingenjörsstudenter och batteridrivna taximopeder och kom till slut fram till Ålis favorittrattoria på Valhallavägen, för en välförtjänt lunch.

Vi, fattiga men välmenande trygghetsnarkomaner, hade äntligen återkommit till de säkra onsdagsrutinerna igen. Glatt samspråk, jämförande sommarupplevelser och tillbaka till en upplyftande känsla av gemenskap. Med risk för att bli tjatig: vad vore vi utan varandra?

Till alla anhöriga, vårdcentraler, läkare och andra sörjande kan vi meddela att vi vandrade 11,2 km (utöver de 89 metrarna mellan Östra stations ingång och trattorian) och loggade drygt 15.000 steg.

Vandrande Vålnader denna dag var Rickard V, Tompa, Janne S, Hasse, Roland, Carl-Magnus, Jarl, Christopher, Ove, Jörn, arrangören Ålis och yours truly Göran.

Fotnot = Värdefullt Vetande: Begreppet ”Vandrande Vålnad” är inget påhittat. Den som har läst sin seriehistoria vet att vår stora förebild, Fantomen (Mr. Walker i sitt civila tillstånd, se vår logotyp), kallades alltid för Den Vandrande Vålnaden bland dem som bodde i De Djupa Skogarna.

www.strava.com/activities/1820740420