WW - Rosersberg - Löwenströmska

Från den något ödsliga stationen i Rosersberg till Ström gårds fågelskådarplats med bänkar, skärmtak och fikabord är det bra nära 2 km i rak ostlig riktning. Från vår fikaplats där och till gränsen på fågelskyddsområdet är det runt 22 m. Där får man inte vistas mellan 1/4 och 15/7. Om man inte är fågel, vilket grågässen hade råkoll på. Deras nyfödda betade gräs så mycket dom orkade medan storgässen och vi såg på. Utan kikare för vår del.

Med kikare skymtade vi Skånelaholm på andra sidan den rätt vidsträckta Fysingen.

Slottet ägs sedan 60-talet av Vitterhetsakademien och är öppet för dig och mig, se villkoren på hemsidan.

På nära håll fick vi uppleva ett för Tofsvipa fullt seriöst försök att flyga, som i mina ögon endast överträffats av den brittiske backhopparen Ernie the Eagle och dennes luftfärd under en sedan länge glömd olympiad. Tofsvipan flaxar intensivt, men kommer ingen vart....

Uppmanad av Carl-Magnus vände vi fågeln och sjön ryggen och blickade upp för en backe full med fridlysta Backsippor i stora klasar. Vackert.

Så började då den spännande kampen om Sveriges längsta spång: förra veckan utropade dåvarande ledare den längs St Värtan gående spången som just detta. Dagens ledare antog utmaningen och mätning började. Under vandringen på den ringlande spången lättades spänningen upp med spaning på Sävsparv och Lövsångare, som kikare till trots inte sågs men hördes.

Äntligen tog spången slut och mätningen meddelades vara 650 m - dött lopp med förra veckans spång.

Åter till fåglar. Stora fåglar som havsörn och deras rymliga tvåa med altan i en trädtopp på en ö i Fysingen. Paret föder en unge varje år och den blir riktig örn bl a tack vare de ovan nämnda grågässungarna, vars skara ungefär halveras till örnens stora glädje. Darwin hade nog ganska rätt.....

Nästa stora gods  på vår vandring var Vallstanäs och dess pampiga lindalléer. Titta gärna på då slottets hemsida är under ”ombyggnad”. Den också, liksom den lilla Holken vi stannade vid borde vara.

Slottet ligger rakt österut från den kända Svinrakan, en del av E4:an mot Arlanda. Svinen, och därmed doften, är numera borta.

Från Holken gick vi som första vandringsgrupp (?) på en lång fin ändmorän med en nyligen röjd stig i trolsk skog. Där hördes, enligt Carl-Magnus Svarthätta och, årets första(?) Grönsångare.

Väl ute på gröna fält rundade vi ett större antal mäktiga ekar och fick en bra bild av Skånelaholm i sol.

Prisvärd lunch intogs på Löwet, fyndigt namn på Löwenströmska sjukhusets restaurang.

Carl-Magnus ledde, ola, per, ålis, jan s, jörn, mats, tompa, ove, crille, jan-erik följde efter och hasse skrev.

Stravakarta: https://www.strava.com/activities/2351167710

Länkar: https://www.svensktkulturarv.se/uppland/skaanelaholms-slott/

sv.wikipedia.org/wiki/Vallstan%C3%A4s