WW - Saltsjö Duvnäs - Nacka Forum

04.03.2020 10:00

Karaktärsdanande är ett av favorituttrycken hos den som fick förtroendet att skriva denna vandringsrapport. Ser då framför mig brittiska internatskolor med kalla sovsalar och duschar. Prins Charles i skotsk dimma och efter en morgonlöpning  klimpig grötfrukost. Kortbyxor året runt och ett Keep calm and carry on  i tanke och handling. Vandringen den 4 mars uppfyllde med råge dessa förväntningar samtidigt som den resolut skilde männen från pojkarna i Wednesday Walkers. Männen stannade i stugvärmen.

Arrangörerna Hasse och Olle kallade sig på sant Palmemordsmaner ”145-åringen” och gick tidigt ut med drastiska vädervarningar och polarexpeditionsliknande klädtips.  De följde väderprognosen lika noga som de allierade inför Dagen D men till skillnad från de ansvariga för Operation Overlord fanns inte en tanke på att skjuta upp. Möjligen att ändra landstigningstrand.

En tapper skara samlades på Saltsjö-Duvnäs station som pryds av skylten STAZIONE. Det italienska förstärktes under färden med samtal om Corona-virusets framfart. I övrigt en sedvanlig blandning av högt och lågt. Precis som banprofilen.

Starten innebar en Vasaloppsliknande backe där ett frikostigt regn och vackra vattenspeglar ersatte snön. Vi var nu ute i vidsträckta Nackareservaten där vildmarkskänsla infann sig trots det till en början hörbara sorlet från den närbelägna motorvägen. Vi rörde oss elegant som bergsgetter över tätt återkommande klipphällar och första stoppet gjordes vid ett stenröse som av ett fåtal invigda kallas ”Den okände vandrarens grav”. Gruppfoto följt av Hasses mycket initierade information om Gröna spåret och om Vita spåret och om de oanade möjligheterna att vandra (i lyckliga fall även skida) från Hellasgården till Solsidan och omvänt och runt Källtorpssjön.

Blygsamt nämnde han sina egna och Rolands insatser för bättre spårmarkering vilket till slut givit synbara resultat.

Ute på Orrmossen var vätan ytterst påtaglig men stämningen god. Vi imponerades av de båda Nackamasterna https://sv.wikipedia.org/wiki/Nackasändaren  och även av hur pass högt upp vi var. Skrååkning ner mot Järlasjöns östliga del och förbi ett f.d TBC-sanatorium, nu bostadsrätter där Ola ännu inte hängt sin hatt.

Våra två färdledare lät oss beundra Storängens ofta magnifika villor. Mångsidigheten i WW är närmast gränslös och alla hade synpunkter på de till och ombyggnader som vi passerade. ”145-åringen” hade ett starkt gruppansvar och i just Storängen fann de tiden mogen för en "Vasaloppskontroll" på Storängens station. Där väntade två ytterst servicesinnade kvinnor och två välartade barn.  Det bjöds på ovanligt välblandad Glühwein och hembakta småkakor. Vi fick senare höra att detta är en tradition i Storängen likt Hawaiis blomsterkransar och brödet och saltet i Ukraina för att hälsa främlingar välkomna. Hasse lovade att tipsa Lisbeth med dotter Anna-Klara om denna sedvänja inför kommande vandringar.

Förbi Nacka skola och upp på Järlahöjden med dess kommunala byggnader och en mycket kall ishall där Roland bevakade ishockey för SvD på 1980-talet. Dags för ett nytt orört skogsparti ner mot Vikdalen och så ännu en i raden av branta stigningar fram till ett märkligt bygge vars ägare ”145-åringen” inte lyckats spåra. Det höga läget och komplexets karaktär föranledde ytterligare arkitektoniska kommentarer av initierad sort..

Kursen sattes parallellt med Saltsjön och in i Nacka Strand-området och klivet in Fazer Services  utmärkta restaurang där våra bergsguider bokat ett chambre separé. De bedömde att dagens vandring varit så krävande att den nio gossar starka styrkan (Hasse, Olle, Ålis, Ola, Christopher, Christer, Sven-Olof, Per och Roland) belönades med två flaskor öl var.

Hurrarop för den nyblivne 70-åringen Olle och den blivande 75-åringen Hasse och tack för en omväxlande tur där både branter och busväder betvingades med ett okuvligt humör.

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/3153091331