WW - Skogskyrkogården - Stortorp

Att starta vandringen på Skogskyrkogården är i alla fall bättre än att avsluta där. Medan vi gick söderut kom ändå tankarna oundvikligen på döden. Kanske dags att tänka på en snygg avslutning? Skogskrematoriet genomgår en totalrenovering och ombyggnad som ska vara klar först nästa år. Det blir säkert jättebra, men tyvärr inte till glädje för de drabbade.

Det finns betydligt roligare saker att tänka på. OS till exempel. Vi kände oss upplyfta av framgångarna i damernas längdskidåkning. Frida och Ebba, vi älskar er!

På väg genom kyrkogården upptogs viss aktivitet åt att återförenas med den vilsne Christopher som efter att ha valt fel t-banelinje hamnat i Bandhagen. En snabb kalkyl visade att ett skutt över Nynäsvägen till kolonilotterna sydost om Skogskyrkogården skulle fullborda återföreningen men denna dröjde till målgången. 

Vi fortsatte i kanten av de små trädgårdarna och vidare över gångbron till Sköndal - alltid på bilfria gångvägar som vissa inte kände igen. Först vid Drevvikens norra strand kom den efterlängtade fikapausen. Under tak dessutom, fast det snöade inte. Här startar (eller slutar) den plogade skridskobanan som tack vare vår egen Roland varje år står öppen för allmänheten. Tre kommuner delar på ansvaret för underhållet. Banan sträcker sig ända ned till Söderhagen i Länna och följer sedan den östra stranden tillbaka. Den är 20-24 km lång, men man kan korta av den efter behov. Här kunde vi berätta minnen om lyckade turer på den tiden vi orkade åka långfärdsskridskor.

Vem gillar inte att gå på trädäck? Vi förunnades den fina känslan då vi fortsatte längs Drevviken mot Stortorp. Spängerna som fortsatte vid sidan av gångvägen lockade, men var lite för riskabla att gå på. Sven-Olov föreslog att vi testar senare i vår, då is och snö har smält undan. Vi kommenterade några nya bostadshus med lyckad design på Perstorpsvägen. Sista biten i förortsidyllen förde oss till Villa Printz. En liten trevlig lokal restaurang som vid ankomsten var välbesökt. Till vår glädje fanns “den förlorade sonen” redan där efter ett fåfängt försök att hinna ikapp oss övriga och som avslutade sin solitära vandring med taxi och höll ett långbord åt oss. Lyckligt återförenade avnjöt vi en välsmakande lunch. 

Sven-Olov ledde oss på delvis nya vägar, vilket uppskattades särskilt av oss övriga vandrare denna dag, nämligen Ålis, Olle, Tompa, Per, Ola, Chrille och skribenten Jörn samt den vilsne Christopher, totalt 9 st. Vandringen var 8 (7,6) km lång. 

Vid pennan

Jörn 

Länkar

Almhöjden – Wikipedia
Sköndal – Wikipedia
Villa Sundahl – Wikipedia
Stortorp, Huddinge kommun – Wikipedia

Strava
Wednesday Walk | Walk | Strava

Nu kan du se Hösten 2016
Klicka på Norrtälje 2016-08-31
Hösten 2016