WW - Tullinge station - Lida

Så kan vi då lägga onsdagsvandringen den 3 oktober till handlingarna. Det finns ett gammal svenskt uttryck som heter ”Du måste lida pin, för att bli fin”. Jag måste justera detta marginellt, eller rättare sagt, versalt, så det blir: ”Du måste Lida pin, för att bli fin”. För så var det ju med onsdagens promenad omkring Lida friluftsområde, utanför Huddinge. En förvirrad inledning, oklara gånginstruktioner och några felsteg. Men så småningom ordnade det sig och vi vandrade fint, hela gänget.

Kandelabersvamp, tallticka och lunglav, arter ni känner till ? Ånej, men det är i alla fall sällsynta arter vi måste ha passerat under vår vandring och som kännetecknar detta område. Det måste ha varit en av de vackraste naturpromenader vi gjort. Dignande äppelträd längs med Alice Tegnérs Väg, stolta tallar och hisnande upp- och nerförsbackar, som gjorda för ovana skidåkare på vintern. Varierande omgivning inklusive allt från idrottsplatser, ishallar och orienteringsskyltar till skidbackar och utedass.