Det är tuffa promenader vi har (eller är det luncherna?), ibland får man lägga sig i respiratorn när man kommer hem
men det går framåt för det blir kortare och kortare stunder. Men promenaderna är härliga, annars skulle man väl aldrig
komma ut i friska luften och inte skulle man få någon näring i sig heller.
Varje torsdagsmorgon, när musklerna är utvilade, ser man fram emot nästa onsdag.
Tack alla trevliga promenadkompisar och inte minst Hasse som styr och ställer.
