I den femtonhövdade skaran som samlats vid Igelboda station fanns det säkert någon, främst bland de gamla rävarna, som tänkte att Olle skulle vandra någon bättre begagnad runda nu när vi för fjärde gången skulle traska runt i Solsidan.
Men oj vad de bedrog sig. Vi bjöds på ännu en knösdesign av toppkvalitet.
Upp norrut genom Igelbodas äldre pampiga villabebyggelse, in på promenadvänlig bred skogsstig och fram till Skogsö kapell med tillhörande kyrkogård och fin vy över Baggensstäket med för dagen soldränkt båttrafik. En liten berndtsk inflik om villaprisutvecklingen de senaste tre decennierna fick nog en och annan av de "fastboende" att vända sig i graven.
En lättare stigning upp till Skogsömonumentet fick oss på andra tankar och en fin vy över Knapens hål. Se vidare länken nedan.
Vidare på lite mer krävande skogsstig, fram till Boo gamla kyrkogård, rymmer skärgårdsfolk och folk från norra sidan som nog betraktade sin sista färd som vore den på floden Styx.
Åter på smal asfalt vände vi söderut längs Baggensfjärdens västra strand.
Det ledde bl a förbi Sune Carlssons (seglings-)världsberömda varv.
Vi skred varsamt över Tattbybron i den gassande middagssolen, varefter Olle fick upp hela skaran i slalombacken, under rodelbanan och ner igen.
Då började i alla fall jag känna en svag doft av fisk-och skaldjursgryta.
Och mycket riktigt: mästerkocken hade än en gång fått till en fantastisk kreation som vi alla gjorde rättvisa genom att nästan lyckas få i oss alltihop.
.....åsså kakan till kaffet! Oj, oj.
Vilken terminsavslutning!
Olle ledde Ola, Jörn, Jan S, Tompa, Mats, Per, Ålis, Roland, Ove, Stefan, Crille, Jan-Erik, Hans och Hasse, som skrev.

sv.m.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Stäket

sv.m.wikipedia.org/wiki/Vinterstadion,_Saltsjöbaden

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/1035966403

Runkeeper-karta från Ola

runkeeper.com/user/647924622/activity/1000682522?tripIdBase36=gjs3kq&activityList=false&

Bildgalleri

WW - Igelboda - Solsidan

Av med jackor och tjocka tröjor....Solen gjorde sig påmind.
Vi blev 10 minuter sena innan vi lämnade Bagarmossens T-bane station mot okänt mål.
Med Stefan som guide passerade vi Bagis celebriteters bostäder
( Peter le Marc och Marika Lagercrantz)
Vidare genom Nackareservatet, en historielektion om dåtidens 3 hockeylag från Bagis fick vi av Roland ( Bagisbo sedan barnsben ).
En kortare paus utanför Skogsluffarnas klubbstuga innan vi närmade oss Älta sjö.
I kanten av sjön tog vi oss fram på nybyggda spångar innan vi landade på fast mark igen.
Nu hade vi passerat genom Stockholms kommun, Nacka kommun och var på gränsen till Tyresö kommun.
Genom norra delen av Älta nådde vi skogen i Nackareservatet.

Tröjor och jackor på nu kom regnet...
En av många löpvänliga stiger i Nackareservatet tog oss till Hellasgården, vilken överraskning...
Ny regi av restaurangen gjorde INTE våra hungriga/blöta kroppar särskilt glada.
Alldeles för höga priser men välsmakande var ändå lunchen.
Och regnet bara öste ner.. snabb språngmarsch till busshållplatsen  
för att föra oss tillbaka till civilisationen.
Tack Stefan för en "klorofylldfull" vandring.

Vid pekfingret
Tompa

Truppen: Hasse, Roland, Janne S, Sven-Olof, Jan-Erik, Ålis, Chrille, Tompa, Stefan och Ove

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/1024965573

Runkeeper-karta finns hos Ove men jag kommer inte åt den just nu.

Bildgalleri
WW - Bagarmossen

Gråmulen, regntung inledning och snabbt lite huvudbry. Har verkligen Hökarängens tunnelbanestation två utgångar och hur var det nu med norr och söder…

Men inte mindre än 15 onsdagsvandrare kom till rätt ställe och dagens turarkitekt Ove kom då med nästa tankenöt. Ett pris till den som kunde klura ut målet för dagens vandring. Ledtråden var ”australiensisk jakt”.  Om tankebubblor hade funnits utanför de tecknade seriernas värld hade dessa fyllts av 15 skuttande kängurur och lika många flygande bumeranger.

Hökarängen som  i huvudsak byggdes åren 1945-54 välkomnade med fullt utslagen försommargrönska och efter några lagom svåra svängar nådde gruppen in i Farsta som till stor del fått sina gator och vägar uppkallade efter värmländska orter. Magelungsvägen korsades och ganska snart nåddes östra delen av den långsträckta sjön Magelungen som när vintern så medger har en plogad skridskobana. Vintertemat förstärktes av att vi kunde skymta Farstanäsets f.d. slalombacke som med lift och skidskola hade sin storhetsperiod på 1970-talet. Nu är pisten en officiell pulkabacke.

Magelungen kan stoltsera med två broar. Den nordligaste bron byggdes ursprungligen av militären runt 1910 i övningssyfte. Militärbron som den kommit att kallas har givetvis renoverats genom åren och vandrartruppen kunde ha gått i takt utan fara.

Väl framme på andra sidan stod vi på Farstanäset, Stockholms enda stadsdel helt utan officiella invånare. Här hade camparna en omtyckt plats på 1930-talet och några decennier framåt i tiden. Den verksamheten har mer eller mindre försvunnit men Farstanäset är fortfarande ett mycket populärt rekreationsområde.

Nu blev det plötsligt mycket spännande och vandringsgruppen förvandlades snabbt till en expedition i helt okänd terräng, även för tidigare orienterare. Vi kom in i Svartvik och sedan Stora Mellansjö eller enbart Mellansjö som området oftast benämns. Gatuskyltarnas utformning avslöjade att vi helt utan besvärande passkontroll kommit in i  Huddinge kommun. Längs gångvänliga gator låg rader av nyrenoverade eller nybyggda villor med påfallande stora och lummiga trädgårdar. Väldigt  mycket positiv Aha-känsla och till och med Djursholms-paralleller ”pimpade” Mellansjö rejält. En f.d. lanthandel, nu möjligtvis en mindre elfirma fick stå för det historiska inslaget. Lite mer kuperad terräng och fler och mer spektakulära hus. Tillbaka vid Magelungens strand var det dags för att ännu en gång korsa sjön, nu på den breda och biltrafikerade bron.

Tillbaka i Stockholm och kursändring mot nordväst, längs Magelungen. Här korades segrarna i Oves ”down under-tävling”. Svaret var ”Hökarängen” eftersom vandringen likt en rätt kastad bumerang kom tillbaka till utgångspunkten. Förbi Farsta sim-och idrottshall. Över Magelungsvägen och upp till delvis k-märkta Farsta centrum. En kort diskussion om invigningsåret vanns av Hasse som fastnade för 1960. Helt rätt enligt Stockholms-experten Hans Harlén, den 23 oktober för att vara exakt.

Från Farsta t-banestation, som hade tjuvstartat som provisorisk station 1958 för att sedan bli permanent strax efter centruminvigningen leder ett grönstråk nästan fram till Nynäsvägen. Vänstersväng, genom ett skogsparti längs med tunnelbanan och in i Hökarängen igen med en mycket uppskattad lunch på Il Contadino. Både den finstekta fiskfilén och fiskgrytan fick höga poäng. Ove förrättade prisutdelning och vinnarkvartetten delade generöst med sig av chokladbitarna till kaffet.

Hasse tackade Ove för bravaden att ha hittat en oupptäckt del så centralt och påminde om att två vandringar återstår före sommaruppehållet och att det är ”först till kvarn” som gäller när vinterschemat läggs ut.

Vid pennan, Roland

Vandrare: Ove, Hasse, Ola, Jörn, Jan S, Mats, Tompa, Ålis, Hans, Jan-Erik, Per, Christer, Göran, Roland, Sven-Olov

Strava-karta från Jörn
www.strava.com/activities/1014173750

Runkeeper-karta från Ola
runkeeper.com/user/647924622/activity/992402956?tripIdBase36=geun0s&activityList=false&

Bildgalleri 
WW - Hökarängen - ToR

www.sormlandsleden.se/

sv.wikipedia.org/wiki/Sigfrid_Edstr%C3%B6m

sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lleforsn%C3%A4s_bruk

Hej Hasse o Lisbet,

Första uppsamlingsplats denna onsdag var Handenterminalen, där de flesta av dagens vandrare möttes upp av dagens värd Sven-Olov.
Efter att ha  guidat oss vidare till buss 839 mot Dalarö och avstigningen vid Schwiezerbaden (där ytterligare tre bilburna medlemar anslöt i tid, trots att de hamnat bakom en traktor) kunde promenaden starta.
Första delen av promenaden (down Dalarö) passerades genom  gammalt sommarstugeområde som nu verkar ha en hel del permanentboende. Kommunalt vatten och avlopp håller på att installeras.
Med hjälp av Carl-Magnus skådade vi havsörn i skyn samt bofink och rödhake efter vägen.
På den högsta punkten av down Dalarö (smile) kunde vi skymta Dalarö skans i fjärran, som togs bort från det fasta Svenska försvaret redan 1854.
Halva promenaden avverkad kom vi över på uper Dalarö, efter en rätt rejäl backe där pacemakerfunktion testades hos en del av oss, kunde vi skåda en hel del fina hus med utsikt över den fina skärgården.
Jörn tipsade om en fin badplats längst ned på Birger Jarls väg. 
Efter att ha passerat hamnen bar det upp till utkikstornet på berget med vidunderlig vy mot bl.a. Jungfrufjärden där ett analkande snöoväder verkade vara på väg åt vårt håll, varvför promenaden kortades något för intagande av lunch.
Lunchen intogs i det gamla tullhuset där även Turistbyrån nu håller till. Vissa farhågor förelåg att vi inte skulle få maten i tid till aviserad bussavgång,  då lunchentreprenören var osynlig långa stunder och hade 6 beställningar före oss. Allt ordnade sig emellertid och undertecknad fick t.o.m rödbetor till kalopsen, vilket orsakade en del avundsjuka.
Efter sedvanlig sammanfattning av Hasse med bl.a. presentation av nya promenadvännen Roland upplöstets lunchen med tack till Sven-Olov för dagens promenad.

Vi som gick denna gång i det soliga vädret var Sven-Olov, Hasse, Christer, Ålis, Ove, Roland, Carl-Magnus, Hans, Per, Jörn, Janne S, Ola och undertecknad

Mats

Länk till Dalarö historia
sv.wikipedia.org/wiki/Dalar%C3%B6

Strava-karta från Jörn 
www.strava.com/activities/979790351

Runkeeper-karta från Ola
runkeeper.com/user/647924622/activity/979901162?tripIdBase36=g7eokq&activityList=false&

Bildgalleri
WW - Dalarö

Vi träffades vid Slussens bussterminal för avfärd mot okänt mål, Ansvariga för dagens promenaden var Christer och Jan Erik

Ja, målet var Björkviksbrygga och Björnön. Kaj anslöt senare efter att ha besökt ett annat Björkvik (Bullandö) och Jörn anslöt till lunch på motorcykel.

Väl framme i Björkvik påbörjade vi vandringen runt Björnö naturresevat med ett strålande väder med sol hela dagen, Björnön ägs sedan 1982 av Skärgårdsstiftelsen ( köpt av Wallenbergsstiftelsen). Björnön ( 340 ha), en del av innerskärgården med intressanta särdrag med bla ögongnejs som format områdets vikar,sund och dalgångar. Vi passerade Björkvikstorp (kajak uthyrning), Småängsgården ( 20 ha ängsmarker med ladugård, stall, fårhus mm) , Norrviken ( fina lägerplatser) och kom fram till Ramsviken (med övernattningsstugor, tältplatser ofta för sjöscouter) där vi drack kaffe och kaka.

Passerade öns utsiktstorn med härlig utsikt över nämdöfjärden. På väg tillbaka via Småängssviken och Sandviken ( båthamnar). För att  avsluta med lunch på Bistro Björkvik med mycket god strömmning eller kyckling. Alla var mycket nöjda med dagens vandring i en omväxlande och vacker skärgårdsmiljö, bra val.

Hasse klargjorde förutsättningarna för den 17 maj för Granheds aktiviteten. Kan bli av med nya förutsättningar.

Vi som var med: Christer,Jan-Erik, Hasse, Ola, Mats, Carl Magnus, Ove, Hans ,Kaj /Frode, Christopher, Sven-Olov, Ålis, Jörn  

Nästa promend blir den 10 maj med Sven-Olov.

Vid pennan

Hans Enqvist   

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/968857974

Runkeeper-karta från Ola
runkeeper.com/user/647924622/activity/975702031?tripIdBase36=g4woi7&activityList=false&

Bildgalleri
WW - Björkvik - Björnö

Föga förvånande var att vi skulle träffas vid Ropstens tunnelbanestation. Det var nämligen herrarna Jarl och Janne K som höll i promenaden denna gång.  Som bekant är de båda Lidingöbor.

Startade med att gå över en kall och blåsig Lidingöbro. Jarl berättade att det skall bli en ny bro så småningom, men att det är massa komponenter som måste på plats innan det blir klart. Men den nuvarande bron är inte i bästa skick.

Gick sedan vidare genom Lidingö centrum och kommunalhuset. Till sist kom vi in i Lidingöloppets spår via Långängen och Ekholmsnäs. Promenad av ganska lätt karaktär några små flåsiga uppförsbackar då och då. Var förberedda på ett stopp under vägen på ca 15 minuter. Som många med mig misstänkte så blev stoppet vid Janne K:s stora villa vid Kottlasjön. Mycket riktigt där stod själva husbonden och tog emot i trädgården. Hade dagen till ära bakat en ”typ” sockerkaka väldigt låg i sin utformning, man kan misstänka att han glömt jästen. Vad spelar det för roll då han har trädgården full av just gäster. Beviset på att den var uppskattad var att den tog helt slut och tillsamman med en form av glögg i strupen så var det en riktig höjdare. Resten av promenaden blev på så sätt lite enklare.

Lunch åt vi på restaurang Villan med utsikt över vattnet. Många åt laxpudding, en rätt som jag själv inte ätit sedan jag gick i plugget.

Hemresan gick av stapeln på lite olika sätt några med  Båt – buss –spårvagn.

Skönt att väl hemma lägga sig på soffan en liten stund efter en mycket trevlig promenad.

Deltagare denna gång  Ola - Hasse j – Mats – Carl Magnus – Guran – Olle – Chrille – Ove – Hasse e – Jan Erik – Jarl – Janne s – Janne k promenerade en liten bit, men kom till sin rätt ordentligt på sin tomt istället

Saludos

Chrille

Runkeeper-karta från Ola

runkeeper.com/user/647924622/activity/971644702?tripIdBase36=g2hpum&activityList=false&

Bildgalleri
WW - Ropsten - Larsbergs Brygga

En OS-ande vårvandring 2017-04-19

Denna vandring fick omedelbart en både sportslig och historisk prägel och kan sammanfattas i tre ord: ”olympisk historia” och ”rundningsmärken”. Med utgångspunkt från Sollentuna kyrka kunde vi, närmast andaktsfullt, försiktigt närma oss det rundningsmärke som blev klassiskt i samband med sommarolympiaden i Stockholm 1912. Härifrån blev återfärden till Stadion dramatisk där en person avled, en person ”försvann” och flera tvingades bryta. Vi fick hela historien berättad och förklarad av den inbjudne idrotts-/olympiad-/historikern Roland Berndt, duktigt insatt och väl påläst.

Vi passerade den så kallade Maratonpaviljongen som kommunen reste lagom till 100-årjubileumet och kände historiens vingslag. Därefter vidtog den 11,5 km långa vandringen västerut runt omkring allt som hette Viby (Stora Viby, Vibyåsen, Lilla Viby med mera Viby). Vi äntrade Järvafältets naturvårdsområde, kom ut i grönska och spenat och stannade vid Fäboda. Och Fäboda är minsann inte någon fäbod – här finns ännu en koppling till stora OS-mästerskap. Här gick nämligen fältritten i samband med OS 1956 i Melbourne men där just ryttarmästerskapen av någon anledning förlades till Stockholm och Stadion. På den 33 hinder långa banan på Järvafältet – framför våra ögon - vann den helt okände svenske fanjunkaren Petrus Kastenman med hästen Illuster guld till Sverige! Och observera, unge Kastenman var hederlig militär och hästen var inte professionellt tränad. Sånt kan bara hända i verkligheten!

Stumma av beundran inför denna hippologiska bragd vandrade vi vidare förbi Alboda och Boda, kom upp längs med Stäketleden och fick en ljuv skogsvandring inklusive kakpaus (tack, snälla fru Hasse!). Så småningom tillbaka till Lilla Viby och sedan en vandring genom nya och gamla villakvarter för att till sist landa på den asiatiska restaurangen mitt emot Norrvikens järnvägsstation, utmattade och hungriga. En observation under resans gång: vi passerade flera stängda förskolor och fick så småningom förklaringen: barnbrist! Norrviken byggdes ut på 1960-talet och då fanns varken bostads- eller barnbrist. Nu är förhållandena de rakt motsatta. Vart går du, mänskligheten!?

Tack Carl-Magnus för idé och lokal sakkunskap och Hasse för sedvanligt vettigt vetande. Deltagande rundningsmärken var Hasse, Carl-Magnus, Ove, Göran (som skriver detta), Christopher, Olle, Per, Jan K och inbjuden gäst Roland Berndt (idrottshistoriker m m).

Till sist en ren sakupplysning som säkert uppfattas som besserwisserorienterad (men det bjuder jag på): De olympiska spelen är de faktiska tävlingsdagarna, cirka två veckor. En olympiad däremot är tidsperioden mellan de olympiska spelen, det vill säga, cirka fyra år. Eller hur, Christopher?

Strava-karta från Christopher
www.strava.com/activities/948708182

Bildgalleri
WW - Sollentuna Kyrka - Norrviken

Samling på Gärdets T-bana södra uppgången.
Deltagare:  Sven-Olov, Hasse, Chrille, Ola, Christopher, Ove, Per, Janne S, Janne K, Jan-Erik  + Ålis som är dagens promenadvärd.
Vandringen tar sikte mot Gärdet o Kaknästornet. Ålis lovar en vandring i vårens tecken med blom o fågelskådning.
Efter gärdet passeras Kinesiska ambassaden o vid den pampiga allen i backen ner mot Djurgårdsbrunnskanalen ser vi de talrika blomster som utlovats. Vitsippor Scilla  o Vårljus. När vi passerar Stockholms Roddförenings hus får vi veta att huset är uppfört av rester från läktare som fanns på Stockholmsolympiaden 1912.

Om Bellmanbysten
sv.wikipedia.org/wiki/Bellmansbysten

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/928937000

Bildgalleri
WW - Gärdet - Djurgårdsbron

Ledare: Olle

Närvarande: Mats, Olle, Hasse, Ålis, Jan-Erik, Kaj, Per, Ola, Ove samt 3 hundar.

Sträcka  9,7 km

Samling vid Slussen busshållplats P.  Buss 422 mot Värmdö någonstans. Det var lite hemligt var vi skulle kliva av, så det gällde att ha koll på Olle. Vid Eriksvik lämnade vi bussen och startade vår vandring utmed Saltsjön.
Vädret var mulet, svag vind och enstaka snöflingor dalade ner ibland. Vi följer Boo Strandväg en bit och vidare under Värmdö leden.
Husen med stora sjötomter, som vi passerar, är imponerande.
Här finns det flis. Man har till och med låtit bygga muren så att den svänger förbi träden.
Det är en jättefin promenad med sjöutsikt mest hela tiden. Trots vädret så är humöret på topp hos deltagarna.
Ungefär halvvägs när vi når Boos småbåtshamn kommenderar Olle halt och säger åt oss att ta plats på bänken under tak, varvid han ur sin ryggsäck trollar fram en pumptermos med kaffe samt hembakt fikabröd. Vilken överraskning!
Under denna promenad blev det inte så mycket onödigt vetande förutom att det kom en äldre herre med hund och berättade att det skulle byggas ett dagis, vilket han INTE tyckte om.
Vi går vidare. Följer vattnet och Stäkets kanal förbi vårdhemmet och sen vidare till Tollare. Väl där äter vi på IOGTs restaurang.
De har en jättefin Lunchbuffé för 95kr.

Vid pennan: Ove

Runkeeper-karta från Ola
runkeeper.com/user/647924622/activity/955614175?tripIdBase36=fsy4m7&activityList=false&

Bildgalleri från Per och Ove
WW - Eriksvik - Tollare