Promenader HT 2023

WW - Odenplan - Artillerigatan 91 Storängsbotten

06.12.2023 10:30

Christian. Science. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta dagens vandring, i ett karaktärsskapande vinterväder och med halt underlag. Man skulle också kunna sammanfatta vandringen som Christians Vetenskap eftersom samme arrangör gjort ett stort och säkert researcharbete för att kunna påpeka att religionen fortfarande har en stor påverkan på oss svenskar och att det ligger nära mellan olika religiösa trossamfund och deras mötesplatser för oss stockholmare. (Den oavsiktliga vitsen med Christian. Science. är ogenerat snodd från Broder Roland och med dennes samtycke). Hursomhelst var denna dag sista vandringen 2023 med sedvanlig avslutningslunch i gästutrymmet i källaren på Artillerigatan 91, helt i grundaren Hasse J:s anda och omgivning. Det var i förväg aviserat att vandringen skulle ha vissa religiösa inslag och det började med den vackra och nyrenoverade Gustav Vasa kyrka vid Odenplan (trots att föremålet självt är begravet i Uppsala domkyrka), Stockholms största kyrka, färdigbyggd 1906. Vi drog vidare längs Västmannagatan, det levande beviset för att religiösa mötesplatser ligger nära varandra eftersom vi passerade såväl meditationscentrumet Kadampa som vi kom fram till den praktfulla Swedenhielmskyrkan som ingen känner till men som trots det fortfarande ligger intill Tegnérlunden och nära det tidigare Enskilda Gymnasiet. Vi gick tillbaka, sneddade ner till St. Peters kyrka/Ekumeniakyrkan/Estlands kyrka, en metodistfrikyrka på Kammakargatan, passerade Tempelriddarorden (bara för män)/Tempelbyggarorden (bara för kvinnor), passerade Adolf Fredriks kyrka, den plats som har flest begravda kändisar (makarna Palme, Tobias Sergel, Hj. Branting, Sven Hedin, Bengt Lidner m fl), sneddade över Sveavägen och in på Tegnérgatan, synade den imponerande Timmermansordens (där minsann Christian själv är stor-mästare) imposanta byggnad högst upp på Eriksbergsgatan, slirade in på Thulegatan, passerade både den tegelstensbyggda gamla f d spårvagnsdepån och den i högsta grad levande Immanuelskyrkan där man fortfarande, varje söndag, kör tre gudstjänster på tre olika språk (svenska, engelska, koreanska). Nästa religiösa hållplats, i hörnan av Birger Jarls- och Odengatorna, blev St. Georgskyrkan, grekisk-ortodoxt ”pepparkakshus”, nyrenoverad utan bygglov, till Stadsmuseets stora förtret. Längre fram och nästan granngårds låg Kristi Förklarings ortodoxa kyrka i rysk tradition, förklarad som byggnadsminne 1907, till Stadsmuseets stora glädje. Åter tillbaka till Odengatan, in till höger på vackra Bragevägen och på hörnan till Östermalmsgatan passeras organisationen Opus Deis (”att söka Gud i arbetet”, ej att förväxla med DaVinci-koden) byggnad, en organisation för lekmän som samarbetar med lokalkyrkor genom att erbjuda kristen utbildning (kurser, reträtter, själavård) till dem som vill förnya sitt andliga liv. Så det var väl ingen tillfällighet att just vi stannade just där och just då. Längre fram på Östermalmsgatan passerade vi den majestätiska Engelbrektskyrkan, byggd i jugendstil, ritad av arkitekten Lars Israel Wahlman, färdig 1914. Dess valv är 32 m högt, högst i Skandinavien och vilar på blott åtta pelare. Kyrkan kan rymma ett tusen personer. Längre fram och österut på samma gata passeras Ax-son Johnsons stiftelsens AxFoundation lika okända som unika fastighet med en helt tidsbesparad inredning med vackra och välbehållna Mariebergskakelugnar som fortfarande används och fungerar. Till slut nådde vi vandringens höjdpunkt, Templet, Frälsningsarméns aktiva samlings-plats på Östermalmsgatan. Just Frälsningsarmén är en imponerande samhällsinrättning: finns i 133 länder, finns fler än 14.500 kårer och över 1,2 miljoner soldater globalt, i Sverige i 68 kommuner och med 108 olika verksamheter avseende öppna sociala aktiviteter. Därifrån var det inte särskilt många steg österut till Artillerigatan, förbi en inverterat religiös inrättning (PRV – Patent & RegistreringsVerket, alla aktiebolags hemort) och snett över gatan nådde vi till sist måltidsmålet Artillerigatan 91.

Vandrande Vålnader och Värdinnor var denna gång hela 19 personer: Lisbeth och Randi samt Ola, Jan-Erik, Hans E, Per, Stefanutannisse, Tompa, Olle, Roland, Ove, Sven-Olov, Jörn, Janne S, Christopher, Tommie, Ålis, arrangerande Christian samt yours truly skribent Guran. Vi loggade 5,3 km

Strava-karta

Wednesday Walk | Walk | Strava


 



Gustav Vasa kyrka, Stockholms största
 



Adolf Fredriks kyrka

 



Timmermansorden där Christian själv är stor-mästare

 



S:t Georgskyrkan, grekisk ortodox

 



Engelbrektskyrkan med Skandinaviens högsta valv, 32 meter

 


Frälsningsarmen, sista kyrkan på dagens vandring
 


Artillerigatan 91 där Lisbeth och Randi dukade upp en mycket god lunch, ugnsbakad lax och potatisgratäng



17 gästande WWalkers och värdinnorna Lisbeth och Randi
 


En härlig sallad till detta och en ugnsbakad Brie-ost med Hjortronsylt till brödet. (Tompa med mackan)

 

 
Årets avlutningstal där Carl Magnus hyllar alla WWalkers för flit och engagemang vid våra vandringar som vi fortsätter med i Hasses anda.



Tack Lisbeth och Randi, WWalkers hoppas härmed att 2024 års sista vandring också avslutas hos er och Hasse.
Och alla år framöver.
 
                        GOD JUL
                             och
                       Gott Nytt År
 
                       Sven-Olov
 
                            



 

 
 
 
 

WW - Bagarmossen - Kärrtorp

29.11.2023 10:30

Onsdag den 29 november bjöd Ove in till en som han själv kallade det ”enkel runda” på 6,5 km med start från Bagarmossens T-banestation. Vi blev hela 13 personer som hörsammade denna enkla inbjudan nämligen Ove själv, Ålis, Olle, Mats, Tommy E, Tompa, Sven-Olof, Ola, Stefan med hund, Christian utan hund, Jan S, Jörn och Per med hund. (Omedelbart kunde ett värdefullt vetande avklaras,  nämligen att det inte finns något systembolag i Bagarmossens centrum.)

Det råkade bli en strålande vinterdag med mycket (lågt liggande) sol och några enstaka minusgrader och en hel del inbjudande snö. Förutsättningarna för en finfin promenad, utan ytterligare störande värdelöst vetande kommentarer, var således stora! Vi kryssade runt Bagarmossen för att så småningom hamna i Oves villaområde, där han fixade fika till gänget med eget inköpta bullar! Tack Ove för detta! Vi passerade sedan ett antal smågator med respektingivande namn som Länsmansvägen, Fogdevägen, Statsrådsvägen, Riksrådsvägen mm. Alla hus verkade så fina och inbjudande i den vackra vintermorgonen, även om någon klagade över att fötterna började frysa (förmodligen för att han bara hade tunna bomullsstrumpor på sig!).
Så småningom anlände vi till dagens klo, nämligen Oscar Minne. Det är ett pensionärshem för troende(?) änkor till statstjänstemän, ursprungligen katoliker men numera även protestanter. I alla fall finns tvenne kapell för bägge trosinriktningar, och anläggningen drivs av serafimersystrrar. Ursprunget var det Kung Oscar den förstes hustru, därmed drottning, Josefina (1807-76), som grundade anläggningen med pengar hon ärvt från sin syster Amalia, som blev ännu finare, nämligen kejsarinna i Brasilien! Första bygget var på Björngårdsgatan på Södermalm. Det huset tvångsinlöstes dock av kommunen, och för inlösningsersättningen kunde nuvarande anläggning byggas, som stod klart i maj 1952. Ett vackert byggnadskomplex med en fin staty föreställande drottning Josefina i naturlig storlek utanför.
Sedan började det suga i lunchtarmen, och vandrarna masade sig till Nytorpet där lunchen kunde intas. Gångsträckan blev till slut 7,3 km enligt utsaga.
Detta kunde berättas av skriftställare Jan, som tyvärr måste avvika de sista hundra metrarna från målet.
 

Om Oscars Minne | Stiftelsen Oscar I:s Minne (stiftelsenoscarsminne.se)

Strava-karta
www.strava.com/activities/10300230484


Strålande vinterdag


Skarpnäcks IP bakom eken


Fika på lekplatsen på Oves gård. Gänget till vänster...


...och gänget till höger


Janne och drottning Josephine på hennes minnesgård


In i värmen till en god lunch och äppelkaka till kaffet

 



 

 

WW - Trångsund - Farsta centrum

22.11.2023 10:30

Jan-Erik hälsade oss välkomna vid Trångsunds allt annat än charmiga pendeltågsstation och ledde oss mot Magelungen, denna vackra sjö vi sett så många gånger tidigare i olika årstider och skepnader. Klassiskt novemberväder, solen lyste med sin frånvaro och snön lurade i den kyliga vinden.

  Vi följde sjöns södra strand västerut och vid en udde serverade Jan-Erik kaffe, te och varm (!) mjölk med smakrika bakverk som numera kallas chokladbollar även om vår generation fortfarande snubblar med tungan när vi ska beskriva vad vi äter. Noterades att det låg bojar ute i sjön och den vittre S-O berättade att det förekommer kanotpaddling i större skala på sjön.

   Så småningom kom vi fram till Ågestagården, Frälsningsarméns Officersskola och Ågesta Folkhögskola, där det vintertid finns gott om skidspår som underhålls av Stockholms stad även om spåren ligger i Huddinge kommun.

   Till Jörns stora glädje passerade vi nudist- eller naturistbadet och till undertecknads dito Ågesta Golfklubbs nio-hålsbana.

   Vi svängde norrut på bron över sjön och kunde längre västerut notera att isen lagt sig och att våghalsiga skridskoåkare gett sig ut på den sannolikt nattgamla isen.

  Farsta gård rundade vi på vägen upp mot Farsta Centrum där Jan-Erik hittat en riktigt trevlig restaurang med ett rikligt urval av rätter och kaka till kaffet. Jan S bjöd generöst på öl med anledning av att han nyligen fyllt 78 år, tack Janne!

  Dagens deltagare var - förutom vår guide Jan-Erik – Per, Christian, Mats, Jörn, Ålis, Olle, Tompa, Jan S, Carl Magnus, S-O, och Jan-Eriks gäst Jens Österman samt undertecknad Christopher vid tangentbordet. Vi vandrade 7,3 km.

Ett tillägg från den vittre vandraren S-O ang Magelungens roddbana och annat intressant.
Magelungen – Wikipedia

Strava-karta 
Wednesday Walk | Walk | Strava



Samling vid Stockholm City på väg till...                   Foto: Christopher


... Trångsund


Nerför backen till...                                       Foto: Christopher


...fikapausen


Lite kallt för besök på naturistbadet.                      
 Foto: Christopher


De snabbfotade vänder om på Ågestabron


Sjönära vandring med skridskoåkare framför oss.


Farsta Gård


Roland -   Tompa har mössa på sig


 

 

 

 

  

 

WW - Skärmarbrink - Skogskyrkogården

15.11.2023 10:30

Nu äntligen har vi fått uppleva arrangören Pers rötter! Men inte anade vi att de skulle ligga i stans vanligaste och närmsta söderförorter  - hursomhelst fick vi en genomgång av både hans historia och hans blyga leverne bland egnahemsbyggen, kolonilotter och funktionella 30- och 40-talsfastigheter i och omkring Skärmarbrink, Blåsut, Sandsborg, Björkhagen och Kärrtorp. Utgångspunkten var Skärmarbrinks ödsliga T-banestation. Den hette tidigare  ”Hammarbaj”och invigdes 1950 men bytte 1958 till sitt nuvarande namn vilket alla fotbollsfans i hufvudstaden är tacksamma för: ”Hellre ett okänt Skärmarbrink än ett välkänt ” ”! I stationens omnejd kunde vi snabbt konstatera att denna unika söderförort skiljer sig från andra liknande genom att här finns inget centrum, inga butiker, ingen uppradning av Pressbyrån-Polisen-Posten-Arbetsförmedlingen-Systemet och liknande serviceorgan. Här fanns bara den gamla Kaza-biografen,  EMI:s före detta musikstudio samt en och annan bortkommen pizzeria liksom Södermalmströtta och bortkomna föräldrahipsters som trott att livet i Björkhagen var bättre. Men-nu-ska-vi-inte-bli-sådana utan i stället passerade vi den stora SL-depån med vilande T-banevagnar, vek in på Arkadvägen, fortsatte mot Blåsutvägen, passerade Sofielundsplan och kom fram till Enskededalens (Dalens) sjukhus. Kaffepaus med nybakade chokladtarteletter (tack, Per!) vid Nytorps bollplan och stora obebyggda gräsområden (”Som Gärdet fast mera söderut”, som någon uttryckte det). Efter fikapausen sneddade vi genom Dalens koloniområde och alla möjliga små och stora kolonihus, följde Fyrskeppsvägen och passerade det berömda Kärrtorps gymnasium (Hasse J, vi saknar dig, vad kunde du inte berätta om alla kända svenska idrottare som fostrats i denna skola!?) ,vek av västerut och passerade både Skarpnäcks gamla skola och den nya (som f ö ligger i två olika stadsdelar. Sedan 1929 var Skarpnäcks gamla skola grundskola för barnen i Enskededalen men den räckte inte till för att ta emot alla nya barn som förväntades bo i den planerade tunnelbaneförstaden Kärrtorp. Skolan är numera grönmärkt som byggnadsminne av det allrådande kulturoraklet Stadsmuseet i Stockholm. Alltnog fortsatte vi söderut längs med Statsråds- och Skattmästarvägarna, slog in på vackra Tistelvägen fram till Kyrkogårdsvägen där vi till slut anade den höga, vackra stenmur som människan har byggt kring Asplunds arkitektala mästerverk Skogskyrkogården, fram till dess t-banestation, under bron och upp till vänster, utmed tunnelbanan på ena sidan och på andra sidan begravningsindustrins olika service- och hantverks-butiker (Ignis, gravvårdar, blomsteraffärer m m). Förlåt cynismen, men döden verkar vara en på sikt livskraftig verksamhet. Skogskyrkogården är en begravningsplats i stadsdelen Gamla Enskede inom Stockholms kommun. Den invigdes 1920. Hela anläggningen betraktas som ett av de viktigaste verken inom modern arkitektur och upptogs 1994 på Unescos världsarvslista. Begravnings-platsen skapades 1915–1940 av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz (dom höll asså på i 25 år – men resultatet blev ju bestående och närmast kultförklarat!).

Vandrande Vålnader denna grådaskiga novemberonsdag voro Christopher, Christian, Tommy, Olle, Sven-Olov, StefanoNisse, Ola, Ålis, Roland, Jan-Erik samt arrangören Per liksom yours truly skribent Guran. Vi loggade häpnadsväckande 6,7 km vilket, med tanke på det snäva vandringsområdet, är en prestation som vi alla närvarande kan gotta oss åt.

Lite mer info om Skärmarbrink
Skärmarbrink – Wikipedia

Strava-karta
Wednesday Walk | Walk | Strava


Skärmarbrink T-bana  Skarpnäck till vänster Farsta till höger


Skärmarbrinks gård


Huset där Per bodde, det rosa.


Koloniträdgårdarna, de som finns kvar.


Nytorps gärde och en kaffe med...


... Pers goda chokladtartelleter(?)


Kärrtorps skola om vilken flera WW-are hade något att berätta.


Kyrkogårdsvägen, hur klipper man det här trädet?


De Gamlas Väg !?

 

 

 

WW - Siggesta gård- vandring A till A

08.11.2023 10:50

Väderrapporterna hade flaggat för en hel del regn denna onsdag i Gråvember. Men väl framme vid Siggesta Gård slutade det i princip att regna. Regnstället kunde så småningom tas av. Endast några stänk föll på oss under resten av vandringen.

Siggesta Gård är ett maffigt komplex av byggnader och verksamheter. Här hålls bl a ett flertal hästar, som såg ledsna ut där de stod i leran. Anläggningen bjuder också på en imponerande äventyrsbana för bangolf, med ”Tema Värmdö” med massor av kommunens landmärken.

Vandringen började lättgånget och vi tog oss genom skog längs en led, och kom så småningom fram till dagens fikaställe. Det var vackert beläget vid strandkanten med fin utsikt över vattnet. Jan-Erik hade gjort goda chokladbollar, ransonerade till två per vandrare, som sköljdes ner med kaffe eller te.

Vi fortsatte, stundtals både uppåt och med mycket rötter. En häftig grillplats, med tillhörande vindskydd passerades. Har tyvärr ingen uppgift om antal höjdmeter, men det var rätt många. (Det var 34 meter över havet visar Lantmäteriets karta.)

Ner i skogen igen, och där fanns plötsligt Skogs-baren, en byggnad tillhörande Siggesta Gård. På vägen dit kom vi att prata om gamla stjärnor som Rock-Ragge och Rock-Olga. Som bekant kan samtalsämnena under vandringarna skifta snabbt. Av någon anledning diskuterades också om vad vi gjorde dagen då Abba vann med Waterloo. Särskilt trevligt hade det varit i närheten av Odenplan för en av oss vandrare.

Vi slutförde rundan och tog oss in på Siggesta Gårds mysiga restaurang. Vi valde alla mandelbakad sej med vitvinsås, som kom på varma tallrikar med bordsservering. Några sköljde ner firren med Värmdö Lager från Värmdö bryggeri.

Sammantaget får jag tacka Chrille och Jan-Erik för en mycket fin vandring kryddad med oväntat bra väder.

Ledare: Chrille och Jan Erik

Vandrare: Sven-Olov, Ove, Ålis, Tommy E samt Per som skrev.  Strava visar 5,0 km efter ett extravarv runt parkeringen. (S-O)

Wednesday Walk | Walk | Strava

Länk 
sv.wikipedia.org/wiki/Siggesta_g%C3%A5rd

 


Ledsna hästar i leran


Kommunhuset i Gustavsberg


Kanske heter han Sigge


Stilla väntan på upphållsväder


In i skogen


Fika med vågskvalp


Glömde slå på blixten vid Skogsbaren.


Upp för backen upp till....


....vindskydd och grillplats 34 meter över havet.


Vacker gärdsgård

 

 

 

WW - Västra Skogen - Alvik

01.11.2023 10:30

Station Västra Skogen - Stockholms längsta rulltrappa – var det en vit fläck på vår WW-karta ?
Jag tror det, rätta mig om jag har fel. 66 meter som tar dig uppåt 33 meter till biljetthallen, ett Coop och ett apotek.
Västra skogen eller Västra Ingentingskogen hörde ursprungligen till Karlbergs slott och lydde under arrendegården Ingenting.

Väldigt glest bebyggt fram till området började exploateras 1965-1975. T-banan togs i bruk 1975 på den blå linjen.
Vacker nedförsbacke till Huvudsta gamla Slott, byggt på 1750-talet.
Kallas också mördarslottet då Claes Horn, Anckarström, Ribbing och Pechlin planerade mordet på Gustav lll 1792 här.
Huvudstabadet mittemot vilket fick oss att minnas Burkens rocklåt ”Huvudstabadet” från 70-talet.
Höger vid Ulvsundasjön och nu är vi på känd promenadväg.
Höstlöven lyste vackert gula och vid Huvudstabron även kallad Prippsbron, segelhöjd 24 meter över Bällstaviken vände vi uppåt för att passera densamma. Pripps bryggerier huserade här 1970 till 2000 då Carlsberg tog över. Nu byggjätten Bauhaus.
Över bron till Johannesfred som byggdes på 1940-talet där många bodde med anknytning till Bromma flygplats.
Här fanns från början post, snabbköp, fiskaffär, skomakare, bageri mm.
Fikapaus på rastplatsen där Olle bjöd på kaffe, te och egenbakad sockerkaka. Extra denna onsdag i Halloween-veckan var 2 påsar med godis som Olle o Kari hade köpt till alla Bus eller Godis barn som förväntades ringa på dörren föregående kväll den 31:a oktober. Inga barn ringde på dörren till alla WW-vandrares glädje som istället blev bjudna på godsakerna.
Vidare förbi Traneberg - som byggdes 1930-1940 och där det under OS 1912 spelades 2 av 11 fotbollsmatcher på Tranebergs IP -
till Minneberg, ett så kallat informellt område inom Traneberg och som byggdes 1984-1987.
Under Tranebergsbron till Alvik och Gustafs matsal, välbekant matställe med god och mycket mat som var lite felberäknad av Gustaf, den ungsbakade laxen som alla ville ha tog slut så det blev jobbigt för killarna bakom disken och några av oss fick vänta tills de hade bakat mer lax.

Strava mätte upp 7,77 km för oss Olle, Per, Jörn, Janne, Ålis, Ove, Tommy, Carl Magnus, Chistian och jag, Sven-Olov som också skrev.

Strava-karta  
Wednesday Walk | Walk | Strava


 


Nerför backen ner...


... till Huvudsta g:la slott



Ulvsundasjön till vänster


Huvudstabron med före detta Pripps-bryggeriet


Fika med sockerkaka och godis


Minneberg med de 2 tornen i fjärran


Tranebergsbron

 

WW - Hjorthagen - Kräftriket

25.10.2023 10:30

“Att förvandla en vit fläck på kartan till en grön” . Sålunda kan denna vandring, designad av Christopher, benämnas. Det finns knappast en enda urstockholmare som varit på alla platser i själva huvudstaden. Emellertid kan de vandrare som varit med från början skryta med att ha varit på fler platser än de flesta stockholmare. Därtill att grundligt ha utforskat de vackra omgivningarna samt att ha gjort nedslag i flera städer. 

Att upptäcka en plats nära Stureplan, som alla erfarna närvarande erkände som en vit fläck, var i sig en bedrift. Således befann vi oss i spenaten, i Västra Hjorthagsparkens grönska. Höstens fallande löv dekorerade marken, träden fortfarande mestadels lövklädda, gräset fuktigt och vi förstod att den vita fläcken nu blivit grön. 

Strax intill en skylt med karta som upplyste om att en liten bit av grönskan kallades Duschparken. Förklaringen är att en dusch(!) placerats på platsen för länge sedan. Ytterligare en bit bort från träden öppnade sig en utsikt på en klippa. Norra Djurgårdsstaden låg nedanför våra fötter. En plattform rakt ut från klippan tjänade som förlängd utsiktsplats. 

Många kände till Stockholmsormen på en plötslig fråga från ledaren under rubrik V V. En dagvattentunnel under Östermalm med såväl imponerande längd och som diameter för att ta hand om vattnet vid kraftigt regn (se länk).

Vi lämnade berget och följde Husarviken en bit (se länk om uttal). Snart stod vi  på Oxberget och tittade ut över Lidingöbroarna och Foresta (som fått sitt namn efter krögaren Vilhelmina Skog som ägde stället tidigare).  

 

Medhavd(?) fika intogs i paviljongen intill Spegeldammen till ackompanjemang av ett mycket frustrerat barn. Med målet som riktmärke skred vi över Stora Skuggans fält mot Universitetet, korsade Roslagsvägen helskinnade, och kom fram till restaurang Kräftan. Ett favoritställe! Alltid god mat; tre rätter, soppor, salladsbar, dessert, kaffe och kaka. Allt för endast 120 kronor.

Stravan loggade 6 km, vilket upplevdes som alldeles lagom. Vi som fick en fin dos natur voro: Christopher, Göran, Ålis, Janne, Tompa, Olle, Tommy, Ola, Sven-Olov, Per, samt Jörn vid tangenterna.

Strava-karta från Sven-Olov
Wednesday Walk | Walk | Strava
 Länkar: sv.wikipedia.org/wiki/Olle_Engkvist     vaxer.stockholm/projekt/gasklocka-3-och-4/   sv.wikipedia.org/wiki/Abessinien,_Hjorthagen     sv.wikipedia.org/wiki/Frescati

Galleri: 

Strava-kartan


Ahlsellparkens lekplats


Västra Hjorthagsparken


Utsikt från en klippa mot...


...Ferdinand Bobergs vackra gasklockor


Mot...


...Husarviken


Oxberget


Fårhagen


Mot Lilla Skuggan och Frescati
 

 

 



 

WW - Gamla Stan - Ringvägen

18.10.2023 10:30

Samling utanför spärrarna i Gamla Stans T-bana. Hela 13 gubbar som vill röra på påkarna ska vi bli denna dag.

Jan S är på strålande humör, han har nämligen kommit i tid med flera minuter tillgodo. Grattis Jan! Bra gjort.

Vandringen startar med att vi går upp på Munkbroleden och provgår den nyanlagda träbryggan. Vi fortsätter sedan till Guldbron, där Mats informerar oss om att de ska däcka över busstorget vid Slussen och att under tiden flytta bussarna ca 700m bort. Det blir inte roligt för alla busspendlare. Vi konstaterar att Gondolen har öppnat igen, men vi ska inte besöka den idag. Promenaden går vidare via Katarinavägen, Fjällgatan (fantastisk utsikt), Erstagatan fram till Folkungagatan. Här visar Mats oss att Ersta sjukhus har fått en ny snygg entré, samt att en T-banestationsuppgång ska byggas alldeles intill. Vi styr kosan mot Stig Claessons Park och blir upplysta om att vi befinner oss i Sofo, här är det fint att bo. Nu blir det slalomvandring på Söder med stopp i Axel Landquists park, där Mats bjuder på Tropical Juice och en jättegod nybakad kolalängd. Efter pausen när vi har sladdat vidare till Katarina Bangata,får vi info om Bondens marknad, som brukar vara här vissa helger under sommaren. Vi korsar Götgatan och går förbi Allhelgonakyrkan, vidare genom Tjurbergsparken till Grindsgatan och följer den fram till Ringvägen. I hörnan ligger Restaurang 91:an, som har en en god lunch för 135 kr inkl kaffe och kaka. Tack för en fin promenad Mats.

Deltagare: Mats, Tompa, Sven-Olov, Hans E, Göran, Jan S, Ålis, Stefan, Ola, Christoffer, Per, Carl-Magnus och vid pennan Ove.

Strava-karta fråm Sven-Olov, vi loggade 5,38 km
Wednesday Walk | Walk | Strava


Nya träbryggan vid Slussenbygget


Nya Guldbron över Slussenbygget


Katarinahissen och restaurang Gondolen öppnar igen.

 
Ola informerar om Slussenbygget


Fjällgatan och...


...den fantastiska utsikten 


Rast i Axel Landqvists park. Axel var kyrkoherde i Katarina församling 1879-1929


Jugendhus hörnet Skånegatan Östgötagatan med...


...detaljstudie av Christopher


Allhelgonakyrkan till höger och...


... bild från Chrisopher av den vackra porten till gården Helgagatan 36


 

 


 

 

 

 

WW - Bergslagsresan till Nora

13.10.2023 09:00

  

Sent omsider blev det så dags att dra till Nora med WWs minigrupp Christopher, Göran, Janne och Jörn. Ursprungligen skulle vi ju ha rest i våras men med hänsyn tagen till Christophers hälsotillstånd valde vi att skjuta på resan till nu i höst.

Fredagen den 13 oktober 2023

Varför just Nora? Svar 1: Varför inte? Svar 2: Lagom långt från Sthlm, lagom för en helgtripp, idyllisk ort med spännande och historiska omgivningar, kulturhistoriska byggnader samt, inte minst, ett mysigt litet hotell att bo på. Så det fick bli Nora – och inte är vi besvikna på att Görans grundidé faktiskt höll vad den lovade, trots att det inte var högsäsong och att det mesta fortfarande var öppet. Sammantaget kan sägas att det blev en både kulturell och naturmässig upplevelse för oss alla.

”Anyone been to the church of Torshälla?” Numera kan vi alla svara med ett kraftfullt ‘ja’! Eftersom det var tveksamt om Lindesbergs golfklubb skulle vara öppen tog Jörn till orda och föreslog att vi istället skulle göra en riktig Mälardalssväng och istället besöka såväl 1300-tals staden Torshälla som den stora metropolen Arboga med sin å och kyrka. 

Sagt och gjort: efter att ha blivit hämtade av Christopher med sin fina elektriska bil Tesla vid 9-tiden på morgonen foro vi sydväst, förbi en av Stockholms flera vattentäkter (Bornsjön i Salems kommun), tog till höger efter Södertäljebron, passerade Nykvarn och Läggesta och slickade asfalten tills vi kom fram till den lilla idyllen Torshälla, som fick stadsrättigheter redan år 1317 av hövdingen Birger Magnusson. 

Offerplatser och väggmålningar

Vi förvirrade oss så småningom fram till kyrkan där de äldsta delarna tillkom redan på 1100-talet kring offerplatsen Torsharg, en kyrka byggd i romansk stil. Valv- och väggmålningarna tillskrivs den välkände Albertus Pictor (jmf Härkeberga kyrka i Fjärdhundraland) och innehåller Sveriges äldsta avritning av någon (profeten Abraham) bärande glasögon. Den nuvarande orgeln är mekanisk och byggd 1980 av ett lokalt orgelföretag. 

Innan dess hade vi hunnit passera det vackra elverket med tillhörande strömgenererande vattenfall. I intilliggande åmynning kunde vi njuta av den vattenbesprutade skulpturen ”Tors bockar” (från 1967) mitt i Torshällaån av skulptören och Torshällabon Allan Ebeling. 

I som vanligt rastlöst tempo fortsatte vi denna fredagsförmiddag vidare längs med E20 till metropolen Arboga (som på lokala språket betyder ’åkrök’) och som fick stadsrättigheter redan på 1200-talet. Men där har det funnits bebyggelse redan på 900-talet då orten var den västligaste delen av dåvarande havsviken Mälaren. Med den för oss så typiska målmedvetenheten nådde vi det planerade lunchuppehållet på Café Två Skator, där vi av lokalt förankrade boende kvinnor blev rekommenderade     att besöka ’ze real drop-in place’, Heliga Trefaldighetskyrkan i stan, med den ståtliga Engelbrektsstatyn på framsidan. 

Kyrkans grunder är från 1400-talet, då den lokala Franciskanerorden hade flera byggnader på området. Predikstolen i barockstil utfördes av hovbildhuggaren Buchard Precht år 1736. Den sägs vara ’släkt’ med predikstolarna i Uppsala domkyrka och Storkyrkan i Stockholm.

Äntligen Nora!

Sen blev det dags att åka mot huvudmålet Nora. På vägen över Närkeslätten passerade vi den konstgjorda Hjälmare kanal. Ett mänskligt byggverk med historia. Kung Gustav II Adolf lät bygga kanalen mellan 1629-39. Det var folk från trakten som gjorde jobbet, mer eller (oftast) mindre frivilligt. Mellan 1819-29 byggdes en ny sträckning, parallellt med den gamla och ursprungliga. Nu 400 år senare öppnas fortfarande alla slussar för hand under resan på denna länk mellan Mälaren och insjön Hjälmaren. 

Så kom vi fram till den förtjusande lika charmiga som bekväma lilla trästaden Nora, eller snarare till den dåförtiden kallade staden Skoga, världsberömd i hela Sverige genom författarinnan Maria Lang. Vi checkade in på pyttehotellet  ’Lilla Hotellet’ på Hembygdsgatan, ivrigt välkomnade av de båda ägarna Peter&Peter. Tack för tipset, Chrille! Små men bekväma och funktionella rum, generösa badrum och med tv på väggen. 

Snabb incheckning, därefter halvsnabb vandring längs den vackra Norasjön i det begynnande småregnet innan det var dags att möta Ove Heffner, 83 år gammal och systerson till Dagmar Lange med författarpseudonymen Maria Lang. 

Utåtriktad mångsysslare

Han var minsann en utåtriktad mångsysslare som levandegjorde både lektor Langes alla drömmar och verkligheter och hennes olyckliga utombordshaveri i samband med nattliga äventyr mitt under skrivandet av en av hennes 47 deckare och ungdomsböcker. Både förlagen Norstedts och Wahlström & Widstrand kan tacka henne för dessa litterära bidrag. Ove var en både kunnig och kärleksfull återberättare av hennes liv som författare och lokal helkändis, och vi fick ta del av både hennes gåvor och gifter. 

Men kallt och fuktigt var det på slutet! Sent omsider blev det drink på kammar´n, ombyte till middag och i det allt häftigare regnet vandrade vi i skydd av hotellets paraplyer till den välkända lokala krogen ’Bryggeriet’.Dessutom till beställt bord, trivsam miljö och en himla god middag gjord på lokalt kött (även om Christopher tjuvstartade med en förrätt på fiskgryta).   

Lördagen den 14 oktober 2023

Detta skulle bli en lång dags färd mot natten och med ett högst varierande innehåll: det mesta från nedlagda hyttor till käcka naturreservat via världsberömda värdshus – men så verkar det vara i Bergslagen. 

Nåväl, efter intagen frukost på Lilla Hotellet kom vi så småningom iväg till dagens första resmål, Pershyttans bergsmansby med anor från 1300-talet. Kulturminnesförklarat 2006. I trakten kring dagens Pershyttan har det funnits     gruvdrift och järnframställning från 1300-talet fram till modern tid. Än idag återstår hytta, hyttby, gruvområde med gruvor, lämningar, transportsystem, vattensystem, enskilda byggnader och kulturhistoriskt värdefulla industrimiljöer. Varphögar, slagghögar, kolbottnar, torplämningar och gamla igenväxta hagar och trädgårdar vittnar idag om ett en gång i tiden blomstrande industrisamhälle som utgör den äldre delen av Nora bergslag. 

Lite Bergslagshistoria och första naturreservatet

I Pershyttan bröts malmen och i hyttan förädlades råvaran till tackjärn som sedan fraktades bort till export via den nyanlagda, men nu nedlagda, järnvägen. Gruvarbetarna och kolarna var bosatta i små torp i byns ytterkanter. Det var en närmast svindlande upplevelse att komma så nära den verkliga historien och dåtidens samhälls- och näringsliv. 

Därifrån gick färden vidare till naturreservatet Björskogsnäs, beläget nära den elektrifierade järnvägen och med egen järnvägsgövergång inklusive klocka, rödljus och avståndsskyltar i förväg. Björskogsnäs är ett naturreservat på en udde i sjön Torrvarpen i Hällefors kommunÖrebro län, sydväst om Grythyttan. Området är naturskyddat sedan 1973 och är 15 hektar stort. Reservatet består av inägor till en by med detta namn, där en del av ängarna idag är lövskog. Floran präglas av den kalkrika berggrunden. Många orkidéer gynnas av kalk och i reservatet finns såväl brudsporre som nattviol och guckusko. Markerna hålls öppna med slåtter och betesdjur. Gården Björskogsnäs var ursprungligen ett finskt nybygge och har varit brukad och bebodd sedan slutet av 1500-talet.

Värdshus och träspångar

Därefter fortsatte den kontrastrika resan vidare till världskända värdshuset i Grythyttan. Strax intill ligger den vid tillfället stängda, men vackra träkyrkan.  Inte den minsta skymt av den lika världsberömda (åtminstone om han får säga det själv) värden Carl-Jan Granqvist kunde anas. Efter väl serverad och intagen fisksoppa på torsk och lax tog längtan till geografi och natur överhanden och vi passerade Den Stora Orten Hällefors med sina industrier och kunde sedan lättat andas ut i naturreservatet Knuthöjdsmossen med sin vidhängande knappt 3 km långa, äventyrliga vandring på sviktande träspångar mellan vattensamlingarna. 

Sedan fortsatte utflykten med målet att bese Sikfors herrgård, byggd 1849 och numera ett etablerat konferensställe. Vi hittade mycket riktigt både orten och berörd herrgård, pittoreskt belägen mellan sjöarna Norr-Älgen och Sör-Älgen, i Örebro län men förvisso också i landskapet Västmanland. Ingen utom Göran hann för övrigt se den sluss/vattenfall som förband de två sjö-älgarna med varandra. 

Därefter följde en bilfärd längs med vindlande och slingrande grusvägar i lagom takt förbi Sundviken och liknande små sjöar/gölar. Förbi Timanshyttan med flera orter för att så småningom angöra Nora norrifrån, intill den vackra Fåsjön, syrra med Norasjön. 

Sedan dusch och drink på kammar´n för att avsluta med middag på Stadshotellets restaurang intill Stora Torget.  Där valde vi varierande rätter av lika varierande kvaliteter, men Janne tog generöst notan (som vi sedan delade), väl medveten om att det senare på kvällen skulle bli Stor Bartömning med dito nedsatta priser. Vi andra gick hem och sov De Oskyldigas Söm. 

Söndag den 15 oktober 2023

Hemåt mot storstan igen, efter en generös frukost med både bacon & ägg och morgon-tv nyheter som sällskap. 

Målet var allmänt hållet Västerås, men så blev det ju inte alls. På vägen dit fastnade vi i den vackra höstsolen i hästparadiset Strömsholm där denne hippologiskt belastade skribent mindes sin barndoms gamla steeplechasebana (hinderbana för galopphästar) och uppgav ett glatt gnägg av igenkänning. Men det var slottet vi besökte. Ritningarna till Strömsholm gjordes av Nicodemus Tessin d.ä., som även fann en liknande arkitektonisk lösning för Drottningholms slott. Slottet stod helt färdigt år 1681. År 1858 blev Strömsholm centrum för Arméns ridskola samt ett internat, vilket det var i ett helt sekel. År 1968 blev slottet ett statligt museum där främst svensk 1600-tals konst visas, men platsen fungerar än idag som ett hippologiskt centrum, med högskola och gymnasium inom ridsport. Hästtävlingar hålls i slottsparken varje år. 

Vi vandrade nogsamt över vallgraven, gick nästan vilse bland de strikt klippta lärkbuskarna, gick över bron för att skymta den vackra dressyrbanan och återvände sedan via den berömda husfrubyggnaden (”Dråtningbyggnaden”) till väntande Tesla och vidare färd mot Västerås city. 

 Men först Tidö, som minsann inte alls är bara ett slott utan en hel anläggning med garage, lider, lador, klocktorn, gästhus, kafé och till och med en egen förnämlig MC-utställning – utöver själva det von Schinkelska slottet. Tidös äldsta byggnad är en kvadratisk borg som troligen uppfördes av riksrådet Ivar Magnusson Gren i slutet av 1400-talet. Rikskanslern Axel Oxenstierna, som lät uppföra de nuvarande byggnaderna, kallade borgen Oldenburg. Det som nu är en ruin var tidigare ett fyrkantshus i sten med trapptorn, uppfört vid mitten av 1500-talet och det ligger idag intill det stora slottet som Axel Oxenstierna började bygga 1626. 

Efter riksdagsvalet 2022 ägde en stor del av regeringsförhandlingarna mellan moderaterna, kristdemokraterna, liberalerna och sverigedemokraterna rum på själva slottet. De ledde fram till det som numera kallas Tidöavtalet

Först domkyrkan, sedan lunch

Väl framme i Västerås parkerade vi vid Rudbeckius Gymnasiet nära domkyrkan. Sedan 1100-talet har det funnits en domkyrka i Västra Aros som staden då hette. Redan år 1244 byggdes det dominikanerkloster där gamla stadshuset nu ligger. Kyrkan är 93 m lång och tornet över 100 m högt. Den är mest känd för Triumfkrucifixet, Apostlakapellet, epitafierna (se min sammanfattning nedan), dopkapellet och den stora orgeln med 65 stämmor och omkring 4.500 pipor. 

Därav religiöst styrkta vandrade vi vidare och såg delar av den charmiga gamla trästaden, de vackra gamla husen och de smala gatorna, inklusive stans egna Humlegården. Vi fortsatte så småningom längs Svartån, fick se den geniala fisktrappan motströms, rundade av vid bron mot slottet, besökte dess innergård, häpnade över dess arkitektur, samt sökte därefter lämpligt lunchställe. Den intogs på Zakaya, en utmärkt japansk restaurang på Stora torget. 

Mera och flera västmanländska slott

På eftermiddagen och på väg mot hufvudstaden hann vi faktisk besöka ytterligare ett slott - det färgrika Ängsö. Som kronan på verket och som färgglad avslutning på vår slottsresa i Bergslagen och Västmanland besökte vi Ängsö slott. Den nuvarande slottsbyggnaden är nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar med härliga kontraster -  tegelrött tak i samma färg som undervåningen och med stenväggar i cremegult (se foto). Ängsö slott och gods ägdes i form av fideikommiss inom släkten Piper från 1710 och fram till 1971. Den siste fideikommissarien Eric Piper avled 1968. Familjen Piper arrenderar och bor dock ännu idag på Ängsö. 

Själva slottsbyggnaden utnyttjas dock numera endast som museum och har inte varit bebodd sedan 1959. 1965 blev slottet byggnadsminne. Det visas sommartid för allmänheten och ägs numera av Westmannastiftelsen som äger och driver slottet och naturreservatet omkring.

Mätta på slott, naturreservat, vandringar och slikt återvände vi därefter i Christophers fina elektriska Tesla till hemmaplan.

Sammanfattning

Utöver en stor naturupplevelse och sympatiskt sällskap med likasinnade fick Christopher oss att förstå att det finns vissa ord som skulle kunna komplettera vår eventuella så kallade bildning. Dessa ord voro: 

Epitaf (minnestavla, främst i kyrkliga sammanhang)

Fronton (triangel som dekor på ett tempel)

Ankarslut (stålhättade bjälkmarkeringar på husens synliga yttersidor). Så nu vet vi det! 

Till slut, tack Christopher för att vi fick åka med din fina elektriska bil och din säkra körning, tack Janne för din tidskrävande vetgirighet, tack Jörn för din säkra geografiska kännedom och lokala sakkunskap. Att allt det jag beskrivit ovan verkligen stämmer med verkligheten för oss alla, hoppas jag verkligen. Och till slut, tack Göran, för att du efter bästa förmåga återgivit i text den fina upplevelse vi alla deltagit i! Åter i hamnkvarteren upplysta, berikade och nöjda.

Torshälla kyrka

Torshälla: Tors bockar

Arboga

Nora: Ove Heffner

Pershyttan

Nora

Pershyttan

Pershyttan

Grythyttan med kyrkan

Knuthöjdsmossen

Björskogsnäs

Strömsholms slott

Tidö slott

Tidö slott

 

Västerås

Äntligen stod prästen i predikstolen

Ängsö slott

Vårt fantastiska transportmedel: Christophers TESLA!

 

 

 

 

 

 

   

WW - Odenplan - Aula Medica

11.10.2023 10:30

  Förväntansfulla samlades vi vid den relativt nybyggda mot solen vända ”trappan” på Odenplan och hälsades välkomna av dagens vittra ledare Roland och Göran. Vi gav oss av västerut (egentligen västsydväst) under Görans ledning och passerade bl a Eastmaninstitutet som fått sitt namn efter Eastman Kodak-grundaren som med en donation om 1 miljon dollar 1930 finansierade huset.

  Sven-Harrys konstmuséum vid Vasaparken begapades i sin guldiga prakt; ännu ett exempel på att kulturen till stor del skapas av privata krafter.

  In på området bakom Sabbatsbergs sjukhus där vi fick oss till livs värdefullt vetande om en mängd byggnader (se bilagda fil med Görans forskning för de vetgiriga) på området som fått sitt namn efter Valentin Sabbath som byggde sig en malmgård m m här i början på 1700-talet. I den s k Sabbatsbergsbyn gjorde vi ett snabbt besök i Sabbatsbergs kyrka från samma tid med sin originellt placerade predikstol över altaret. Ett tack till vår kyrkoguide Dag Werle!

  Efter en kortare fikapaus i Vasaparken övertog Roland ansvaret och ledde oss i rask takt genom Vasastaden till östra delen av Röda bergen. Området som, i motsats till Lindhagensplanens rutnät, har vägar och byggnader som anpassar sig till naturen. Fasadfärgerna på husen är genomtänkta och det finns gott om grönska i form av träd, parker och gräsytor. Roland berättade att Rödabergsskolan i området har elever med nära  hundra nationaliteter. Undertecknad bidrog till det kollektiva vetandet med begreppen fronton och ankarslut. I övrigt, se länk nedan till Wikipedia och ”Röda bergen” för detaljer, läsvärt!

   Vi närmade oss Norra tornen på gränsen till Hagastaden och den 100-åriga kontrasten mellan byggnaderna var slående, se foton!

   Slutligen kom vi fram till dagens mål Aula Medica och lunchmål i den för de flesta inte tidigare bevistade restaurangen.

   Dagens deltagare var - förutom ledarna Roland och Göran - Per, Tommy, Jörn, Ålis, Olle, Tompa, Stefan, Janne, Carl Magnus, Hans E (välkommen åter!),  Ola, S-O, och Görans gäster Ewa och Birgitta samt undertecknad Christopher vid tangentbordet. Tillsammans vandrade vi blygsamma 5,2 km.

   Ett varmt tack till Göran och Roland för en faktaspäckad och intressant vandring i ett under dagen allt gråare Stockholm!

Görans forskning: (....)
Görans forskning WW231011.docx (31683)

Länk till Röda bergen:
sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6da_bergen

Strava-karta från Sven-Olov
Wednesday Walk | Walk | Strava
 

 

 

 

 

 

1 | 2 >>