Vårens sista vandring – Olle hade kallat till Östervik, en av Saltsjöbanans förmodligen minst frekventerade stationer. Undertecknad som startade resan från Jordbro i god tid klev av, blev snabbt ensam och funderade på  om det här var rätt plats. Efter 10 minuter kommer tåget från Saltis och av kliver Olle, Millie och Ola. Mats ansluter efter att ha parkerat bilen där man förhoppningsvis får stå utan böter. Efter några minuter kommer så tåget från Henriksdal.  En resande kliver snabbt av och försvinner. Vi väntar på WWalkers. De kommer i sakta mak ur tåget , en efter en, utan någon större brådska. Vi räknar in Hasse, Jörn, Janne S, Tompa, Roland, Ove, Chrille, Ålis och Per. Ska dom aldrig komma av, tänker konduktören och ger föraren klarsignal.  9 vandrare steg av tåget och vi är 13 som vandrar vidare. 
Efter en inledande sträcka längs med bilvägen och under motorvägen till Erstaviksvägen så får vi veta att en tipspromenad ska verkställas. 

Dela in er i 3 lag säger Olle och delar ut 3 orienteringskartor. 10 frågor ska vi passera och besvara.
Snabba som vi är att förstå omfattningen av en uppgift startar
Lag 1, Per, Janne S, Ålis, Sven-Olov. Hasse som är medarrangör hänger med oss, troligen för att se till att vi inte går vilse. 



Lag 2, Ola, Tompa, Mats, Chrille. 

Lag 3, Jörn, Ove , Roland. 

Den 5:e frågan innehåller en kartövning, leta reda på punkt 1 och 2 på kartan.
Vana orienterare som vi är så hittar vi snart punkt 1 och där fångar Per upp en kasse med 5 öl. Trevlig uppgift.

Punkt 2 är en plats vid Knipträsket, en fin plats där vi får tillfälle att avnjuta den upphittade ölen.

Det återstår 5 frågor så vi måste gå vidare. Vilken arkitekt har ritat Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden?
En fråga där vi, Lag 1, till vår stora besvikelse svarade fel.
Rätt svar: Ferdinand Boberg. Hur kunde vi missa det? Ferdinand är ju WWalkers favoritarkitekt. 
Alla frågor hade anknytning till våra tidigare vandringar och vi passerade vacker skog för stamgäster och med stormfällda träd.

Efter fråga nr 10 så skymtar vi gatorna vid Solsidan. Några kvarter till och vi är framme hos Olle.
Christopher och Göran, som inte kunde vandra med oss idag, ansluter.
Kari hälsar oss välkomna och får, som det anstår gentlemen, en bukett blommor av Hasse.

En öl till och sedan blir det lunch, en utsökt köttgryta med god potatis och sallad. 
Kaffe med hembakad tårta, jordgubbar och grädde.

Tack Olle för en suverän avslutning av vårens vandringar. 
Du vet hur man tar hand om barn och gubbar.
Och därmed får jag önska alla en trevlig sommar och promenadbokningslista finns efter midsommar.

//Sven-Olov

Strava-karta från Sven-Olov
www.strava.com/activities/2443814591

Så sågs vi då 12 vandrare, varav en gäst, Lars Gunnar Wiss, denna vackra sommardag i Kungsträdgården mellan de klassiska statyerna: “Ett lejon mellan fyra krukor och en kruka mellan fyra lejon”, dvs Karl den XII och Karl XIII. Den senare en inte speciellt populär kung. Alltså startpunkt vid almarna.

Vår härförare denna dag, med årets första värmebölja, var Jan S.

Promenaden följde våra vackra vattendrag norrut förbi regeringskvarteren. Redan vid Stadshuset förlorade gruppen sin ciceron, som avvek och föll i lång trans vid någon informationstavla eller staty med utsikt över Riddarfjärden. Vilka vackra namn vi har på våra vattensamlingar.

Stämningen var god och efter återseendet, dock något förbryllade, fortsatte vi vidare genom parken förbi Serafimerlasarettet, upp på Klarabergsviadukten, och ner igen till Blekholmsparken. Väl samlade gick vi sedan på Kungsholms Strandstig längs Klara kanal och kom till Pampas marina där vi beundrade de gamla vackra salongsbåtarna. 

Särskilt intresse ägnades Alba II, som några av oss haft förmånen att få färdas med. På väg dit berättade Hasse om den dramatiska räddning som Hasses mamma gjorde när hon från 6:e våningen rusade nedför trapporna och ut på isen mittemot Kadettskolan och räddade ett litet barn som gått igenom isen. Så var hon också utbildad livräddare. Något som gått i arv!

Vi fick under vandringen veta att det som vi trott är raps är något helt annat. Åkersenap ska den tydligen kallas.

Målet, Brasserie 19, en mycket prisvärd och välbelägen restaurant vid Bällsta River avslutade denna vackra och lugna promenad. Ryggbiffen och torsken lockade de flesta. Endast 99 kr exkl. dryck.

Bakom skärmen med handen på musen, Ola och Jörn

 Stravakarta från Jörn: www.strava.com/activities/2425146131

Dagens vandring fick mig att tänka på betygssättningen i musik under ledning av fröken Dahlman i Skarpnäcks skola. Pojkar och flickor delades upp i separata grupper för solosång. Fröken Dahlman ackompanjerade på pianot. Något vidare musikbetyg blev det inte för mig, men jag kommer ihåg sången som ofta valdes av oss gossar:

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!

(sångtext skriven 1933 av Evelyn Lindström till en något omarbetad sats ur Bondekantaten
(BWV 212) av Johann Sebastian Bach)

Denna text beskriver väl dagens vandring. Vi började i Elfvik och gick med Jarls säkra ledning på vandringsvägar genom de mer rurala delarna av Lidingö. Det var väldigt vackert efter Kyrkvikens strand. Ett flertal blommor i full prakt, och aspar som skickade ut ludd i sådan omfattning att det nästan såg ut som snöfall.

Dagens färdledare Jarl gav vid start en gåta: vilken historisk anknytning har vår vandring som gäller tiden sent 1400-tal till 1623, kanske även längre tillbaks i tiden. Jörns svar att det var något kyrkligt gav ett pris som bestod av en påse Ahlgrens bilar. Dagen vandring kom att gå på Kyrkleden som kan spåras långt bak i tiden och till år 1623 när Lidingö kyrka stod klar. Innan dess kan ett träkapell byggt av munkar, ha funnits på samma plats.

Vandringen gav exempel på magnifika utsikter över Kyrkviken där vi bl a så Gåshaga i sol. Vidare passerade vi kursgårdar, fågelskyddsområde, samt även kulturminnet Kristinehäll. Ett tidigt exempel på sommarställen för Stockholmare som flydde staden under varma sommardagar.

På en äng med strategiskt placerat bord med bänkar bjöd Jarl på Zingo och gifflar. Själv testade jag gifflarna med smaken äpple och kanel för första gången. Påsen med bilar öppnades också och gick laget runt.

Vi passerade Iranska ambassaden som har ett magnifikt staket. Innanför ska man ha byggt utan bygglov, dvs ett fuskbygge, vilket startade en konflikt med Lidingö Stad. Enligt uppgift har konflikten lösts, men ambassaden har PERSIENnerna stängda för att hindra insyn.

Mot slutet av vandringen passerade vi, i mer urban miljö, Ariston Hotell, vilket uppförts av Picko Troberg. Numera drivs det av hans döttrar. Nära centrum finns också skulpturen Hästskojaren.

Lunch intogs i Lidingö centrum på Brasserie Jernet. För 109 kr kunde Sej, kycklingfile’ eller gratinerad blomkål väljas. Det fanns även ett flertal sallader på menyn. Vi satt ute och kunde avsluta med kaffe och kaka.

Vädret, ja som sig bör, klarblå himmel och 25 grader. Tack Jarl för en fin vandring som för mig innebar hittills obeträdd mark.

Vandrare: Jarl, Ålis, Roland, Olle, Mats, Tommy, Jörn, Chrille, Hasse, Jan-Erik, Jan S med sonen Patrick och barnbarnet Ellen (3 månader), fyrbenta Kisel samt Per som skrev.

Stravakarta från Jörn: www.strava.com/activities/2387518050

Länkar:  

sv.wikipedia.org/wiki/Liding%C3%B6_kyrka

sv.wikipedia.org/wiki/Persienn

VÅRKALASET, LÖKHOLMEN, 15-16 MAJ 2019

Allt blir inte bättre för att det upprepas – men det finns ett undantag: Onsdagsgubbarnas vårkalas! Så vi upprepade 24-timmarsresan till Sandhamn/Lökholmen och som vanligt hade vi tur med ett strålande väder. Projektgruppen Chrille, Christopher, Jan-Erik och Göran hade finslipat arrangemanget. Efter en tvåtimmarsfärd till Sandhamn ställdes kosan mot Värdshuset där säsongens första utomhuslunch vidtog. 

Långt senare samlades troppen för rundgång av ön, i vänstervarv, motsols.

Vid 15-tiden samling vid KSSS kansli för överfärd till Lökholmen, öppning av och incheckning på Trollgården samt igångsättande av bastu. Mot bakgrund av våra klagomål från förra året hade KSSS skärpt sina trivselambitioner och bjöd in till en helt ny bastuinredning, jo jag tackar! 

Raskt kallbad eller dito dusch och tillbaka till middagsförberedelser. Klubbens trängdetalj hade gjort ett utom-ordentligt förarbete och bjöd på sill-o-brännvin, hemlagad köttgryta (Chrille, tack!) inkl två liter rödvin i samma gryta. Kvällen hängavs åt litterära diskussioner, politiska hetsangrepp och språkliga brottningsmatcher – allt var alltså som vanligt på våra vårfester.

Dagen efter: förstärkt frukost, sakkunnigt guidad Hasse-tur runt Lökis, bestigning av Havsörnsfortet, städning, utcheckning, solande, signerande i gästboken samt KSSS-ordnad ribbtransport över till Sandhamn. 

Turistiskt släntrande mellan KSSS-kansliet och Värdshuset, en och annan glass med strössel. Till slut, återfärd med Askungen klockan 15.

Vid det påpassligt arrangerade medlemsmötet fattades beslut i några frågor som tagits upp:
1/ Nej, vi ska inte införa en årsavgift, som föreslagits. Vi får ’sala’ vid de tillfällen då det behövs.
2/ Nej, det inkom inte förslag på namn till nya medlemmar. Däremot är vi fria att ta med gäster, det vill vi bejaka. Kai har också kontaktuppgifter till ett vandrande damgäng som vi stött på och Kai kanske kan ordna en gemensam vandring?
3/ Höstens vandringsschema kommer på mail eller Supertext från Sven-Olov. Höstpremiär blir onsdag den 21 augusti.
4/ Roland/Hasse/Göran/Christopher håller på att producera en fyrsidig A5-trycksak som ska användas för införsäljning av vår hemsida/vårt varumärke så att sponsrande företag/organisation kan ge sina kunder tillgång till våra 300+ vandringar. Bland de vi avser kontakta finns Naturkompaniet, Fenix Outdoor, Haglöfs, Reebok, Kängspecialisten, WI-resor, Lundhags, Addnature, Outdoorexperten och Alewalds. Vi bör också förbereda ett ”pratmanus” så att alla säger samma sak. Roland?

Vandrande skärgårdsVålnader var Hasse o Lisbet, Chrille o Nettan, Christopher, Ola, Janne S, Kai, Olle, Sven-Olov, Ålis, Jan-Erik, Stefan samt yours truly Guran. 

Vi har varken loggade antal steg eller en Stravakarta och det får väl ändå ses som ett hälsosamt undantag.

Jodå, det finns en Strava-karta om än några steg för kort. Jag startade den vid bageriet. /Sven-Olov

www.strava.com/activities/2369567863

Från den något ödsliga stationen i Rosersberg till Ström gårds fågelskådarplats med bänkar, skärmtak och fikabord är det bra nära 2 km i rak ostlig riktning. Från vår fikaplats där och till gränsen på fågelskyddsområdet är det runt 22 m. Där får man inte vistas mellan 1/4 och 15/7. Om man inte är fågel, vilket grågässen hade råkoll på. Deras nyfödda betade gräs så mycket dom orkade medan storgässen och vi såg på. Utan kikare för vår del.

Med kikare skymtade vi Skånelaholm på andra sidan den rätt vidsträckta Fysingen.

Slottet ägs sedan 60-talet av Vitterhetsakademien och är öppet för dig och mig, se villkoren på hemsidan.

På nära håll fick vi uppleva ett för Tofsvipa fullt seriöst försök att flyga, som i mina ögon endast överträffats av den brittiske backhopparen Ernie the Eagle och dennes luftfärd under en sedan länge glömd olympiad. Tofsvipan flaxar intensivt, men kommer ingen vart....

Uppmanad av Carl-Magnus vände vi fågeln och sjön ryggen och blickade upp för en backe full med fridlysta Backsippor i stora klasar. Vackert.

Så började då den spännande kampen om Sveriges längsta spång: förra veckan utropade dåvarande ledare den längs St Värtan gående spången som just detta. Dagens ledare antog utmaningen och mätning började. Under vandringen på den ringlande spången lättades spänningen upp med spaning på Sävsparv och Lövsångare, som kikare till trots inte sågs men hördes.

Äntligen tog spången slut och mätningen meddelades vara 650 m - dött lopp med förra veckans spång.

Åter till fåglar. Stora fåglar som havsörn och deras rymliga tvåa med altan i en trädtopp på en ö i Fysingen. Paret föder en unge varje år och den blir riktig örn bl a tack vare de ovan nämnda grågässungarna, vars skara ungefär halveras till örnens stora glädje. Darwin hade nog ganska rätt.....

Nästa stora gods  på vår vandring var Vallstanäs och dess pampiga lindalléer. Titta gärna på då slottets hemsida är under ”ombyggnad”. Den också, liksom den lilla Holken vi stannade vid borde vara.

Slottet ligger rakt österut från den kända Svinrakan, en del av E4:an mot Arlanda. Svinen, och därmed doften, är numera borta.

Från Holken gick vi som första vandringsgrupp (?) på en lång fin ändmorän med en nyligen röjd stig i trolsk skog. Där hördes, enligt Carl-Magnus Svarthätta och, årets första(?) Grönsångare.

Väl ute på gröna fält rundade vi ett större antal mäktiga ekar och fick en bra bild av Skånelaholm i sol.

Prisvärd lunch intogs på Löwet, fyndigt namn på Löwenströmska sjukhusets restaurang.

Carl-Magnus ledde, ola, per, ålis, jan s, jörn, mats, tompa, ove, crille, jan-erik följde efter och hasse skrev.

Stravakarta: https://www.strava.com/activities/2351167710

Länkar: https://www.svensktkulturarv.se/uppland/skaanelaholms-slott/

sv.wikipedia.org/wiki/Vallstan%C3%A4s

Stängsel och fängsel kunde vara en rubricering på den fina tur som Hasse ledde denna somriga onsdag

Ytterst disciplinerad samling vid buss 670 vid Östra station och avstigning vid den i trakten så välkända korsningen Kulla vägskäl i Österåkers kommun.

Det första stängslet av imponerande slag dök upp direkt och inne på en numera bilförbjuden bilväg förklarade Hasse varför vi var så omgärdade. Rydboholms slott  ägs av grevinnan Elisabeth Douglas (född von Essen) och den framgångsrike finansmannen och greven Gustaf Douglas (Latour, Securitas m.m.).  De vill inte ha obehörig biltrafik  på sina marker vilket tydligt framgick av en mängd skyltar, svårforcerade staket och stängsel. Däremot är fotgängare och inte minst vandrare som Wednesday Walkers välkomna, Frånvaron av motorfordon gjorde vår vandring mycket behaglig och vi gick genom ett skirt, vårligt, jordbrukslandskap med närhet till både skog och hav.

Kort stopp vid Östra Ryds kyrka där främst kyrktuppen fångade den teologiskt sinnade delen i Wednesday Walkers. Ola som märkligt nog varken bott i slott eller koja i denna bygd frågade om menigheten visste vad en kyrktupp symboliserar. Ovanligt tyst i leden men en snabbfingrad Jörn fick från Google fram att kyrktuppen ”symboliserar förkunnande av kristendomen, den andliga gryningen”

Fortsättning genom Rydboholms mäktiga och breda lindallé där vi mötte en man med yxa som skulle stamkvista och han hade gott om träd att ta hand om.

Framme vid slottsgrinden och en radda nya skyltar kunde vi konstatera att Rydboholm är ett rejält jordbruk med mängder av byggnader för olika ändamål. Vi såg säkert ett 50-tal personer som arbetade intensivt inne i och utanför slottsparken. Skyltarna (igen) Engelska Parken och Engelska parken ledde oss vidare in i en vidsträckt parkliknande skog eller skogsliknande park. 

En rödtröjad Hasse berättade att Gustav Vasa vuxit upp här innan skidintresset tog över. Andra historiska källor vill göra gällande att Gustav Eriksson var född på slottet Tre kronor eller mer troligt på Lindholmens gård i Vallentuna.

bakom eller framför slottet heter Kyrkfjärden och är en del av Stora Värtan. Nu vandrade vi lätt som en flock nordliga gaseller genom ett synnerligen behagligt landskap. En majestätisk stenstod gav oss viss fakta om greven Magnus Fredrik Eriksson Brahe, tidigare slottsägare som av omdömena verkade ha varit en hyvens karl. Här togs också gruppfotot.

WW:s fågelintresse är större än kunskapen. Som tur är fanns Carl-Magnus på plats när Roland utsåg en brun kärrhök till havsörn och ett ormvråkspar till havsörnar. En söt grön gul pippi befanns var en steglitshona enligt C-M. WW:s skogsmullar noterade även spår av rådjur och vildsvin.

Dagens vätskekontroll var vid vackra Hällsundet och bestod lokalmässigt av ett tunnliknande, bänkomgärdad grönt lusthus som heter Diogenes tunna. Där hade någon välvilligt sinnad ortsbo placerat en box prima åländsk äppelmust, italienska kakor och choklad. här. Nytt minnesmärke, denna gång över grevinnan Hedvig Eleonora Koskull (Nordea you know) som dog i relativt ung ålder. Kanske av hjärtesorg eftersom hon förlorat två minderåriga söner på isen utanför ett litet kapell en bit längre bort. Informationen lämnad av lokal kvinna.

Hasses väl valda väg innehöll även en närmast norrländsk slingrande grusväg som förde tankarna till de finska ödemarksvägar som figurerar i de olika versionerna av filmen Okänd soldat. Det krigiska temat dök även upp ”live”. På en höjd inne i skogen syntes en murliknande konstruktion. – En luftförsvarsställning, svarade WW:s försvarspolitiske talesman snabbt. Det blev inledningen till en radda lumparminnen från trion Kai, Ola och Ålis som alla tycktes ha haft betydande roller på salig Roslagens luftvärnsregemente, LV 3.

Efter den djupa skogen var det för en smal passage utmed...just det ett stängsel och sedan 650 meter på fina spänger över en våtmark. Nu var målet nått och vi möttes av Hägernäsanstalten och den moderna bebyggelse som tagit över den forna sjöflygflottiljen. Lunch på italienskt profilerade Piatto Fresco där tio njöt av friheten ute medan fem satt inne.

En riktigt bra tur var till ända och precis som utlovats gick den på för de flesta otrampad mark.

Snabbfakta

Rydboholms slott: Anor från medeltiden. 2 864 hektar stort. Säte för Stureätten, Vasaätten och Braheätten.  Även trolig hemvist för världsberömda svenska feltryckta frimärket Gul Tre Skilling Banco

Gustav Vasa: 1496-1560. Kröntes till Sveriges kung 1528. Uppfann Vasaloppet.

Österåkers kommun: Runt 45 000 invånare. Centralort är Åkersberga. En WW-are ytterst aktiv i Åkersberga golfklubb.

Hägernäs: Kungl. Roslagens flygflottilj F2 eller F2 Hägernäs var i bruk 1926-1949. Utmärktes av sitt marinflyg.Hangarer finns kvar.

Hägernäsanstalten: Officiellt Anstalten Täby har 44 platser, säkerhetsklass 2, sjönära men sluten anstalt.

Vandrare denna gång var: Hasse, Christer, Carl-Magnus, Sven-Olof, Jan-Erik, Jörn, Jarl, Jan K, Jan S, Ålis, Ola,  Per, Kai, Christopher  och Roland. Göran tog emot i Hägernäs och blir på så sätt medräknad.

Stravakarta: www.strava.com/activities/2315004312

Inget riktigt WWalkers väder, men man fick gå sig varm. Inga problem då vi började med riktigt rejäla trappor upp till Tranebergsbron. 

Vidare i blåsten ner till Alvik och Alviksstrand. Vi har gått där tidigare men för varje gång så ser man något nytt antingen nya krogar eller byggnation. Promenerade efter vattnet på tjusiga promenaddäck hela kusten mot Nockebybron och till sist lunch på Brostugan som ligger på Kärsön.

Längs vägen passerade vi Äppelviken med väldigt fina hus Smedslätten, Breviks varv. Restaurant Bryggan som jag verkligen kan rekommendera speciellt deras fiskgryta. Sedan blev det den långa Grönviksvägen med alla tjusiga hus, husen ligger så placerade att nästan alla har sjöutsikt.

Efter vår väg på ganska hög höjd från vattnet dök plötsligt några kolonilotter upp. Visade sig att Mats bott i ett av dessa hus. 

På tomten står en Friggebod som har en ganska kul historia. Bingolotto under Lokets tid satt en god vän till Mats i Bingolottos berömda soffa. Denna dam vann en sidovinst med bensinchekar. Hon berättade för Loket att hon inte hade körkort. Han ändrade sig då bixtsnabbt och hon fick istället en Friggebod. Kanske inte mycket bättre vinst då hon bodde i en 2a i Fredhäll. Mats ringde sedan upp henne och köpte friggeboden. Han fraktade sedan ner den på en smal stig i en vagn ner till huset och tomten i olika omgångar.

Vi stod sedan på en höjd med utsikt över Mälaren där Hasse höll en liten föreläsning om Mälarhöjden och Klubbacken. Även Eriksbergsvarvet kom på tal. Det har en väldigt intressant historik värd att googla på.    

Då jag och Nettan är ute med vår båt så är vi ofta i dessa krokar. Fågelön är ett ställe där vi är ganska ofta, då man skall hem på kvällen så åker vi igenom en liten passage mellan Björnön och Fågelön. När det har varit en solig dag så speglar sig solens sista strålar i fönstren från alla hus på just Klubbacken fantastiskt vackert.      

Efter en lite kämpig promenad över Nockebybron så äntrade vi vårt lunchställe Brostugan. 

Lite av en bra turistfälla men med rejäla portioner med god mat. Dom som beställt köttbullar fick dem på bordet då vi andra hade ätit upp vår mat. Trodde nog att köttbullarna skulle rulla fram först.

Detta var som vanligt en trivsam och intressant promenad av dagens arrangörer Jörn och Janne S.

Resten av gänget som var med var  

Ola  Hasse  Mats  Kaj  Sven Olof  Roland  Carl Magnus  Olle  Ålis  Chrille + 2 hundar 

Denna lilla resume är författad av Chrille

Strava-karta från jörn
www.strava.com/activities/2279071664

Ålis Årliga Vårinspektion – så kan man sammanfatta dagens vandring i skir vårsol och snål sydostlig vind. Väl samlade utanför T-Gärdet (södra utgången) drog vi snabbt och målmedvetet österut, efter att vi först fått en snabbgenomgång av Ola över hur många av hans över tiden tillfälliga bostäder som var synliga från berörd T-nedgång. Första halt gjordes vid det ryktbara byggprojektet 79th & Park i hörnan av Sandhamns- och Lindhagensgatorna. Här kunde vi andäktigt beundra Oscar Properties´ riskfyllda, svårsålda, spekulationsorienterade och högbelånade bostadsrätter, chict dekorerade med en livsstilsorienterad och behändig liten miniträdgård på taket till varje lägenhet.

Därefter gåsmarsch i samlad tropp över Gärdet, upp mot Kinesiska ambassaden, passering av hovpoeten Benny Anderssons villa Ekbacken, tillfälligt stopp för att beundra utsprungen pärlhyacint, vidare längs med norra delen av Djurgårdsbrunnskanalen inkl. Prins Bertils villa där numera  deras kungliga högheter Carl-Philip och Sofia bor (obs att Ola  i n t e  har bott där. Ännu.), över Lilla Sjötullsbron, till vänster förbi Parkudden och rundning av Blockhusudden. Styv uppförsbacke för att passera legendariska Thielska Galleriet, ett galleri ”i stram geometrisk jugendstil”, ritat av vår vän och beskyddare, arkitekten Ferdinand Boberg. Tvärs över gatan, in på Vickans och Dannes Kärleksstig intill Isbladskärret, befåglat av tranor, Skansenrymda tranor och några sothöns.

Kort paus vid Djurgårdsbrunnsbron, fortsättning fram till landfästet på Djurgården av den kommande Folke Bernadottebron (fri höjd 3,5 m, inget för segelbåtar, alltså) som invigs till hösten 2019, därefter Rosendals slott, hyllning av och vid Bellmansstatyn, genväg till Skansens Sollidengrind och grannen Djurgårdens Elcentral, en diskret tegelstensanordning, ritad av Ferdinand Boberg, för övrigt samma arkitekt som ritade brandstationen i Gävle. Slutspurten gick förbi Cirkus, Hasselbacksporten till höger och Spaniens ambassad till vänster, nedför backen förbi de beklämmande resterna av Biologiska Muséet samt fram till slutmålet, Sjökaféet intill Djurgårdsbron.

Vandrande Vålnader utöver arrangören Ålis var denna gång Dick, Ola, Janne S, Hasse, Christopher, Mats, Chrille, Per, Sven-Olov, Jan-Erik, Ove, Jarl och Stefan samt yours truly Guran.  Vi loggade 9,8 km eller motsvarande drygt 15.000 steg, väl över Socialstyrelsens rekommendationer om dagligt intag (uttag?) av steg.

Strava-karta
www.strava.com/activities/2261773741

Nisse är numer upptagen under Vårt Team, se  Nisse

Efter att ha passerat Slussens alla trappor ner till Nacka-bussen och tillsammans med några fler vandrare kunde vi samlas vid busshållplats Henriksdal.
Chrille presenterade dagens tema "promenad"(?). Det skulle inte bli så många föredragningar, rapportören fick fria händer. Vi gick mot Danvikstullsbron, ner till Danvikskanalen. Stockholms stad beslöt 1914 att bygga kanalen och 1929 invigdes den. Då hade Hammarby sjö sänkts med 4,7 meter och Mälaren hade fått en bättre förbindelse där större fartyg kunde passera från Stockholm till Östersjön.

Vädret denna onsdag skulle enligt SMHI övergå från mulet till lätt molnighet med en lätt västlig vind vilket gjorde vår vandring mycket behaglig. Vi passerade den ståtliga byggnaden Saltsjöqvarn som numer hyser Elite Hotel.

En kort paus med kontemplation över vår vackra stad och några ord från dagens guide Christer, vad han sa vet jag inte då jag stod bakom kameran. Skriva och fotografera får bli en rapport med hjälp av minnet och bilderna.

Längs med Saltsjöqvarns kaj och bort mot Finnboda passerade vi Danvikens hospital och nedanför fanns en inrättning som kallades ”Dårhuset”.
"Kvar från 1700-talets hospital finns annexet ”Danvikens dårhus”, ett före detta saltbruk från 1680-talet som var mentalsjukhus under perioden 1788–1861. Författaren Zacharias Topelius har skildrat livet i dårhuset i ett avsnitt av Fältskärns berättelser, vilket troligen har sin bakgrund i att hans far var läkare i distriktet: ”De arma dårarna föstes ut på gården för att man äntligen måtte rengöra deras ohyggliga stall och de betraktade med slöa, slocknade ögon den härliga vårsolen … enris ströddes på alla golv, dårarna skurades rena och kläddes som människor” "

Det var dystra tider, idag finns här vid Danviken och Finnboda nybyggda bostäder och vackra strandpromenader.

Vid Kvarnholmen växer nya hus upp och en basketplan är anlagd för den unga familjen, kanske farfar o morfar hänger med och lirar.

Vidare runt Kvarnholmen via en uppförsbacke till baksidan där våra hissåkande vandrare väntade på bänken. Här ligger Finnboda varvs gamla personalbostäder blandat med nya moderna bostäder.

Nu vänstersväng och vid Svindersviks gård dags för paus där Chrille och Jan-Erik bjöd på glögg och pepparkaka      

Undertecknad tog tillfället i akt att berätta om en fartygsexplosion som inträffade här i Svindersviken år 1901 och som var slutet på en verksamhet i Bergslagen vid Engelsbergs bruk. Där tillverkades fotogen på Oljeön, de köpte olja från Pennsylvania USA som skeppades till Sverige och lastades om här i Svindersviken för fortsatt leverans via Strömsholms kanal till Oljeön.
Se länk till foto på fartygsexplosionen och vidare till Oljeön.

https://digitaltmuseum.se/021016298451/den-brinnande-amerikanska-skonerten-louise-adelaide-vars-last-av-petroleum

https://www.oljeon.se/

Efter denna utvikelse invigde Hasse den nyaste delen av gångbron längs med vattnet. Mycket vacker promenad under Svindersviksbron till Nacka Strand, bergbanan upp till Augustendal och vidare till Nacka Forum för lunch. 

Vi gick 10,0 km, våra guider var Chrille o Jan-Erik, övriga var Ola, Carl Magnus, Kai, Hasse, Ålis, Christopher, Roland, Mats, Tompa, Olle, Jarl och Sven-Olov vid pennan.

Strava-karta
www.strava.com/activities/2244183738

Vid glöggen och pepparkakan tog Kai upp en fråga om vi kunde tänka oss att ta med gäster i grupp.
Inget beslut togs,  Kai bereder ärendet för senare diskussion och beslut.

Dagens värdar Roland och Hasse välkomnade den tappra och förväntansfulla skaran som samlats i duggregnet vid Medborgarplatsen och presenterade dagen tema ”Från park till park” som inte alls handlade om parker utan om parkering. Passande nog var starten vid en av ingångarna till parkeringen under torget.

    Nästa anhalt efter det att Tjärhovsgatan med sina skiftande byggnader avverkats var Stigbergsgaraget, det senaste tillskottet i Stockholms Parkerings bestånd, som även besiktigades invändigt och en i garaget inkommande Maserati beundrades. Noterades att musik spelades i garaget och Jarl kunde bidra med kunskapen att operamusik i allmänna utrymmen irriterar  tjuvar.

   Behov av garage blev under 50-talet allt större i takt med att antalet bilar i Sverige ökade från 250 000 till 1 200 000. I innerstaden fanns som mest 100 bensinstationer. På 1970-talet felparkerades 40 000 bilar per dygn.

    Kalla kriget och risken för atombomb medförde att skyddsrum byggdes i stor skala och dessa kunde i många fall kombineras med garage. Som mest hade 80 % tillgång till skyddsrum i Sverige.

   Nästa stopp blev vid P-huset vid gamla OK-macken i Katarinaberget, där det 1957 fanns plats för 20 000 personer i skyddsrummet och 5 000 sängplatser och under fredstid 354 bilar. Vid bygget transporterade 50 000 lastbilar schaktmassor ur berget.

  Över den gigantiska byggarbetsplatsen Slussen gick promenaden vidare över Gamla stan där de nostalgiska erinrade sig att där numera O’Learys huserar låg en gång Bacchi Vapen.   

Ola berättade om menyn på en herrmiddag i trakterna som dessvärre inte av etiska skäl kan återges i skrift.   

   Rolands favoritgata Prästgatan begicks i hela sin längd och vi fick oss till livs att Evert Taube i två epos nämnt gatan, nämligen i Serenaden i Prästgatan” och ”Blondinen med rosende kinder”.

Under Slottsbacken besiktigade vi ett av de minsta allmänna garagen med sina 18 platser.

  Vid Gallerian fick vi veta att under markytan och bort till T-Centralen finns Klara skyddsrum som bl a vid kris skulle inhysa regeringen och större delen av Riksdagens ledamöter och därtill ytterligare 30 000 personer. Sverige var bäst i världen på skyddsrum på 50 talet.

   Den klassiska Parkaden-parkeringen, som byggdes 1962-1965, heter numera NK-parkeringen. Numreringen av de olika planen i fasaderna var en nyhet för de flesta, se bild!

   Vid p-huset Väderkvarn på Brunnsgatan berättade Roland om de s k träskmorden som ägde rum vid nr 26 och där liken dumpades vid Strandvägs-kajen.

   År 1989 invigdes p-huset Norra Real under skolan med samma namn. Orsaken till bygget var det förändrade säkerhetsläge som uppstod 1981 då en viss u-båt vid namn U137 från en numera nedlagd union nesligt fastnade på ett grund utanför Karlskrona. Man bedömde då att det behövdes fler och mindre skyddsrum då tiden mellan larm och bombanfall låg på två minuter.

   Utanför p-hus Riddarsporren vid Hagagatan avgjordes dagens gåta av Jörn som gav svaret ”Lovely Rita” där texten innehåller begreppet ”meter maid” alltså p-vakt. Berndt delade ut isskrapor och p-skivor till alla som välvilligt skänkts av dagens sponsor Stockholm Parkering.

   Därmed var parkeringarna avklarade och i rask takt passerades Wennergren Center, Eldhs ateljé, Albano och Norrtälje-vägen korsades och så småningom kom vi fram till dagens restaurang i det nybyggda området mellan KTH och Universitetet där de flesta avnjöt en mycket god fisksoppa med alla tillbörliga tillbehör.

   Deltagare denna onsdag var, förutom våra ledare Roland och Hasse, Mats, Ola, Ålis, Jörn, Sven-Olov, Kai, Jarl, Per, och vid pennan Christopher. Göran anslöt till lunchen.

Vi gick 9,7 km, se Strava nedan för ytterligare uppgifter. 

www.strava.com/activities/2226719055